LAKI KASVINJALOSTAJANOIKEUDESTA 22.12.2009/1279
Eduskunnan päätöksen mukaisesti säädetään:
1 luku
Yleiset säännökset
1 §
Soveltamisala
Tätä lakia sovelletaan kasvinjalostajan oikeuden (kasvinjalostajanoikeus) suojaamiseen. Kasvinjalostajanoikeus voidaan myöntää kaikkien kasvitieteellisten sukujen ja lajien lajikkeisiin.
2 §
Euroopan yhteisön lainsäädäntö
Euroopan yhteisön kasvinjalostajanoikeuksista säädetään yhteisön kasvinjalostajanoikeuksista annetussa neuvoston asetuksessa (EY) N:o 2100/94.
Yhteisön kasvinjalostajanoikeuden haltijalla on sama suoja kuin kasvinjalostajanoikeuden haltijalla tämän lain mukaan, jollei laissa toisin säädetä.
3 §
Määritelmät
Tässä laissa tarkoitetaan:
1) johdannaislajikkeella lajiketta, joka on saatu aikaan käyttämällä olennaisesti hyväksi suojattua lajiketta;
2) kasvinjalostajanoikeudella jalostajan yksinoikeutta lajikkeen ammattimaiseen hyväksikäyttämiseen sen mukaan kuin tässä laissa säädetään; kasvinjalostajanoikeus koskee myös:
a) lajikkeita, jotka eivät selvästi eroa suojatusta lajikkeesta;
b) johdannaislajiketta, jos lajike ei itse ole johdannaislajike; ja
c) lajikkeita, joiden tuottaminen vaatii suojatun lajikkeen toistuvaa käyttöä;
3) kasvinjalostajanoikeuden haltijalla lajikkeen jalostajaa tai sitä, jolle hänen oikeutensa on siirtynyt; kasvinjalostajanoikeuden haltijaksi katsotaan se, joka viimeksi on merkitty 22 §:ssä tarkoitettuun kasvinjalostajanoikeusrekisteriin kasvinjalostajanoikeuden haltijaksi, jollei muuta näytetä;
4) lajikkeella yhteen ainoaan alimpaan tunnettuun kasvitieteelliseen taksoniin kuuluvaa kasviryhmää, joka voidaan:
a) määritellä tietyn perimätyypin tai perimätyyppiyhdistelmän ominaispiirteiden kuvauksen perusteella;
b) erottaa kaikista muista kasviryhmistä vähintään yhden ominaispiirteen perusteella; ja
c) katsoa kokonaisuudeksi sillä perusteella, että sitä voidaan lisätä ilman, että se muuttuu;
5) hybridillä perinnöllisesti toisistaan poikkeavien vanhempien jälkeläistä;
6) lisäysaineistolla kaikkia niitä kasvinosia, joita voidaan käyttää kasvien lisäämiseen;
7) lajikkeen aineistolla:
a) lajikkeen lisäysaineistoa;
b) lajikkeen viljelykseltä korjattua satoa, kokonaisia kasveja ja kasvinosia; ja
c) kaikkea korjatusta sadosta välittömästi valmistettua tuotetta;
8) markkinoinnilla myymistä tai muuta luovuttamista korvausta vastaan, varastoimista myyntitarkoituksessa, myyntiin tarjoamista, luovuttamista vastikkeetta kaupallisessa hyödyntämistarkoituksessa sekä asettamista saataville maksua vastaan tai ilmaiseksi Euroopan unionin markkinoilla unionin alueella tapahtuvaa jakelua tai käyttöä varten.
2 luku
Kasvinjalostajanoikeus
4 §
Kasvinjalostajanoikeuden sisältö
Kasvinjalostajanoikeuden haltijalla on yksinoikeus hyödyntää lajikkeen lisäysaineistoa ammattimaisessa tuottamisessa ja markkinoinnissa.
Seuraavat lisäysaineistoa koskevat toimenpiteet edellyttävät kasvinjalostajanoikeuden haltijan lupaa hänen määräämillään ehdoilla:
1) lisäys;
2) kunnostus lisäystarkoituksiin;
3) markkinointi, vienti ja tuonti; ja
4) varastointi 1–3 kohdassa mainittuihin tarkoituksiin käytettäväksi.
Sadolle, joka on saatu käyttämällä suojatun lajikkeen lisäysaineistoa luvattomasti, ei saa suorittaa 2 momentissa mainittuja toimenpiteitä ilman kasvinjalostajanoikeuden haltijan lupaa, jos kasvinjalostajanoikeuden haltijalla ei ole ollut kohtuullista mahdollisuutta käyttää oikeuttaan kyseiseen lisäysaineistoon.
5 §
Kasvinjalostajanoikeuden rajoitukset
Kasvinjalostajanoikeus ei rajoita lajikkeen käyttämistä:
1) yksityisluonteisesti muihin kuin kaupallisiin tarkoituksiin;
2) koe- ja tutkimustarkoituksiin;
3) uusien lajikkeiden jalostamiseksi;
4) 6 §:ssä säädetyin edellytyksin oman tilan kylvösiementuotantoon.
6 §
Oikeus suojatun lajikkeen viljelyyn ja velvollisuus maksaa siitä korvaus
Viljelijällä on oikeus korvausta maksamalla käyttää ja tuottaa lisäystarkoituksiin hallinnassaan olevalla tilalla suojattujen lajikkeiden lisäysaineistoa. Tämä oikeus koskee hybridejä lukuun ottamatta seuraaviin kasvilajeihin kuuluvien lajikkeiden viljelyä: kaura, ohra, ruis, vehnä, ruisvehnä, rypsi, rapsi, pellava, herne, härkäpapu, peruna ja tattari.
Korvauksen on oltava selvästi pienempi kuin lajikkeen lisäysaineiston markkinoinnissa perittävä rojalti. Kasvinjalostajanoikeuden haltijalle maksettavan kohtuullisen korvauksen määrästä voidaan tehdä sopimus kasvinjalostajanoikeuden haltijan ja viljelijän tai heitä edustavien järjestöjen kesken. Jos sopimusta ei ole tehty tai sitä ei sovelleta, viljelijällä on velvollisuus maksaa kasvinjalostajanoikeuden haltijalle korvaus, joka on 50 prosenttia lajikkeen lisäysaineiston markkinoinnissa perittävästä summasta.
Viljelijällä, jonka hallinnassa oleva peltopinta-ala on alle 10 hehtaaria, on oikeus korvausta maksamatta käyttää suojatun lajikkeen lisäysaineistoa 1 momentissa tarkoitetulla tavalla. Suojatun perunalajikkeen viljelystä on tällaisessa tapauksessa kuitenkin maksettava korvaus, jos lajikkeen viljelyala on suurempi kuin kaksi hehtaaria tai varhaisperunan katteenalaisessa viljelyssä suurempi kuin yksi hehtaari.
Viljelijä on velvollinen antamaan pyydettäessä viranomaiselle ja kasvinjalostajanoikeuden haltijalle maksuvelvollisuuden toteamiseksi tarvittavan tiedon.
7 §
Oikeus saada suojattua lajiketta koskevia viljelytietoja
Kasvinjalostajanoikeuden haltijalla on oikeus saada 6 §:ssä säädetyn viljelijän maksuvelvollisuuden toteuttamiseksi tarvittavat seuraavat tiedot maaseutuelinkeinohallinnon tietojärjestelmästä annetussa laissa (284/2008) tarkoitetusta tietojärjestelmästä:
1) viljelijän nimi ja yhteystiedot;
2) tilatunnus;
3) viljelijän hallinnassa oleva peltopinta-ala, jos se on suojatun perunalajikkeen osalta yli kaksi hehtaaria, varhaisperunan katteenalaisen viljelyn osalta yli hehtaari tai muiden lajikkeiden osalta yli 10 hehtaaria;
4) Euroopan yhteisön kasvinjalostajanoikeudella suojattujen lajikkeiden viljelyala, jos se ylittää alan, joka laskennallisesti tarvittaisiin 92 viljatonnin tuottamiseen;
5) Euroopan yhteisön kasvinjalostajanoikeudella suojattujen perunalajikkeiden viljelyala, jos se ylittää alan, joka laskennallisesti tarvittaisiin 185 perunatonnin tuottamiseen; sekä
6) tämän lain perusteella suojattujen lajikkeiden omalla tilalla tuotetulla siemenellä kylvetyt viljelypinta-alat lajikkeittain.
Kasvinjalostajanoikeuden haltija saa käyttää 1 momentin mukaisesti luovutettuja tietoja vain 6 §:ssä tarkoitetun maksunsaantioikeutensa toteuttamiseksi. Kasvinjalostajanoikeuden haltijalla ei ole oikeutta luovuttaa tietoja edelleen.
Edellytyksenä 1 momentin mukaiselle tietojen luovutukselle on, että kasvinjalostajanoikeuden haltija ja viljelijä tai heitä edustavat järjestöt ovat sopineet 6 §:n mukaisesti kasvinjalostajanoikeuden haltijalle maksettavasta korvauksesta.
8 §
Suojattua lajiketta koskevien viljelytietojen hävittäminen
Kasvinjalostajanoikeuden haltijan on hävitettävä 7 §:n nojalla saadut tiedot vuoden kuluessa sen kalenterivuoden päättymisestä, jota koskevan 6 §:ssä tarkoitetun maksuvelvollisuuden toteuttamiseksi tiedot on luovutettu.
9 §
Kasvinjalostajanoikeuden sammuminen
Kasvinjalostajanoikeus ei koske toimia, jotka liittyvät suojatun lajikkeen tai 3 §:n 7 kohdan a–c alakohdassa tarkoitettujen lajikkeiden aineiston markkinointiin Suomessa, ellei näitä toimenpiteitä tehdä:
1) lajikkeen lisäämisen tarkoituksessa; tai
2) tarkoituksessa viedä lajikkeen aineistoa sellaiseen maahan, jossa ei suojata sen kasvisuvun tai -lajin lajikkeita, johon lajike kuuluu, jollei viety aineisto ole tarkoitettu kulutukseen.
3 luku
Kasvinjalostajanoikeuden myöntämisen edellytykset
10 §
Hakijaa koskevat edellytykset
Kasvinjalostajanoikeutta voi hakea luonnollinen henkilö, oikeushenkilö ja oikeushenkilöihin niitä koskevan lainsäädännön mukaisesti rinnastettava toimielin. Kaksi tai useampi henkilö voivat yhdessä hakea kasvinjalostajanoikeutta.
Jos muu kuin lajikkeen jalostaja hakee kasvinjalostajanoikeutta, hänen on osoitettava oikeutensa lajikkeeseen.
11 §
Lajiketta koskevat edellytykset
Kasvinjalostajanoikeus myönnetään, jos lajike on uusi, muista tunnetuista lajikkeista erottuva, kasvustoltaan yhtenäinen ja tuntomerkeiltään pysyvä.
