- Allmänna bestämmelser
- Om registrering av varumärke
- Om registrerings upphörande
- Särskilda bestämmelser om registrering av utländska varumärken
- Om överlåtelse, licens och pantsättning
- Om förbud mot användning av vilseledande varukännetecken
- Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
- Om kungörande, besvär m.m.
- Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser
- Om internationell varumärkesregistrering
,.
---.---------
Svensk författningssamling SFS_1960:644 SFS i senaste lydelse Utfårdad:1960-12-02 Varumärkeslag (1960:644) Justitiedepartementet L3 Ändringar införda t.o.m. SFS 1996: 135
-----------------------------r-----------------------------------------------
Allmänna bestämmelser
1 § Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett varumärke såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i
en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror
och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets förordning
(EG) nr 40/94 av den 20 de2ember 1993 om gemenskapsvarumärken. Lag (1995:1277).
2 § Även utan registrering förvärvas ensamrätt till ett varumärke, då märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas ensamrätt också till andra särskilda varukännetecken som används i en näringsverksamhet.
Ett kännetecken anses inarbetat, om' det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig är känt som beteckning för de varor som tillhandahålls under kännetecknet. Lag (1994:1510).
3 § Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i överensstämmelse med god affårssed, som kännetecken för sina varor,
använda
--sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller
--uppgifter om varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde och geografiska ursprung, tidpunkten för deras framställande eller
andra egenskaper hos varorna.
Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras släktnamn, adress eller firma av andra obehörigen används som varukännetecken. Lag (1992:1686).
4 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed
förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affårshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning. Vad som nu sagts skall gälla oavsett om varan tillhandahålls eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller utomlands eller också hit införs. Är i fall som avses i 2 § kännetecknet inte inarbetat i hela landet, gäller rätten endast inom det område där kännetecknet är inarbetat.
Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt, att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare eller av att denne medgett kännetecknets användning.
Har en vara tillhandahållits under ett visst kännetecken och har den därefter förändrats eller försämrats, rar inte, då varan på nytt tillhandahålls i näringsverksamhet här i landet, kännetecknet användas om inte förändringen tydligt anges eller annars tydligt framgår. Lag (1992:1686).
5 § Ensamrätt till varukännetecken innefattar icke sådan del av kännetecknet, som huvudsakligen tjänar att göra varan eller dess förpackning mera ändamålsenlig eller eljest att fylla annan uppgift än
att vara kännetecken.
6 § Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avser varor av samma eller liknande slag.
Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till· förrang för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Lag (1992:1686).
7 § Vid avgörande av tvist om rätt till varukännetecken, vilka äro förväxlingsbara, skall företräde givas den som kan åberopa tidigaste rättsgrund, där ej annat följer av vad nedan i 8 eller 9 § sägs.
8 § Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende på de varor för vilka det har använts, bestå vid sidan aven äldre rätt till ett förväxlingsbart kännetecken, om registreringen sökts i god tro och innehavaren av den äldre rätten under fem år i följd har varit medveten om och funnit sig i användning här i landet av det registrerade varumärket. Lag (1992: 1686).
9 § Har kännetecken inarbetats, må rätt därtill bestå vid sidan av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, såframt innehavaren av den äldre rätten icke inom rimlig tid inskridit mot användningen av det yngre
kännetecknet. .
10 § I fall som avses i 8 eller 9 § må efter vad som finnes skäligt föreskrivas, att något av kännetecknen eller båda må användas endast på särskilt sätt, såsom i visst utförande, med tillfogande aven ortsangivelse eller med annat förtydligande.
11 § Författare, utgivare och förläggare av lexikon, handbok eller annan liknande tryckt skrift äro skyldiga att, på begäran av den som innehar
registrerat varumärke, tillse, att varumärket ej återgives i skriften
utan att det framgår, att fråga är om dylikt märke.
F örsummar någon vad honom åligger enligt första stycket, är han skyldig medverka till att beriktigande offentliggöres på det sätt och i den omfattning som finnes skäligt samt bekosta dylikt beriktigande.
Om registrering av varumärke
12 § Varumärke registreras i varumärkesregistret, som föres för hela
riket av patent-och registreringsverket.
13 § Ett varumärke får registreras endast om det har
särskiljningsförmåga.Ett märke som uteslutande eller med endast
mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd,
användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess
framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga.
Vid bedömande av om ett märke har särskiljningsförmåga skall
hänsyn tas till alla omständigheter och särskilt till den omfattning
och den tid märket varit i bruk.
Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande
består aven form som följer av varans art eller en form som krävs
för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett
betydande värde. Lag (1994:1510).
14 § Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller
internationell beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt
lag eller författning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller
också något som lätt kan förväxlas därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller
allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket inn~håller eller består av något, som är ägnat att
uppfattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn
eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller
porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel
på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är . egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller
konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller
mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som
någon annan använder i en näringsverksamhet, med någon annans
varumärke som är registrerat efter tidigare ansökan eller med någon
annans varukännetecken som är inarbetat då ansökan om registrering
görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid
tiden för ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med
vetskap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra
kännetecknet togs i bruk; 8) ITräder i kraft I:9604011 om märket är förväxlingsbart med ett varumärke som omfattas aven internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige och i fråga om vilket den dag som avses i 55 § andra stycket ligger före tiden för ansökningen; eller
9) om märket är förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som innehas av någon annan och är registrerat efter en tidigare ansökan. .
Är märket förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som är registrerat efter en senare ansökan, föreligger hinder mot registrering, om innehavaren av gemenskapsvarumärket kan för detta märkes del göra anspråk på ett äldre varumärkes företräde enligt rådets förordning om gemenskapsvarumärken och det äldre varumärket är registrerat efter en tidigare ansökan. Detta gäller även om det äldre varumärket inte har vidmakthållits eller förnyats.
I fall som avses i första stycket 9 och andra stycket kan, även om märkena inte avser varor av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet åberopas till förmån för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i gemenskapen, om användningen av ett annat liknande varumärke skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller anseende.
I fall som avses i första stycket 49 samt andra och tredje styckena får registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt finns hinder enligt första stycket. Lag (1996: 135).
15 § Ensamrätt, som vinnes genom registrering av varumärke, innefattar icke sådan beståndsdel av märket, som ej ensam för sig kan registreras.
Innehåller märke dylik beståndsdel och finnes särskild anledning att antaga, att märkets registrering kan föranleda ovisshet om ensamrättens omfattning, må vid registreringen denna beståndsdel uttryckligen undantagas från skyddet.