Lajiketta ei pidetä uutena, jos lajikkeen lisäysaineistoa tai satoa on kasvinjalostajanoikeuden haltijan suostumuksella myyty tai muulla tavoin luovutettu hyödyntämistarkoituksessa:
1) Suomessa kauemmin kuin yhden vuoden ajan ennen hakemuksen jättämistä;
2) ulkomailla kauemmin kuin kuusi vuotta ennen hakemuksen jättämistä, kun kyseessä on puu tai viiniköynnös; tai
3) ulkomailla kauemmin kuin neljä vuotta, kun kyseessä on muu kuin 2 kohdassa tarkoitettu kasvi.
Kasvinjalostajanoikeutta ei saa myöntää, jos lajikkeella on yhteisön kasvinjalostajanoikeuksista annetun neuvoston asetuksen (EY) N:o 2100/94 mukainen yhteisön suoja.
4 luku
Kasvinjalostajanoikeuden hyväksyminen
12 §
Toimivaltainen viranomainen
Kasvinjalostajanoikeuden hyväksymisestä, rekisteröimisestä, julkaisemisesta ja kasvinjalostajanoikeusrekisterin ylläpidosta vastaa Elintarviketurvallisuusvirasto (Evira).
13 §
Hakemus
Hakemus kasvinjalostajanoikeuden myöntämiseksi tehdään kirjallisesti Eviralle suomen, ruotsin tai englannin kielellä. Hakemuksessa on esitettävä:
1) kasvinjalostajanoikeuden hakijan ja mahdollisen asiamiehen nimi, yhteystiedot, henkilötunnus tai yritys- ja yhteisötunnus, kotipaikka sekä jalostajan nimi ja yhteystiedot;
2) ehdotus lajikenimeksi ja selvitys lajikenimen käytöstä sekä jalostajan tunnus;
3) kasvisuku ja -laji;
4) tiedot lajikkeen alkuperästä, suojauksesta toisessa valtiossa ja koetuloksista;
5) tiedot siitä, haetaanko etuoikeutta, sekä siitä, missä ja milloin aikaisemmat hakemukset on tehty;
6) vakuutus, ettei lajiketta ole markkinoitu 11 §:n 2 momentissa tarkoitetulla tavalla ennen hakemuksen jättämistä; sekä
7) selvitys siitä, onko lajike geenitekniikkalain (377/1995) tai muuntogeenisistä elintarvikkeista ja rehuista annetun Euroopan parlamentin ja neuvoston asetuksen (EY) N:o 1829/2003 mukaisesti hyväksytty.
Hakemuspäiväksi merkitään se päivä, jona hakemusasiakirjat on toimitettu Eviralle ja hakemusmaksu on maksettu. Hakemuksessa on oltava vähimmäistietoina hakemuspäivän saamiseksi hakijan nimi ja yhteystiedot, kasvisuku ja -laji, lajikenimi ja jalostajan tunnus.
Jos hakija ei ole toimittanut kaikkia 1 momentissa tarkoitettuja tietoja, Eviran on kehotettava hakijaa korjaamaan hakemuksessa olevat puutteet määräajassa. Mikäli hakija ei korjaa puutteita määräajassa, jätetään hakemus tutkimatta.
Tutkimatta jätetty hakemus otetaan käsiteltäväksi, jos hakija kuukauden kuluessa Eviran antaman määräajan päättymisestä sitä pyytää sekä ryhtyy toimenpiteisiin puutteellisuuden korjaamiseksi ja saman ajan kuluessa suorittaa uudelleenkäsittelymaksun.
Jos ehdotettu lajikenimi voidaan sekoittaa sellaiseen lajikkeen aineistoa tai sen kaltaisia tavaroita koskevaan tavaramerkkiin, nimeen, toiminimeen tai muuhun tunnusmerkkiin, johon hakijalla on yksinoikeus, hakemukseen on liitettävä rekisteriote Patentti- ja rekisterihallitukselta siitä, että tavaramerkki, nimi, toiminimi tai muu tunnusmerkki on poistettu asianomaisesta rekisteristä. Jos tällaista tunnusmerkkiä ei ole rekisteröity, hakijan on liitettävä hakemukseen selvitys siitä, että hän on luopunut tai on valmis luopumaan oikeudestaan käyttää tätä tunnusmerkkiä.
Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä 1 momentissa säädetyistä hakemuksessa esitettävistä tiedoista.
14 §
Väliaikainen suoja
Hakemuspäivästä alkaa väliaikainen suoja, joka jatkuu, kunnes kasvinjalostajanoikeus on myönnetty. Väliaikaista suojaa ei ole, jos kasvinjalostajanoikeutta ei myönnetä.
15 §
Etuoikeus
Kasvinjalostajanoikeushakemusten etuoikeus määräytyy hakemuspäivän perusteella. Jos usealla hakemuksella on sama hakemuspäivä, niiden keskinäinen etuoikeus määräytyy hakemuksen saapumisajan perusteella. Jos etuoikeutta ei voida ratkaista saapumisajan perusteella, hakemuksilla on sama etuoikeus.
Jos kasvinjalostajanoikeuden hakija on hakenut aikaisemmin kasvinjalostajanoikeutta uusia kasvilajikkeita suojaavan kansainvälisen liiton tai Maailman kauppajärjestön jonkin jäsenen toimivaltaan kuuluvalla alueella, on hakemus, jos se tehdään 12 kuukauden kuluessa siitä, kun aikaisempi hakemus jätettiin, katsottava tehdyksi täällä samanaikaisesti.
Edellytyksenä 2 momentin mukaiselle etuoikeuden määräytymiselle on, että etuoikeutta nimenomaisesti vaaditaan hakemusta tehtäessä ja jäljennökset lajiketta koskevasta aikaisemmasta hakemuksesta ja siihen liittyvistä asiakirjoista toimitetaan Eviralle kolmen kuukauden kuluessa hakemuksen jättämisestä. Jäljennösten tulee olla sen viranomaisen oikeaksi todistamia, joka vastaanotti ensimmäisen kyseistä lajiketta koskevan hakemuksen.
Hakijan tulee toimittaa Eviralle kahden vuoden kuluessa 2 momentin mukaisen etuoikeuden voimassaoloajan päätyttyä hakemuksen käsittelyä varten tarpeelliset tiedot, asiakirjat ja aineistot. Jos ensimmäinen hakemus on hylätty, hakijalle on myönnettävä riittävä aika toimittaa Eviralle hakemuksen käsittelyä varten tarvittavat tiedot, asiakirjat ja aineistot.
Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä etuoikeutta koskevan pyynnön esittämisestä.
16 §
Hakemuksen julkaiseminen
Eviran on varattava yleisölle mahdollisuus hakemusta koskevien väitteiden tekemiseen julkaisemalla hakemuksen tunnistetiedot.
Hakemusta koskevat väitteet on tehtävä Eviralle kirjallisesti kolmen kuukauden määräajassa hakemuksen julkaisemisesta.
Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä hakemuksen julkaisemisesta ja julkaistavista tunnistetiedoista.
17 §
Väite paremmasta oikeudesta
Jos joku väittää, että hänellä on parempi oikeus lajikkeeseen kuin hakijalla, hänen on tehtävä siitä kirjallinen vaatimus Eviralle. Jos asia on epäselvä, Eviran tulee välipäätöksellä kehottaa häntä nostamaan määräajassa kanteen tuomioistuimessa. Jos kannetta ei nosteta määräajassa, väite jätetään ottamatta huomioon, mistä on mainittava välipäätöksessä.
Jos tuomioistuimessa on vireillä riita paremmasta oikeudesta lajikkeeseen, hakemuksen käsittely on keskeytettävä, kunnes asia on lopullisesti ratkaistu.
18 §
Hakemuksen siirtäminen
Jos joku näyttää Eviralle, että hänellä on parempi oikeus lajikkeeseen kuin hakijalla, Eviran tulee hänen vaatimuksestaan siirtää hakemus hänelle. Siirronsaajan on samalla suoritettava hakemusmaksu.
Ennen kuin siirtovaatimus on lopullisesti ratkaistu, hakemusta ei saa jättää tutkimatta, hyväksyä, hylätä tai peruuttaa.
19 §
Lajikkeen tutkiminen
Evira järjestää lajikkeen tutkimisen hakijan pyynnöstä kansainvälisten menetelmien mukaan sen selvittämiseksi, onko lajike erottuva, yhtenäinen ja pysyvä, jollei tutkimista ole pidettävä erityisistä syistä tarpeettomana.
Hakijan on toimitettava tarvittava lajikkeen aineisto ja tarpeelliset muut tiedot Eviralle tai tutkimuksen suorittavalle taholle.
20 §
Päätös kasvinjalostajanoikeudesta
Evira selvittää väitteiden tekemiseen varatun ajan jälkeen, täyttääkö lajike 11 §:ssä asetetut vaatimukset, sekä tekee päätöksen kasvinjalostajanoikeuden hyväksymisestä. Hakemusta koskevat päätökset ja peruutukset julkaistaan ja hyväksyttyjä hakemuksia koskevat päätökset merkitään 22 §:ssä tarkoitettuun kasvinjalostajanoikeusrekisteriin.
21 §
Voimassaolo
Kasvinjalostajanoikeus on voimassa siitä päivästä, jona Evira on tehnyt hyväksymispäätöksen. Oikeus voidaan pitää voimassa 30 vuotta hyväksymispäätöstä seuraavan vuoden alusta maksamalla vuosimaksu kalenterivuosittain tammikuun loppuun mennessä.
Kasvinjalostajanoikeuden voimassaolo päättyy, jos hakijalle myönnetään yhteisön kasvinjalostajanoikeus suojattuun lajikkeeseen.
22 §
Kasvinjalostajanoikeusrekisteri
Eviran pitämään kasvinjalostajanoikeusrekisteriin merkitään hyväksytyistä kasvinjalostajanoikeuksista seuraavat tiedot:
1) kasvinjalostajanoikeuden rekisterinumero;
2) kasvinjalostajanoikeuden haltijan ja mahdollisen asiamiehen nimi ja yhteystiedot, yritys- ja yhteisötunnus, kotipaikka, ilmoitus asiamiehen vaihtumisesta sekä jalostajan nimi ja yhteystiedot;
3) mihin kasvisukuun ja -lajiin lajike kuuluu sekä lajikekuvauksen tunnistetiedot;
4) hyväksytty lajikenimi, lajikenimiehdotuksen päivämäärä ja jalostajan tunnus;
5) hakemuspäivämäärä, hakemusnumero ja julkaisupäivämäärä sekä kasvinjalostajanoikeuden hyväksymispäivämäärä;
6) myönnetty etuoikeus ja valtio, jossa lajiketta koskeva aikaisempi hakemus on tehty, sekä hakemuspäivä, jolloin hakemus on tehty;
7) vuosimaksun maksaminen;
8) myönnetty pakkolupa tai vastavuoroinen pakkolupa ja käyttölupa;
9) panttioikeus;
10) Eviran lainvoimaa vailla olevat päätökset, muutoksenhaut, ulosmittaukset, takavarikkoon asettamiset ja tuomioistuinten asiassa tekemät päätökset;
11) kasvinjalostajanoikeuden päättymispäivä.
Jos merkinnän tekemistä rekisteriin ei voida välittömästi ratkaista, tulee rekisteriin merkitä, että merkinnän tekemistä on pyydetty.
Kasvinjalostajanoikeusrekisteriin ja rekisterin asiakirjoihin sovelletaan muilta osin maaseutuelinkeinohallinnon tietojärjestelmästä annettua lakia.
Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä rekisteriin tehtävien 1 momentin mukaisten merkintöjen sisällöstä.
23 §
Merkinnän poistaminen rekisteristä
Jos näytetään, että rekisteriin merkitty käyttölupa, panttioikeus tai pakkolupa on lakannut, merkintä on poistettava rekisteristä.
Luonnollisen henkilön 22 §:n 1 momentin 2 kohdassa tarkoitetut henkilötiedot poistetaan rekisteristä viimeistään kymmenen vuoden kuluessa siitä, kun kasvinjalostajanoikeuden voimassaolo on lakannut. Rekisteriin talletettujen tietojen poistamiseen sovelletaan, mitä henkilötietolaissa (523/1999) säädetään tai sen nojalla päätetään.
Rekisteristä poistettujen tietojen arkistoinnista säädetään arkistolaissa (831/1994).
5 luku
Lajikenimi
24 §
Lajikenimen valinta ja käyttäminen
Lajike tulee voida erottaa lajikenimen perusteella muista saman tai lähisukuisen lajin lajikkeista.
Lajikkeen nimeä ei saa hyväksyä, jos se on sekoitettavissa tavaramerkkiin, nimeen, toiminimeen tai muuhun tunnusmerkkiin, johon muulla kuin hakijalla on suoja siten, että tämä toisella oleva suoja on esteenä lajikenimen rekisteröinnille.
Kun suojatun lajikkeen lisäysaineistoa markkinoidaan, siitä on käytettävä sen hyväksyttyä lajikenimeä. Hyväksyttyä lajikenimeä on käytettävä vielä senkin jälkeen, kun kasvinjalostajanoikeuden voimassaoloaika on päättynyt tai oikeus on muuten lakannut.
Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä lajikenimen valinnasta ja lajikenimen käyttämisestä.
25 §
Lajikenimen kumoaminen ja lajikkeen uudelleen nimeäminen
Eviran on kumottava hyväksytty lajikenimi, jos:
1) lajikenimi on hyväksytty tämän lain vastaisesti ja este hyväksymiselle on edelleen olemassa;
2) kasvinjalostajanoikeuden haltija niin vaatii ja osoittaa siihen perustellun syyn; tai
3) joku esittää oikeuden päätöksen, jossa kielletään nimen käyttäminen lajikkeesta.
Eviran on ilmoitettava kasvinjalostajanoikeuden haltijalle lajikenimen kumoamisvaatimuksesta ja kehotettava tätä esittämään uusi ehdotus lajikenimeksi 30 päivän kuluessa siitä, kun hän on saanut tiedon vaatimuksesta.
Eviran on tutkittava uutta nimeä koskeva ehdotus. Kun Evira on hyväksynyt uuden nimen, se on julkaistava ja rekisteröitävä.
Maa- ja metsätalousministeriön asetuksella voidaan antaa tarkempia säännöksiä lajikenimen kumoamisesta ja muuttamisesta.
6 luku
Kasvinjalostajanoikeuden lakkaaminen, mitättömäksi julistaminen ja menetetyksi määrääminen
26 §
Kasvinjalostajanoikeuden lakkaaminen
Evira toteaa päätöksellään kasvinjalostajanoikeuden lakanneeksi, jos kasvinjalostajanoikeuden haltija ilmoittaa Eviralle kirjallisesti luopuvansa kasvinjalostajanoikeudestaan.
Jos vuosimaksua ei ole maksettu 21 §:n mukaisesti, Eviran on kehotettava kasvinjalostajanoikeuden haltijaa maksamaan vuosimaksu Eviran antamassa määräajassa uhalla, että kasvinjalostajanoikeus lakkaa. Jos kasvinjalostajanoikeuden haltija ei ole maksanut maksua annetussa määräajassa, Evira toteaa päätöksellään kasvinjalostajanoikeuden lakanneeksi.
Jos kasvinjalostajanoikeus on ulosmitattu tai siihen on olemassa rekisteriin merkitty panttioikeus tai riita kasvinjalostajanoikeuden siirtämisestä on vireillä, kasvinjalostajanoikeutta ei saa lakkauttaa niin kauan kuin ulosmittaus tai panttioikeus on voimassa tai riitaa ei ole lopullisesti ratkaistu.
27 §
Mitättömäksi julistaminen
Tuomioistuimen on julistettava kasvinjalostajanoikeus mitättömäksi, jos oikeutta myönnettäessä:
1) lajikkeen erotettavuutta tai uutuutta koskevia edellytyksiä ei ole ollut olemassa;
2) lajikkeen yhtenäisyyttä tai pysyvyyttä koskevia edellytyksiä ei ole ollut olemassa ja päätös kasvinjalostajanoikeuden hyväksymisestä on oleellisilta osin perustunut hakijan toimittamiin tietoihin.
Tuomioistuimen on julistettava kasvinjalostajanoikeus mitättömäksi, jos oikeus on myönnetty hakijalle, joka ei ole oikeutettu siihen, ellei Evira siirrä kasvinjalostajanoikeutta sille, joka on siihen oikeutettu.
3 momentti on kumottu L:lla 31.1.2013/115.
28 §
Menetetyksi määrääminen
Evira määrää kasvinjalostajanoikeuden menetetyksi, jos:
1) kasvinjalostajanoikeuden haltija ei kykene tuottamaan lajikkeen lisäysaineistoa, jonka tuntomerkit vastaavat suojatun lajikkeen tuntomerkkejä;
2) kasvinjalostajanoikeuden haltija ei toimita Eviran kehotuksesta määräajassa lajikkeen lisäysaineistoa, asiakirjoja ja muita tietoja, jotka ovat tarpeen sen selvittämiseksi, ylläpidetäänkö lajiketta asianmukaisesti; tai
3) lajikenimi on kumottu kasvinjalostajanoikeuden hyväksymisen jälkeen ja kasvinjalostajanoikeuden haltija ei ehdota uutta hyväksyttävää lajikenimeä.
29 §
Kasvinjalostajanoikeuden päättymisen rekisteröinti
Kasvinjalostajanoikeus merkitään päättyneeksi rekisteriin:
1) jos kasvinjalostajanoikeus on lakannut 26 §:n mukaisesti;
2) jos kasvinjalostajanoikeus on julistettu tuomioistuimen lainvoiman saaneella päätöksellä mitättömäksi 27 §:n mukaisesti;
3) jos se on määrätty Eviran päätöksellä menetetyksi 28 §:n mukaisesti; tai
4) voimassaoloajan päätyttyä 21 §:n mukaisesti.
7 luku
Käyttö- ja pakkolupa sekä vastavuoroinen pakkolupa
30 §
Käyttölupa
Jos kasvinjalostajanoikeuden haltija on antanut toiselle oikeuden ammattimaisesti käyttää suojattua lajiketta (käyttölupa), tämä saa luovuttaa oikeutensa edelleen ainoastaan, jos niin on sovittu.
Jos käyttölupa kuuluu yritykselle, se saadaan luovuttaa yrityksen luovutuksen yhteydessä, jollei muuta ole sovittu.
Jos kasvinjalostajanoikeuden haltija ilmoittaa luopuvansa kasvinjalostajanoikeudestaan ja rekisteriin on merkitty lajiketta koskeva käyttölupa, Eviran on ilmoitettava asiasta käyttöluvan haltijalle kohtuullisen ajan varaamiseksi tämän oikeuksien valvomiseksi ennen kuin Evira toteaa päätöksellään kasvinjalostajanoikeuden lakanneeksi.
31 §
Pakkolupa
Jos rekisteröidyn lajikkeen lisäysaineistoa ei tuoteta markkinoille yleisen edun kannalta kohtuullisin ehdoin ja elintarvikehuollon yleisiin tarpeisiin nähden riittävästi, voi se, joka haluaa käyttää lajiketta ammattimaisesti Suomessa, saada siihen pakkoluvan, jollei kasvinjalostajanoikeuden haltijan menettelyyn ole hyväksyttävää syytä. Pakkolupa sisältää myös oikeuden saada kasvinjalostajanoikeuden haltijalta tarpeellinen määrä lajikkeen lisäysaineistoa.
Pakkolupa voidaan myöntää vain sille, jolla katsotaan olevan edellytykset hyväksyttävällä tavalla ja pakkoluvassa määrättävillä ehdoilla käyttää hyväksi kasvinjalostajanoikeuden kohteena olevaa lajiketta. Pakkolupa ei estä kasvinjalostajanoikeuden haltijaa itse käyttämästä oikeuttaan tai antamasta lajikkeen käyttölupaa.
Pakkoluvan myöntää tuomioistuin, joka määrää, missä laajuudessa suojattua lajiketta saa käyttää, sekä vahvistaa vastikkeen ja muut pakkoluvan ehdot. Tuomioistuin voi kasvinjalostajanoikeuden haltijan vaatimuksesta kumota pakkoluvan tai vahvistaa sille uudet ehdot, jos oleellisesti muuttuneet olosuhteet sitä edellyttävät.
32 §
Vastavuoroinen pakkolupa
Jos bioteknologisen keksinnön patentin haltija ei voi hyödyntää patenttia loukkaamatta lajiketta koskevaa aiempaa kasvinjalostajanoikeutta, hän voi hakea asianmukaista korvausta vastaan pakkolupaa tuomioistuimelta kyseisen oikeuden suojaaman lajikkeen muulla kuin yksinoikeudella tapahtuvaa käyttöä varten. Jos patentin haltijalle myönnetään tällainen pakkolupa, kasvinjalostajanoikeuden haltijalla on tällöin oikeus saada kohtuullisin ehdoin vastavuoroinen lupa käyttää suojattua keksintöä.
Edellä 1 momentissa tarkoitetun luvan hakijan on osoitettava, että hän ei ole onnistunut sopimusteitse saamaan lupaa kasvinjalostajanoikeuden haltijalta ja että keksintö edustaa huomattavaa teknistä kehitystä, johon liittyy huomattava taloudellinen etu suojattuun lajikkeeseen nähden.
Patenttilaissa (550/1967) säädetään kasvinjalostajan oikeudesta saada pakkolupa käyttää patentilla suojattua keksintöä.
8 luku
Yksityisoikeudellinen suoja
33 §
Loukkauksen estäminen
Jos joku loukkaa kasvinjalostajanoikeuden tuottamaa yksinoikeutta, tuomioistuin voi kieltää häntä jatkamasta tai toistamasta tekoa.
34 §
Keskeyttämismääräys välittäjälle
Tuomioistuin voi 33 §:ssä tarkoitettua kannetta käsitellessään kasvinjalostajanoikeuden haltijan vaatimuksesta määrätä lähettimen, palvelimen tai muun sellaisen laitteen ylläpitäjän taikka muun välittäjänä toimivan palvelun tarjoajan sakon uhalla keskeyttämään kasvinjalostajanoikeutta loukkaavaksi väitetyn käytön (keskeyttämismääräys), jollei sitä voida pitää kohtuuttomana ottaen huomioon kasvinjalostajanoikeuden väitetyn loukkaajan, välittäjän ja kasvinjalostajanoikeuden haltijan oikeudet.
Ennen 33 §:ssä tarkoitetun kanteen nostamista tuomioistuin voi kasvinjalostajanoikeuden haltijan hakemuksesta antaa keskeyttämismääräyksen, jos sen antamiselle on 1 momentissa mainitut edellytykset ja jos on ilmeistä, että oikeudenhaltijan oikeuksien toteutuminen muutoin vakavasti vaarantuisi. Tuomioistuimen on varattava sekä sille, jolle määräystä on haettu annettavaksi, että sille, jonka väitetään loukkaavan kasvinjalostajanoikeutta, tilaisuus tulla kuulluksi. Tiedoksianto sille, jolle määräystä on haettu annettavaksi, voidaan toimittaa postitse taikka telekopiota tai sähköpostia käyttäen. (31.1.2013/115)
Tuomioistuin voi pyynnöstä antaa 2 momentissa tarkoitetun keskeyttämismääräyksen väliaikaisena väitettyä loukkaajaa kuulematta, jos asian kiireellisyys sitä välttämättä vaatii. Määräys on voimassa, kunnes toisin määrätään. Väitetylle loukkaajalle on määräyksen antamisen jälkeen viipymättä varattava tilaisuus tulla kuulluksi. Kun väitettyä loukkaajaa on kuultu, tuomioistuimen on viipymättä päätettävä, pidetäänkö määräys voimassa vai peruutetaanko se.
Tämän pykälän nojalla annettu keskeyttämismääräys ei saa vaarantaa kolmannen oikeutta lähettää ja vastaanottaa viestejä. Keskeyttämismääräys tulee voimaan, kun hakija asettaa ulosottomiehelle ulosottokaaren (705/2007) 8 luvun 2 §:ssä tarkoitetun vakuuden. Mahdollisuudesta vapautua vakuuden asettamisesta säädetään oikeudenkäymiskaaren 7 luvun 7 §:ssä. Edellä 2 tai 3 momentin nojalla annettu keskeyttämismääräys raukeaa, jollei 33 §:ssä tarkoitettua kannetta nosteta tuomioistuimessa kuukauden kuluessa määräyksen antamisesta. (31.1.2013/115)
Keskeyttämismääräystä vaatineen on korvattava sille, jolle määräys on annettu, samoin kuin väitetylle loukkaajalle määräyksen täytäntöönpanosta aiheutunut vahinko sekä asiassa aiheutuneet kulut, jos 33 §:ssä tarkoitettu kanne hylätään tai jätetään tutkimatta taikka jos asian käsittely jätetään sillensä sen vuoksi, että kantaja on peruuttanut kanteensa tai jäänyt saapumatta tuomioistuimeen. Sama on voimassa, jos keskeyttämismääräys 3 momentin nojalla peruutetaan tai 4 momentin nojalla raukeaa. Vahingon ja kulujen korvaamista koskevan kanteen nostamisessa noudatetaan, mitä oikeudenkäymiskaaren 7 luvun 12 §:ssä säädetään.
35 §
Vahvistuskanne
Kasvinjalostajanoikeuden haltija tai se, jolla käyttö- tai pakkoluvan perusteella on oikeus käyttää hyväksi kasvinjalostajanoikeuden nojalla suojattua lajiketta, voi ajaa vahvistuskannetta siitä, nauttiiko hän myönnetyn kasvinjalostajanoikeuden perusteella suojaa toista vastaan, jos asia on epäselvä ja siitä aiheutuu hänelle haittaa.
Joka käyttää tai aikoo käyttää hyväksi kasvinjalostajanoikeuden perusteella suojattua lajiketta, voi samoilla ehdoilla ajaa kasvinjalostajanoikeuden haltijaa vastaan vahvistuskannetta siitä, onko myönnetyn kasvinjalostajanoikeuden johdosta olemassa este sanotulle toiminnalle.
36 §
Hyvitys ja vahingonkorvaus
Joka tahallaan tai huolimattomuudesta loukkaa kasvinjalostajanoikeutta tai 24 §:n 3 momentin säännöstä lajikenimen käyttämisestä, on velvollinen suorittamaan kasvinjalostajanoikeuden haltijalle kohtuullisen hyvityksen lajikkeen hyväksikäyttämisestä ja korvaamaan vahingon, joka loukkauksesta aiheutuu. Jos huolimattomuus on vähäinen, vahingonkorvausta voidaan sovitella.
Jos kasvinjalostajanoikeuden loukkaus tai lajikenimen käyttämistä tarkoittavan 24 §:n 3 momentin loukkaus ei ole tahallinen tai tehty huolimattomuudesta, loukkaaja on velvollinen suorittamaan kohtuullisen hyvityksen lajikkeen hyväksikäyttämisestä.
Kasvinjalostajanoikeuden loukkauksen tai lajikenimen käyttämistä tarkoittavan 24 §:n 3 momentin loukkauksen perusteella voidaan hyvitystä ja korvausta vahingosta vaatia ainoastaan viiden viimeisen vuoden ajalta ennen kanteen vireillepanoa.
Jos kasvinjalostajanoikeus on lainvoiman saaneella tuomiolla julistettu mitättömäksi, hyvitys- tai vahingonkorvausvelvollisuutta ei ole.
Vahingonkorvauksesta on lisäksi voimassa, mitä vahingonkorvauslaissa (412/1974) säädetään.
37 §
Viljelijän korvausvelvollisuus
Viljelijä, joka laiminlyö 6 §:ssä säädetyn velvoitteen, on velvollinen suorittamaan kasvinjalostajanoikeuden haltijalle korvausta. Korvauksen suuruus määräytyy yhteisön kasvinjalostajanoikeuksista annetun neuvoston asetuksen (EY) N:o 2100/94 14 artiklan 3 kohdassa säädetyn maataloutta koskevan vapautuksen soveltamista koskevista säännöistä komission asetuksen (EY) N:o 1768/95 mukaan.
38 §
Lajikkeen kasviaineiston palauttaminen
Tuomioistuin voi oikeudenloukkauksen kärsineen kanteesta, sen mukaan kuin on kohtuullista, määrätä, että lajikkeen kasviaineisto, johon oikeudenloukkaus kohdistuu, on luovutettava loukatulle lunastusta vastaan. Edellä sanottu ei koske sitä, joka vilpittömässä mielessä on saanut lajikkeen kasviaineiston tai erityisen oikeuden siihen eikä itse ole loukannut kasvinjalostajanoikeutta.
Edellä 1 momentissa tarkoitettu lajikkeen kasviaineisto saadaan ottaa takavarikkoon, jos oikeudenloukkauksen kärsinyt on tehnyt vaatimuksen lajikkeen kasviaineiston luovuttamiseksi sen mukaan kuin ulosottokaaressa säädetään.
39 §
Väliaikaisen suojan loukkaus
Jos joku muu kuin hakija käyttää ammattimaisesti hyväksi lajiketta ja lajikkeen lisäysaineistoa 14 §:ssä tarkoitettuna aikana, kasvinjalostajanoikeuden loukkausta koskevia säännöksiä on sovellettava, jos kasvinjalostajanoikeus sittemmin myönnetään.
Väliaikaisen suojan aikana tapahtuneesta kasvinjalostajanoikeuden loukkauksesta ei voida tuomita 9 luvussa tai rikoslain (39/1889) 49 luvun 2 §:ssä tarkoitettua rangaistusta.
Vahinko, joka on syntynyt ennen 16 §:ssä tarkoitettua hakemuksen julkaisemista, voidaan määrätä korvattavaksi ainoastaan 36 §:n 2 momentin mukaan.
Jos vahingonkorvauskanne pannaan vireille vuoden kuluessa kasvinjalostajanoikeuden hyväksymisestä, ei 36 §:n 3 momentin säännöstä sovelleta.
40 §
Tuomion julkistaminen
Tuomioistuin voi kasvinjalostajanoikeuden loukkausta koskevassa riita-asiassa kantajan vaatimuksesta määrätä, että vastaajan on korvattava kustannukset, jotka kantajalle aiheutuvat siitä, että hän soveltuvin toimin julkistaa tietoja lainvoimaisesta tuomiosta, jossa vastaajan on todettu loukanneen kasvinjalostajanoikeutta. Määräystä ei saa antaa, jos tietojen levittämistä on muussa laissa rajoitettu. Harkitessaan määräyksen antamista ja määräyksen sisältöä tuomioistuimen tulee ottaa huomioon julkistamisen yleinen merkitys, loukkauksen laatu ja laajuus, julkistamisesta aiheutuvat kustannukset ja muut vastaavat seikat.
Tuomioistuin määrää vastaajan korvattavien kohtuullisten julkistamiskustannusten enimmäismäärän. Kantajalla ei ole oikeutta korvaukseen, jos tietoja tuomiosta ei ole julkistettu tuomioistuimen määräämässä ajassa tuomion lainvoimaiseksi tulosta.
9 luku
Rangaistussäännökset
41 §
Kasvinjalostajanoikeuden loukkaus
Joka tahallaan rikkoo 4 §:ssä säädettyä yksinoikeutta, on tuomittava, jollei teko ole rangaistava rikoslain 49 luvun 2 §:ssä tarkoitettuna teollisoikeusrikoksena, kasvinjalostajanoikeuden loukkaamisesta sakkoon.
42 §
Kasvinjalostajanoikeusrikkomus
Joka tahallaan tai törkeästä huolimattomuudesta laiminlyö 6 §:n 4 momentissa säädetyn tietojenantovelvollisuutensa tai rikkoo 24 §:n 3 momentin säännöksiä lajikenimen käyttämisestä, on tuomittava kasvinjalostajanoikeusrikkomuksesta sakkoon.
43 §
Suojattua lajiketta koskevien viljelytietojen väärinkäyttö
Kasvinjalostajanoikeuden haltija, joka tahallaan tai törkeästä huolimattomuudesta käyttää 7 §:n nojalla luovutettuja tietoja vastoin 7 §:n 2 momentissa säädettyä käyttötarkoitusta tai mainitun lainkohdan vastaisesti luovuttaa tietoja edelleen, on tuomittava suojattua lajiketta koskevien viljelytietojen väärinkäytöstä sakkoon.
44 §
Syyteoikeus
Syyttäjä ei saa nostaa syytettä 41–43 §:ssä tarkoitetusta rikkomuksesta, ellei asianomistaja ilmoita sitä syytteeseen pantavaksi.
10 luku
Erinäiset säännökset
45 § (31.1.2013/115)
Muutoksenhaku Eviran päätökseen
Tämän lain nojalla annettuun Eviran päätökseen haetaan muutosta valittamalla markkinaoikeuteen siten kuin hallintolainkäyttölaissa (586/1996) säädetään.
Edellä 1 momentissa tarkoitetun valituksen käsittelystä markkinaoikeudessa säädetään oikeudenkäynnistä markkinaoikeudessa annetussa laissa (100/2013).
46 § (31.1.2013/115)
Oikeuspaikka riita-asioissa
Tähän lakiin perustuvat riita- ja hakemusasiat käsitellään markkinaoikeudessa.
Riita- ja hakemusasioiden käsittelystä markkinaoikeudessa säädetään oikeudenkäynnistä markkinaoikeudessa annetussa laissa.
47 § (31.1.2013/115)
Oikeuspaikka rikosasioissa
Syyte rikoslain 49 luvun 2 §:ssä tarkoitetusta kasvinjalostajanoikeutta loukkaavasta teollisoikeusrikoksesta sekä tämän lain 41–43 §:ssä tarkoitetusta rikkomuksesta käsitellään Helsingin käräjäoikeudessa.
Edellä 1 momentissa tarkoitetun syyteasian yhteydessä voidaan käsitellä syytteessä tarkoitetusta rikoksesta johtuva 36 §:n mukainen hyvitys- ja korvausvaatimus sen estämättä, mitä edellä 46 §:ssä säädetään.
Tuomioistuin pysyy toimivaltaisena tutkimaan 2 momentissa tarkoitetun vaatimuksen, vaikka toimivallan perustaneissa olosuhteissa tapahtuu muutos vaatimuksen esittämisen jälkeen.
47 a § (31.1.2013/115)
Eviran lausunto rikosasiassa
Edellä 47 §:ssä tarkoitettua asiaa käsittelevän tuomioistuimen oikeuteen pyytää lausunto Eviralta sovelletaan, mitä oikeudenkäynnistä markkinaoikeudessa annetun lain 4 luvun 22 §:ssä säädetään markkinaoikeuden oikeudesta pyytää lausunto.
47 b § (25.8.2016/724)
Asiantuntija rikosasiassa
Käsitellessään 47 §:ssä tarkoitettua asiaa käräjäoikeudella voi olla apunaan asiantuntijoina enintään kaksi tuomioistuinlain (673/2016) 17 luvun 10 §:n 2 momentissa tarkoitettua asiantuntijajäsentä.
Asiantuntijan on annettava kirjallinen lausunto käräjäoikeuden hänelle tekemistä kysymyksistä. Asiantuntijalla on oikeus tehdä kysymyksiä asianosaisille ja todistajille. Ennen asian ratkaisemista käräjäoikeuden on varattava asianosaisille tilaisuus lausua asiantuntijan lausunnosta.
Asiantuntijan oikeudesta palkkioon säädetään tuomioistuinlain 17 luvun 22 §:ssä.
47 c § (31.1.2013/115)
Ilmoitus Eviralle rikosasiassa
Edellä 47 §:ssä tarkoitettua asiaa käsittelevän tuomioistuimen velvollisuuteen ilmoittaa ratkaisusta Eviralle sovelletaan, mitä oikeudenkäynnistä markkinaoikeudessa annetun lain 4 luvun 23 §:ssä säädetään markkinaoikeuden velvollisuudesta ilmoittaa ratkaisusta.
48 §
Perittävät maksut
Tämän lain mukaisista Eviran suoritteista peritään valtiolle maksuja valtion maksuperustelaissa (150/1992) säädettyjen perusteiden mukaan.
49 §
Kasvinjalostajanoikeuden hakijan ja haltijan asiamies
Jos kasvinjalostajanoikeuden hakijalla tai haltijalla ei ole kotipaikkaa Suomessa, hakijalla tai haltijalla on oltava Euroopan talousalueella asuva asiamies, joka on oikeutettu edustamaan hakijaa tai haltijaa kaikissa kasvinjalostajanoikeutta koskevissa asioissa.
50 §
Voimaantulo
Tämä laki tulee voimaan 1 päivänä tammikuuta 2010.
Tällä lailla kumotaan 21 päivänä elokuuta 1992 annettu laki kasvinjalostajanoikeudesta (789/1992) siihen myöhemmin tehtyine muutoksineen ja Euroopan yhteisön myöntämän kasvinjalostajanoikeuden yksityisoikeudellisesta ja julkisoikeudellisesta suojasta Suomessa 5 päivänä maaliskuuta 1999 annettu laki (239/1999).
Kumotun kasvinjalostajanoikeudesta annetun lain nojalla annetut säännökset ja määräykset jäävät edelleen voimaan, kunnes tämän lain nojalla toisin säädetään.
Tämän lain voimaan tullessa vireillä oleviin kasvinjalostajanoikeushakemuksiin ja niiden perusteella myönnettäviin kasvinjalostajanoikeuksiin sekä kasvinjalostajanoikeuksiin, jotka on myönnetty ennen lain voimaantuloa, sovelletaan tätä lakia.
Tämän lain voimaan tullessa voimassa olevien kasvinjalostajanoikeuksien voimassaoloaika pidentyy tämän lain mukaiseksi niiden hyväksymispäätöksestä lukien.
Ennen tämän lain voimaantuloa voidaan ryhtyä lain täytäntöönpanon edellyttämiin toimenpiteisiin.
Jos muussa laissa viitataan tämän lain voimaan tullessa voimassa olleeseen kasvinjalostajanoikeudesta annettuun lakiin, sen asemasta sovelletaan tätä lakia.
HE 98/2009, MmVM 11/2009, EV 236/2009
Muutossäädösten voimaantulo ja soveltaminen:
31.1.2013/115:
Tämä laki tulee voimaan 1 päivänä syyskuuta 2013.
Eviran päätökseen, joka on tehty ennen tämän lain voimaantuloa, haetaan muutosta noudattaen tämän lain voimaan tullessa voimassa olleita säännöksiä.
Riita-, hakemus- ja rikosasia, joka on tullut käräjäoikeudessa vireille ennen tämän lain voimaantuloa, käsitellään noudattaen tämän lain voimaan tullessa voimassa olleita säännöksiä.
Ennen lain voimaantuloa voidaan ryhtyä lain täytäntöönpanon edellyttämiin toimiin.
HE 124/2012, LaVM 15/2012, EV 158/2012
25.8.2016/724:
Tämä laki tulee voimaan 1 päivänä tammikuuta 2017.
HE 7/2016, LaVM 8/2016, EV 99/2016
LAG OM VÄXTFÖRÄDLARRÄTT 22.12.2009/1279
I enlighet med riksdagens beslut förekrivs:
1 kap
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på skydd av växtförädlarens rätt (växtförädlarrätt). Växtförädlarrätt kan beviljas för sorter inom alla botaniska släkten och arter.
2 §
Europeiska gemenskapens lagstiftning
Bestämmelser om Europeiska gemenskapens växtförädlarrätt ingår i rådets förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt.
Innehavare av gemenskapens växtförädlarrätt har samma skydd som innehavare av växtförädlarrätt enligt denna lag, om inte något annat bestäms i denna lag.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) avledd sort en sort som tagits fram genom att en skyddad sort utnyttjats i väsentlig mån,
2) växtförädlarrätt förädlarens ensamrätt att utnyttja en sort yrkesmässigt i enlighet med denna lag; växtförädlarrätten omfattar också
a) sorter som inte tydligt skiljer sig från skyddade sorter,
b) avledda sorter, om inte sorten i sig själv är en avledd sort, och
c) sorter vars produktion kräver upprepad användning av den skyddade sorten,
3) innehavare av växtförädlarrätt den som har förädlat sorten eller den till vilken rätten har övergått; som innehavare av växtförädlarrätten betraktas den som senast har antecknats som innehavare av växtförädlarrätten i det register över växtförädlarrätter som avses i 22 §, om inte något annat visas,
4) sort en grupp av växter inom ett enskilt botaniskt taxon av lägsta kända nivå som kan
a) definieras genom beskrivningen av de kännetecken som är ett resultat av en bestämd genotyp eller kombination av genotyper,
b) särskiljas från alla andra växtgrupper genom minst ett av kännetecknen, och
c) betraktas som en enhet beträffande dess lämplighet att förökas oförändrad,
5) hybrid avkomma efter korsning mellan genetiskt olika föräldrar,
6) förökningsmaterial alla växtdelar som kan användas för att föröka växten,
7) material av sorten
a) förökningsmaterial av sorten,
b) skörd som bärgats på en odling av sorten, hela växter och växtdelar, och
c) alla produkter som framställs direkt av den bärgade skörden,
8) marknadsföring försäljning eller annan överlåtelse mot ersättning, lagring i försäljningssyfte, utbjudande till försäljning, överlåtelse utan vederlag i kommersiellt syfte samt ställande till förfogande, mot betalning eller gratis, på Europeiska unionens marknad för distribution eller användning inom unionen.
2 kap
Växtförädlarrätt
4 §
Växtförädlarrättens innehåll
Innehavaren av en växtförädlarrätt har ensamrätt att utnyttja förökningsmaterial av sorten i yrkesmässig produktion och marknadsföring.
Följande åtgärder som gäller förökningsmaterial förutsätter tillstånd av innehavaren av växtförädlarrätten på villkor som denne bestämt:
1) förökning,
2) bearbetning för förökningsändamål,
3) marknadsföring, export och import, och
4) lagring för något i 1–3 punkten nämnt ändamål.
De åtgärder som nämns i 2 mom. får inte utan tillstånd av innehavaren av växtförädlarrätten vidtas i fråga om skörd som erhållits genom otillåten användning av förökningsmaterial av den skyddade sorten, om inte innehavaren av växtförädlarrätten har haft en rimlig möjlighet att utöva sin rätt till detta förökningsmaterial.
5 §
Inskränkningar av växtförädlarrätten
Växtförädlarrätten begränsar inte användningen av en sort i åtgärder
1) av privat natur och utan kommersiellt syfte,
2) som vidtas i experiment- och forskningssyfte,
3) som vidtas i syfte att förädla nya sorter,
4) som vidtas i syfte att producera utsäde för den egna lägenheten under de förutsättningar som anges i 6 §.
6 §
Rätt till odling av en skyddad sort och skyldighet att betala ersättning för den
Odlaren har rätt att mot ersättning till förökningsändamål använda och producera förökningsmaterial av skyddade sorter på en lägenhet som är i egen besittning. Denna rätt gäller odling av sorter, frånsett hybrider, av följande växtarter: havre, korn, råg, vete, rågvete, rybs, raps, lin, ärter, bondböna, potatis och bovete.
Ersättningen ska vara betydligt mindre än den royalty som tas ut vid marknadsföring av förökningsmaterial av sorten. Ett avtal om beloppet av den skäliga ersättning som ska betalas till innehavaren av växtförädlarrätten kan ingås mellan innehavaren av växtförädlarrätten och odlaren eller mellan organisationer som representerar dem. Har inget avtal ingåtts eller tillämpas det inte, är odlaren skyldig att till innehavaren av växtförädlarrätten betala en ersättning som utgör 50 procent av den summa som tas ut vid marknadsföring av förökningsmaterial av sorten.
En odlare som besitter en åkerareal som är mindre än 10 hektar har rätt att utan att betala ersättning använda förökningsmaterial av en skyddad sort på det sätt som avses i 1 mom. Ersättning för odling av en skyddad potatissort ska i ett sådant fall dock betalas, om sorten odlas på mer än två hektar eller vid odling av tidig potatis under täckmaterial på mer än en hektar.
Odlaren är skyldig att på begäran lämna myndigheterna och innehavaren av växtförädlarrätten de uppgifter som behövs för att betalningsskyldigheten ska kunna konstateras.
7 §
Rätt till uppgifter om odling av en skyddad sort
En innehavare av växtförädlarrätt har rätt att ur det informationssystem som avses i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008) få tillgång till följande uppgifter som behövs för fullgörande av odlarens betalningsskyldighet enligt 6 §:
1) odlarens namn och kontaktuppgifter,
2) lägenhetssignum,
3) den åkerareal som odlaren besitter, om den i fråga om en skyddad potatissort är över två hektar, i fråga om odling av tidig potatis under täckmaterial över en hektar eller i fråga om andra sorter över tio hektar,
4) odlingsarealen för sorter som skyddas enligt Europeiska gemenskapens växtförädlarrätt, om den överstiger en areal som kalkylmässigt behövs för att producera 92 ton spannmål,
5) odlingsarealen för potatissorter som skyddas enligt Europeiska gemenskapens växtförädlarrätt, om den överstiger en areal som kalkylmässigt behövs för att producera 185 ton potatis, och
6) odlingsarealer per växtsort när dessa besåtts med egenproducerat utsäde av sorter som är skyddade enligt denna lag.
En innehavare av växtförädlarrätt får använda uppgifter som lämnats ut i enlighet med 1 mom. endast för att utöva sin rätt till ersättning enligt 6 §. Innehavaren av växtförädlarrätten har inte rätt att lämna uppgifterna vidare.
En förutsättning för utlämnande av uppgifter enligt 1 mom. är att innehavaren av växtförädlarrätten och odlaren eller organisationer som representerar dem i enlighet med 6 § har avtalat om den ersättning som ska betalas till innehavaren av växtförädlarrätten.
8 §
Förstöring av uppgifter om odling av skyddade sorter
Inom ett år efter utgången av det kalenderår för vilket uppgifter har lämnats ut för fullgörande av den betalningsskyldighet som avses i 6 § ska innehavaren av växtförädlarrätten förstöra de uppgifter som lämnats ut med stöd av 7 §.
9 §
Konsumtion av växtförädlarrätten
Växtförädlarrätten gäller inte åtgärder som hänför sig till marknadsföring i Finland av material av en skyddad sort eller av sorter som avses i 3 § 7 punkten underpunkt a–c, om inte dessa åtgärder vidtas
1) i syfte att föröka sorten, eller
2) i syfte att exportera material av sorten till ett sådant land som inte skyddar sorter av det växtsläkte eller den växtart som sorten hör till, om inte det exporterade materialet är avsett för slutlig förbrukning.
3 kap
Villkor för beviljande av växtförädlarrätt
10 §
Villkor som gäller sökanden
Växtförädlarrätt får sökas av en fysisk eller juridisk person eller av ett organ som enligt gällande lagstiftning ska jämställas med juridisk person. Växtförädlarrätt kan sökas gemensamt av två eller flera personer.
Om någon annan än den som förädlat sorten ansöker om växtförädlarrätt, ska han eller hon styrka sin rätt till sorten.
11 §
Villkor som gäller sorter
Växtförädlarrätt beviljas om sorten är ny, kan särskiljas från andra kända sorter, har ett enhetligt växtbestånd och är beständig till sina kännetecken.
En sort betraktas inte som ny om förökningsmaterial eller skörd av sorten med samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten har sålts eller på någon annat sätt överlåtits i syfte att utnyttjas
1) i Finland en längre tid än ett år innan ansökan lämnades in,
2) utomlands en längre tid än sex år innan ansökan lämnades in, när det är fråga om träd eller vin, eller
3) utomlands en längre tid än fyra år, när det är fråga om andra växter än de som avses i 2 punkten.
Växtförädlarrätt får inte beviljas om gemenskapens skydd gäller för sorten i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt.
4 kap
Godkännande av växtförädlarrätt
12 §
Behörig myndighet
Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) svarar för godkännande, registrering och offentliggörande av växtförädlarrätt samt upprätthållande av registret över växtförädlarrätter.
13 §
Ansökan
Ansökan om beviljande av växtförädlarrätt ska göras skriftligen till Evira på finska, svenska eller engelska. Ansökan ska innehålla
1) namn, kontaktuppgifter, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer och hemort i fråga om den som ansöker om växtförädlarrätt och ett eventuellt ombud samt förädlarens namn och kontaktuppgifter,
2) förslag till sortnamn och en utredning om användningen av sortnamnet samt förädlarens beteckning,
3) växtsläkte och växtart,
4) uppgifter om sortens ursprung, skydd i en annan stat och provresultaten,
5) uppgifter om huruvida prioritet kommer att sökas samt om var och när de tidigare ansökningarna har gjorts,
6) försäkran om att sorten inte har marknadsförts på det sätt som avses i 11 § 2 mom. innan ansökan lämnats in, och
7) uppgift om sorten har godkänts i enlighet med gentekniklagen (377/1995) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetisk modifierade livsmedel och foder.
Som ansökningsdatum antecknas den dag då ansökningshandlingarna har lämnats in till Evira och ansökningsavgiften har betalats. För att ett ansökningsdatum ska erhållas krävs det att ansökan åtminstone anger sökandens namn och kontaktuppgifter, växtsläktet och växtarten, sortnamnet och förädlarens beteckning.
Om sökanden inte har lämnat alla uppgifter enligt 1 mom., ska Evira uppmana sökanden att avhjälpa bristerna i ansökan inom viss tid. Om sökanden inte avhjälper bristerna inom den tiden, ska ansökan lämnas utan prövning.
En ansökan som lämnats utan prövning tas till behandling, om sökanden inom en månad efter den av Evira utsatta tiden begär det samt vidtar åtgärder för att avhjälpa bristen och inom samma tid betalar en avgift för ny behandling.
Om det föreslagna sortnamnet kan förväxlas med ett varumärke, ett namn, en firma eller någon annan beteckning som gäller växtsortsmaterial eller liknande varor och som sökanden har ensamrätt till, ska ett registerutdrag av Patent- och registerstyrelsen om att varumärket, namnet, firman eller någon annan beteckning har avförts ur registret fogas till ansökan. Om en sådan beteckning inte har registrerats ska en redogörelse av sökanden om att han eller hon har avstått eller är beredd att avstå från sin rätt att använda denna beteckning fogas till ansökan.
Närmare bestämmelser om de uppgifter som ansökan ska innehålla enligt 1 mom. kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
14 §
Provisoriskt skydd
Från och med ansökningsdatumet gäller ett provisoriskt skydd tills växtförädlarrätt har beviljats. Något provisoriskt skydd finns inte om växtförädlarrätt inte beviljas.
15 §
Prioritet
Prioriteten beträffande ansökningar om växtförädlarrätt bestäms utifrån ansökningsdatum. Om flera ansökningar har samma ansökningsdatum ska deras inbördes prioritet bestämmas enligt tidpunkten för när de kommit in. Om prioriteten inte kan bestämmas utifrån tidpunkten för när de kommit in ska ansökningarna ha samma prioritet.
Har den som ansöker om växtförädlarrätt tidigare ansökt om växtförädlarrätt inom ett territorium som hör till en medlem i Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter eller i Världshandelsorganisationen ska ansökan, om den görs inom tolv månader från den dag då den tidigare ansökan lämnades in, anses ha blivit gjord samtidigt.
Förutsättningar för bestämmande av prioritet enligt 2 mom. är att prioritet uttryckligen krävs då ansökan görs och att kopior av den tidigare ansökan som gäller sorten och handlingar i anslutning till den lämnas till Evira inom tre månader från det att ansökan inlämnades. Kopiorna ska vara bestyrkta av den myndighet som tog emot den första ansökan angående växtsorten i fråga.
Sökanden ska lämna Evira de uppgifter, handlingar och material som behövs för behandlingen av ansökan inom två år räknat från utgången av den i 2 mom. angivna prioritetstiden. Om den första ansökan har avslagits, ska sökanden ges tillräckligt med tid att lämna Evira de uppgifter, handlingar och material som behövs för behandlingen av ansökan.
Närmare bestämmelser om hur en begäran om prioritet ska läggas fram kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
16 §
Offentliggörande av ansökan
Evira ska genom att offentliggöra de uppgifter som identifierar ansökan ge allmänheten tillfälle att framställa invändningar mot ansökan.
Invändningarna ska göras skriftligen till Evira inom tre månader efter att ansökan offentliggjorts.
Närmare bestämmelser om offentliggörande av ansökan och om de uppgifter som identifierar ansökan och som ska offentliggöras kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
17 §
Invändning om bättre rätt
Om någon påstår sig ha bättre rätt till en sort än sökanden, ska han eller hon rikta ett skriftligt yrkande om det till Evira. Om saken är oklar, ska Evira förelägga honom eller henne att väcka talan vid domstol inom en viss tid. Om talan inte väcks inom denna tid lämnas invändningen utan avseende, vilket ska nämnas i föreläggandet.
Är en tvist om bättre rätt till en sort anhängig vid en domstol, ska behandlingen av ansökan avbrytas till dess ärendet har avgjorts slutligt.
18 §
Överföring av ansökan
Om någon inför Evira visar att han eller hon har bättre rätt till en sort än sökanden, ska Evira överföra ansökan på honom eller henne, om han eller hon yrkar det. Samtidigt ska den som ansökan överförs på betala en ansökningsavgift.
Förrän ett yrkande på överföring har avgjorts slutligt får ansökan inte lämnas utan prövning, bifallas, avslås eller återtas.
19 §
Undersökning av sort
Evira ordnar att sorten undersöks på begäran av sökanden i enlighet med internationella metoder för att utreda om sorten är särskiljbar, enhetlig och beständig, om inte undersökningen av särskilda skäl ska anses onödig.
Sökanden ska tillhandahålla Evira eller den som utför undersökningen behövligt material av sorten och övriga behövliga upplysningar.
20 §
Beslut om växtförädlarrätt
När den tid som reserverats för framställande av invändningar har gått ut utreder Evira huruvida sorten uppfyller de krav som ställs i 11 § samt fattar beslut om godkännande av växtförädlarrätt. Beslut och återtaganden som gäller ansökan offentliggörs och beslut om godkända ansökningar ska antecknas i det register över växtförädlarrätter som avses i 22 §.
21 §
Giltighet
Växtförädlarrätten gäller från den dag då Evira har fattat beslut om godkännande. Rätten kan genom betalning av årsavgift varje kalenderår före utgången av januari hållas i kraft i 30 år räknat från ingången av året efter det då beslutet om godkännande fattades.
Giltigheten för växtförädlarrätten upphör om sökanden beviljas gemenskapens växtförädlarrätt för den skyddade sorten.
22 §
Registret över växtförädlarrätter
I det register över växtförädlarrätter som förs av Evira antecknas följande uppgifter om godkända växtförädlarrätter:
1) växtförädlarrättens registernummer,
2) namn och kontaktuppgifter för innehavaren av växtförädlarrätten och för ett eventuellt ombud, innehavarens och ombudets företags- och organisationsnummer och hemort samt anmälan om byte av ombud samt förädlarens namn och kontaktuppgifter,
3) vilket växtsläkte och vilken växtart sorten tillhör samt uppgifter som identifierar sortbeskrivningen,
4) godkänt sortnamn, datum då sortnamnet föreslagits och förädlarens beteckning,
5) ansökningsdatum, ansökningsnummer och datum för offentliggörandet samt datum för godkännandet av växtförädlarrätten,
6) beviljad prioritet och den stat där tidigare ansökan som gäller växtsorten har gjorts samt datum då ansökan har gjorts,
7) betalning av årsavgift,
8) beviljad tvångslicens eller ömsesidig tvångslicens och licens,
9) panträtt,
10) beslut av Evira som inte vunnit laga kraft, ansökningar om ändring, utmätningar, kvarstad och domstolsbeslut i ärendet,
11) datum för växtförädlarrättens upphörande.
Om frågan om införande av anteckning i registret inte omedelbart kan avgöras, ska i registret antecknas att anteckning har begärts.
På registret över växtförädlarrätter och på handlingar i registret tillämpas i övrigt vad som bestäms i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem.
Närmare bestämmelser om innehållet i de anteckningar som införs i registret enligt 1 mom. kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
23 §
Avförande ur register
Om det visas att en i registret antecknad licens, panträtt eller tvångslicens har upphört att gälla, ska anteckningen avföras.
Personuppgifterna enligt 22 § 1 mom. 2 punkten för en fysisk person avförs ur registret senast efter tio år från det att växtförädlarrätten har upphört att gälla. På avförande av uppgifter som införts i registret tillämpas vad som bestäms i personuppgiftslagen (523/1999) eller beslutas med stöd av den.
Bestämmelser om arkivering av uppgifter som avförts ur registret finns i arkivlagen (831/1994).
5 kap
Sortnamn
24 §
Val och användning av sortnamn
Med hjälp av sortnamnet ska sorten kunna särskiljas från andra sorter av samma eller en närbesläktad art.
Ett sortnamn får inte godkännas om det kan förväxlas med ett varumärke, ett namn, en firma eller någon annan beteckning som någon annan än sökanden har skydd för, vilket därmed utgör hinder mot att registrera sortnamnet.
När förökningsmaterial av en skyddad sort marknadsförs ska dess godkända sortnamn användas. Ett godkänt sortnamn ska användas också efter det att giltighetstiden för växtförädlarrätten har gått ut eller rätten annars har upphört att gälla.
Närmare bestämmelser om valet av sortnamn och användningen av sortnamnet kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
25 §
Upphävande av sortnamn och ny benämning för en sort
Evira ska upphäva ett godkänt sortnamn, om
1) sortnamnet har godkänts i strid med denna lag och hindret för godkännande kvarstår,
2) innehavaren av växtförädlarrätten så yrkar och anger ett välgrundat skäl till detta, eller
3) någon visar upp ett domstolsbeslut som förbjuder att namnet används om sorten.
Evira ska underrätta innehavaren av växtförädlarrätten om kravet på att upphäva sortnamnet och uppmana innehavaren att lämna in ett nytt förslag på sortnamn inom 30 dagar efter det att innehavaren har fått del av kravet.
Förslaget till nytt namn ska prövas av Evira. När Evira har godkänt det nya namnet ska det offentliggöras och registreras.
Närmare bestämmelser om upphävande och ändring av sortnamn kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
6 kap
Upphörande, ogiltigförklarande och förverkande av växtförädlarrätt
26 §
Växtförädlarrättens upphörande
Om innehavaren av växtförädlarrätten skriftligen meddelar Evira att han eller hon avstår från sin växtförädlarrätt, ska Evira genom beslut konstatera att växtförädlarrätten upphört.
Om årsavgiften inte har betalats i enlighet med 21 § ska Evira uppmana innehavaren av växtförädlarrätten att betala årsavgiften inom en av Evira utsatt tid, vid äventyr att växtförädlarrätten upphör. Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har betalat avgiften inom utsatt tid, ska Evira genom beslut konstatera att växtförädlarrätten upphört.
Om växtförädlarrätten är utmätt eller en panträtt i den antecknats i registret eller om en tvist om överföring av växtförädlarrätten pågår, får växtförädlarrätten inte upphävas så länge utmätningen pågår eller panträtten är i kraft eller tvisten inte har blivit slutligt avgjord.
27 §
Ogiltigförklarande
Domstolen ska förklara en växtförädlarrätt ogiltig, om följande gäller vid tidpunkten för beviljandet av rätten:
1) de villkor som gäller sortens särskiljbarhet eller nyhet har inte uppfyllts,
2) de villkor som gäller sortens enhetlighet eller beständighet har inte uppfyllts och beslutet om att godkänna växtförädlarrätten till väsentliga delar har baserat sig på uppgifter som sökanden har lämnat.
Domstolen ska förklara växtförädlarrätten ogiltig om rätten har beviljats en sökande som inte är berättigad till den, såvida Evira inte överför växtförädlarrätten på den som är berättigad till den.
3 mom. har upphävts genom L 31.1.2013/115. (31.1.2013/115)
28 §
Förverkande
Evira ska förklara växtförädlarrätten förverkad, om
1) innehavaren av växtförädlarrätten inte förmår framställa sådant förökningsmaterial av sorten vars kännetecken motsvarar kännetecknen för den skyddade sorten,
2) innehavaren av växtförädlarrätten inte inom utsatt tid på uppmaning av Evira tillhandahåller förökningsmaterial av sorten, handlingar och andra upplysningar som behövs för att utreda om sorten bibehålls på behörigt sätt, eller
3) sortnamnet har upphävts efter det att växtförädlarrätten godkändes och innehavaren av växtförädlarrätten inte föreslår något nytt godtagbart sortnamn.
29 §
Registrering av att växtförädlarrätten upphört
I registret antecknas att växtförädlarrätten upphört, om
1) växtförädlarrätten har upphört i enlighet med 26 §,
2) växtförädlarrätten har förklarats ogiltig genom ett domstolsbeslut som vunnit laga kraft i enlighet med 27 §,
3) växtförädlarrätten förklarats förverkad genom ett beslut av Evira i enlighet med 28 §, eller
4) giltigheten har upphört i enlighet med 21 §.
7 kap
Licens, tvångslicens och ömsesidig tvångslicens
30 §
Licens
Om innehavaren av en växtförädlarrätt har gett någon annan tillstånd att yrkesmässigt utnyttja en skyddad sort (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om detta har avtalats.
Om licensen tillhör ett företag, får den överlåtas i samband med att företaget överlåts, om inte något annat har avtalats.
Om innehavaren av en växtförädlarrätt meddelar att han eller hon avstår från sin växtförädlarrätt och en licens för sorten har antecknats i registret, ska Evira underrätta innehavaren av licensen om saken för att reservera en skälig tid för denne att bevaka sina rättigheter innan Evira genom sitt beslut konstaterar att växtförädlarrätten har upphört.
31 §
Tvångslicens
Om förökningsmaterial av en registrerad sort inte produceras på villkor som med hänsyn till det allmänna intresset är skäliga för marknaden och i tillräcklig mängd med beaktande av livsmedelsförsörjningens allmänna behov, kan den som vill utnyttja sorten yrkesmässigt i Finland få tvångslicens för detta, om det inte finns godtagbara skäl till det sätt på vilket innehavaren av växtförädlarrätten förfarit. En tvångslicens omfattar också rätt att av innehavaren av växtförädlarrätten få en behövlig mängd förökningsmaterial av sorten.
Tvångslicens kan beviljas endast den som anses ha förutsättningar att på godtagbart sätt och på de villkor som anges i tvångslicensen utnyttja den sort som växtförädlarrätten gäller. En tvångslicens hindrar inte innehavaren av växtförädlarrätten att själv utnyttja sin rätt eller att bevilja licens för sorten.
Tvångslicens beviljas av en domstol, som bestämmer i vilken omfattning en skyddad sort får utnyttjas samt fastställer vederlaget och de övriga villkoren i tvångslicensen. Domstolen kan på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten upphäva tvångslicensen eller fastställa nya villkor för den, om väsentligt förändrade förhållanden förutsätter det.
32 §
Ömsesidig tvångslicens
Om innehavaren av ett patent på en bioteknisk uppfinning inte kan utnyttja patentet utan att göra intrång i en tidigare meddelad växtförädlarrätt som gäller en sort, får patenthavaren ansöka om tvångslicens av en domstol att utan ensamrätt mot lämplig avgift utnyttja den växtsort som skyddas av växtförädlarrätten. Om patenthavaren beviljas en sådan tvångslicens, har innehavaren av växtförädlarrätten på skäliga villkor rätt till en ömsesidig licens att använda den skyddade uppfinningen.
De som ansöker om sådan licens som avses i 1 mom. ska visa att de utan framgång har vänt sig till innehavaren av växtförädlarrätten för att erhålla ett licensavtal och att uppfinningen utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till den skyddade sorten.
I patentlagen (550/1967) bestäms om växtförädlarens rätt att få tvångslicens att använda en uppfinning som skyddats med patent.
8 kap
Privaträttsligt skydd
33 §
Förhindrande av intrång
Om någon gör intrång i den ensamrätt som en växtförädlarrätt medför, kan domstolen förbjuda honom eller henne att fortsätta eller upprepa handlingen.
34 §
Föreläggande om avbrytande för en mellanhand
När domstolen behandlar en talan enligt 33 § kan den på yrkande av innehavaren av en växtförädlarrätt vid vite förordna att administratören av en sändare, server eller någon annan anordning eller någon annan tjänstelevererande mellanhand avbryter den användning som påstås göra intrång i växtförädlarrätten (föreläggande om avbrytande), om det inte kan anses oskäligt med hänsyn till rättigheterna för den person som påstås göra intrång i växtförädlarrätten eller med hänsyn till mellanhänders eller växtförädlarrättsinnehavarens rättigheter.
Innan talan enligt 33 § väcks kan domstolen på ansökan av innehavaren av en växtförädlarrätt meddela ett föreläggande om avbrytande, om det finns förutsättningar för det enligt 1 mom. och om det är uppenbart att rättsinnehavarens rättigheter annars allvarligt äventyras. Domstolen ska ge den mot vilken föreläggande begärs och den som påstås göra intrång i en växtförädlarrätt tillfälle att bli hörda. Delgivning till den mot vilken ett föreläggande har sökts kan ske per post, telefax eller elektronisk post. (31.1.2013/115)
Domstolen kan på begäran meddela det föreläggande om avbrytande som avses i 2 mom. interimistiskt utan att höra den som påstås ha gjort intrång, om ärendets brådskande natur nödvändigtvis kräver det. Föreläggandet är i kraft tills något annat bestäms. Den som påstås ha gjort ett intrång ska utan dröjsmål efter att föreläggandet har meddelats beredas tillfälle att bli hörd. När denne har hörts ska domstolen utan dröjsmål besluta om föreläggandet ska vara i kraft eller återkallas.
Ett föreläggande om avbrytande som meddelats med stöd av denna paragraf får inte äventyra tredje mans rätt att sända och ta emot meddelanden. Ett föreläggande om avbrytande träder i kraft när sökanden ställer en sådan säkerhet hos utmätningsmannen som avses i 8 kap. 2 § i utsökningsbalken (705/2007). Bestämmelser om möjligheten att befrias från att ställa säkerhet finns i 7 kap. 7 § i rättegångsbalken. Ett föreläggande om avbrytande som meddelats med stöd av 2 eller 3 mom. i denna paragraf förfaller om inte talan enligt 33 § väcks i domstol inom en månad från det att föreläggandet meddelades. (31.1.2013/115)
Den som begär ett föreläggande om avbrytande ska ersätta den som meddelats föreläggandet liksom också den som påstås ha gjort intrång för den skada som orsakas av att föreläggandet verkställs samt för kostnaderna i ärendet, om talan enligt 33 § förkastas eller avvisas utan prövning eller om behandlingen av ärendet avskrivs som en följd av att käranden återtagit talan eller uteblivit från rätten. Samma gäller om föreläggandet om avbrytande återkallas med stöd av 3 mom. eller förfaller med stöd av 4 mom. När en talan om ersättning av skada och kostnader väcks ska 7 kap. 12 § i rättegångsbalken iakttas.
35 §
Fastställelsetalan
Innehavaren av en växtförädlarrätt eller den som med stöd av licens eller tvångslicens har rätt att utnyttja en sort som skyddas av växtförädlarrätt kan väcka fastställelsetalan för att klarlägga om han eller hon enligt den beviljade växtförädlarrätten åtnjuter skydd mot annan eller inte, såvida frågan är oklar och detta vållar honom eller henne olägenhet.
Den som utnyttjar eller ämnar utnyttja en växtsort som skyddas av växtförädlarrätt kan på samma villkor väcka fastställelsetalan mot innehavaren av växtförädlarrätten för att klarlägga om det med anledning av den beviljade växtförädlarrätten finns hinder för nämnda verksamhet eller inte.
36 §
Gottgörelse och skadestånd
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växtförädlarrätten eller bryter mot bestämmelsen i 24 § 3 mom. om användning av sortnamn är skyldig att till innehavaren av växtförädlarrätten betala skälig gottgörelse för utnyttjande av sortnamnet och ersätta den skada som kränkningen medför. Om oaktsamheten är ringa kan skadeståndet jämkas.
Om intrånget i växtförädlarrätten eller överträdelsen av 24 § 3 mom. om användning av sortnamn inte skett uppsåtligen och inte beror på oaktsamhet, är den som gjort intrång skyldig att betala skälig gottgörelse för utnyttjandet av sortnamnet.
På grund av intrång i växtförädlarrätten eller överträdelse av 24 § 3 mom. om användning av sortnamn kan gottgörelse och skadestånd yrkas endast för de fem senaste åren innan talan väcktes.
Om växtförädlarrätten har förklarats ogiltig genom en dom som vunnit laga kraft föreligger ingen gottgörelse- eller skadeståndsskyldighet.
I fråga om skadestånd gäller dessutom bestämmelserna i skadeståndslagen (412/1974).
37 §
Odlarens ersättningsskyldighet
En odlare som försummar skyldigheten enligt 6 § är skyldig att betala ersättning till innehavaren av växtförädlarrätten. Ersättningens storlek bestäms i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1768/95 om införande av genomförandebestämmelser för det undantag i jordbruket som föreskrivs i artikel 14.3 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt.
38 §
Återlämnande av en växtsorts växtmaterial
På talan av en part vars rätt har kränkts kan domstolen i den mån det är skäligt bestämma att växtmaterial som intrånget gäller ska överlämnas till den kränkta parten mot lösen. Detta gäller inte den som i god tro har fått växtmaterial av sorten eller särskild rätt till detta och som inte själv har gjort intrång i växtförädlarrätten.
Det växtmaterial av sorten som avses i 1 mom. får tas i beslag, om den vars rätt kränkts har krävt att växtmaterialet av sorten ska överlämnas enligt utsökningsbalken.
39 §
Intrång i det provisoriska skyddet
Utnyttjar någon annan än sökanden yrkesmässigt en sort och förökningsmaterial av sorten under den tid som avses i 14 §, ska bestämmelserna om intrång i växtförädlarrätt tillämpas, om växtförädlarrätten senare beviljas.
För sådan kränkning av växtförädlarrätten som ägt rum under den tid det provisoriska skyddet gällt kan inte straff som avses i 9 kap. i denna lag eller 49 kap. 2 § i strafflagen (39/1889) dömas ut.
För en skada som uppstått före offentliggörandet av ansökan enligt 16 § kan ersättning dömas ut endast enligt 36 § 2 mom.
Om skadeståndstalan väcks inom ett år efter att växtförädlarrätten har godkänts, tillämpas inte 36 § 3 mom.
40 §
Offentliggörande av en dom
Domstolen kan i ett tvistemål som gäller intrång i växtförädlarrätten på yrkande av käranden ålägga svaranden att ersätta käranden för de kostnader denne har av att vidta lämpliga åtgärder för att sprida information om en lagakraftvunnen dom i vilken svaranden har konstaterats ha gjort intrång i en växtförädlarrätt. Ett åläggande får inte ges om spridningen av informationen har begränsats i någon annan lag. Vid prövningen av om ett åläggande ska ges och vad det ska
innehålla ska domstolen beakta den allmänna betydelsen av offentliggörandet, intrångets art och omfattning, de kostnader som offentliggörandet medför och andra motsvarande omständigheter.
Domstolen bestämmer ett maximibelopp för de skäliga kostnader för offentliggörande som svaranden ska ersätta. Käranden har inte rätt till ersättning, om uppgifter om domen inte har offentliggjorts inom en av domstolen utsatt tid räknat från den tidpunkt då domen vunnit laga kraft.
9 kap
Straffbestämmelser
41 §
Intrång i växtförädlarrätt
Den som uppsåtligen kränker ensamrätten enligt 4 § ska, om inte gärningen ska bestraffas som ett brott mot industriell rättighet enligt 49 kap. 2 § i strafflagen, för intrång i växtförädlarrätt dömas till böter.
42 §
Förseelse mot bestämmelserna om växtförädlarrätt
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar sin skyldighet att lämna uppgifter enligt 6 § 4 mom. eller bryter mot bestämmelserna i 24 § 3 mom. om användning av sortnamn ska för förseelse mot bestämmelserna om växtförädlarrätt dömas till böter.
43 §
Missbruk av uppgifter om odling av en skyddad sort
En innehavare av växtförädlarrätt som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i strid med syftet enligt 7 § 2 mom. använder sådana uppgifter som lämnats ut med stöd av 7 § eller i strid med nämnda moment vidareförmedlar uppgifterna ska för missbruk av uppgifter om odling av en skyddad sort dömas till böter.
44 §
Åtalsrätt
Åklagare får inte väcka åtal för en förseelse som avses i 41–43 §, om inte målsäganden har anmält brottet till åtal.
10 kap
Särskilda bestämmelser
45 § (31.1.2013/115)
Sökande av ändring i Eviras beslut
Ändring i ett beslut som Evira har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Bestämmelser om handläggningen av besvär enligt 1 mom. i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013).
46 § (31.1.2013/115)
Forum i tvistemål
Tvistemål och ansökningsärenden som grundar sig på denna lag handläggs i marknadsdomstolen.
Bestämmelser om handläggningen av tvistemål och ansökningsärenden i marknadsdomstolen finns i lagen om rättegång i marknadsdomstolen.
47 § (31.1.2013/115)
Forum i brottmål
Åtal för ett sådant brott mot industriell rättighet enligt 49 kap. 2 § i strafflagen som gör intrång i en växtförädlarrätt samt åtal för en förseelse som avses i 41–43 § i denna lag handläggs i Helsingfors tingsrätt.
Trots det som sägs i 46 § får i samband med ett åtal som avses i 1 mom. handläggas ett gottgörelse- eller ersättningsyrkande enligt 36 § som framställts med anledning av det brott som avses i åtalet.
Domstolen fortsätter att vara behörig att pröva ett yrkande enligt 2 mom. även om de omständigheter som behörigheten grundar sig på förändras efter det att yrkandet framställdes.
47 a § (31.1.2013/115)
Eviras utlåtande i ett brottmål
På rätten för en domstol som handlägger ett mål som avses i 47 § att begära utlåtande av Evira tillämpas vad som i 4 kap. 22 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen bestäms om marknadsdomstolens rätt att begära ett utlåtande.
47 b § (25.8.2016/724)
Sakkunniga i brottmål
När tingsrätten behandlar ett mål som avses i 47 § får högst två sådana sakkunnigledamöter som avses i 17 kap. 10 § 2 mom. i domstolslagen (673/2016) bistå rätten som sakkunniga.
De sakkunniga ska ge ett skriftligt utlåtande om de frågor som tingsrätten ställt till dem. En sakkunnig har rätt att ställa frågor till parter och vittnen. Innan målet avgörs ska tingsrätten ge parterna tillfälle att yttra sig om ett sakkunnigutlåtande.
Bestämmelser om en sakkunnigs rätt till arvode finns i 17 kap. 22 § i domstolslagen.
47 c § (31.1.2013/115)
Underrättelse till Evira i brottmål
På skyldigheten för en domstol som handlägger ett mål som avses i 47 § att underrätta Evira om avgörandet tillämpas vad som i 4 kap. 23 § i lagen om rättegång i marknadsdomstolen bestäms om marknadsdomstolens skyldighet att göra anmälan om sina avgöranden.
48 §
Avgifter
För Eviras prestationer enligt denna lag tas avgifter ut till staten enligt de grunder som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
49 §
Ombud för den som ansöker om eller innehar växtförädlarrätt
Har den som ansöker om eller innehar växtförädlarrätt inte hemvist i Finland, ska han eller hon ha ett ombud som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har rätt att företräda honom eller henne i allt som gäller växtförädlarrätten.
50 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Genom denna lag upphävs lagen av den 21 augusti 1992 om växtförädlarrätt (789/1992) jämte ändringar och lagen av den 5 mars 1999 om det privat- och offentligrättsliga skydd som en av Europeiska gemenskapen beviljad växtförädlarrätt har i Finland (239/1999).
Bestämmelser och föreskrifter som har utfärdats med stöd av den upphävda lagen om växtförädlarrätt förblir i kraft tills något annat bestäms med stöd av denna lag.
Denna lag tillämpas på de ansökningar om växtförädlarrätt som är anhängiga när denna lag träder i kraft och på växtförädlarrätt som beviljas på basis av ansökningarna samt på växtförädlarrätt som beviljats före ikraftträdandet av denna lag.
Giltighetstiden för växtförädlarrätt som gäller när denna lag träder i kraft förlängs i enlighet med denna lag, räknat från det att beslutet om godkännande fattades.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
Om det i någon annan lag hänvisas till den lag om växtförädlarrätt som gäller vid ikraftträdandet, ska denna lag tillämpas i stället för den tidigare lagen.
RP 98/2009, JsUB 11/2009, RSv 236/2009
Ikraftträdelsestadganden:
31.1.2013/115:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
I fråga om sökande av ändring i ett beslut som Evira har fattat innan denna lag träder i kraft iakttas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.
Ett tvistemål, ansökningsärende eller brottmål som har blivit anhängigt i tingsrätten innan denna lag träder i kraft handläggs enligt de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 124/2012, LaUB 15/2012, RSv 158/2012
25.8.2016/724:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
RP 7/2016, LaUB 8/2016, RSv 99/2016