1
Unofficial translation
ACT ON TRADE NAMES (Swedish Statute Book SFS 2018:1653)
Chapter 1. Basic provisions
Trade names and other commercial symbols
Article 1. A trade name is the denomination under which a trader carries out its activities. If a part of the activities is carried out under a specific denomination, this constitutes a specific trade name. What is said about trade names in this Act also applies to a specific trade name.
Another symbol that a trader uses for its activities is called a secondary symbol.
The common denomination for trade names and secondary symbols is commercial symbols.
Acquisition of exclusive rights
Exclusive right through registration or establishment on the market
Article 2. A trader acquires an exclusive right in a trade name through registration or through establishment on the market. The exclusive right in a secondary sign is acquired though establishment on the market.
A trade name is registered in accordance with the provisions in this Act and what is prescribed in other statutes concerning registration of certain types of trade names. The exclusive right in a registered trade name applies within the territory for which it has been registered.
A commercial symbol is deemed to be established on the market if it is, within this country, known within a considerable part of the turnover sphere to which it is addressed (the turnover sphere) as an indication for the activity carried out under the symbol. If the commercial symbol is established on the market only within a part of the country, the exclusive right applies only within that territory.
Exclusive right in trade symbols and personal names as commercial symbols
Article 3. The holder of a trademark or another trade symbol has an exclusive right to the symbol as a commercial symbol. If the trade symbol is protected only within a part of the country, the exclusive right applies only within that territory.
A party using its personal name as a commercial symbol has an exclusive right to the symbol as a commercial symbol if the name is distinctive for the activity for
2
which it is used. If the name is used only within a certain part of the country, the exclusive right applies only within that territory.
Meaning of the exclusive right
Article 4. The exclusive right in a commercial symbol pursuant to Articles 2 and 3 implies that no one other than the holder is, without his consent, entitled to use, in the course of commercial activities, a sign that is
1. identical with the commercial symbol and is used for an activity of the same kind,
2. identical with, or similar to, the commercial symbol for an activity of the same or similar kind, if a risk for confusion exists, including the risk that the use of the sign leads to the impression that a link exists between the user of the sign and the holder of the commercial symbol, or
3. identical with, or similar to, a commercial symbol which is, in this country, known within a substantial part of the turnover sphere, if the use without due cause takes unfair advantage of, or is detrimental to, the distinctive character or the reputation of the commercial symbol, regardless of whether the use relates to activities of the same, similar or other kind.
The exclusive right in a registered trade name does not prevent anyone else from using, in commercial activities, a sign referred to in the first Paragraph within the territory where the trade name is protected, if it can be shown that the holder of the trade name cannot suffer any damage therefrom.
Limitation of the exclusive right
Article 5. The exclusive right in a commercial symbol does not provide any independent protection for a part of the symbol that lacks distinctiveness.
The exclusive right in a commercial symbol does not prevent anyone else from using, in the course of commercial activities, when it is carried out in conformity with honest business practices,
1. his personal name or his address, 2. indications about the type of the activity or the kind, quality, quantity,
intended use, value, geographical origin or other characteristics of the goods or services offered in the course of the activity, or the time of production of the goods or the performance of the services,
3. a commonly used name of a place.
Conflicting rights
Article 6. If several parties claim an exclusive right in commercial symbols which are identical or similar in the manner prescribed in Article 4, the one having the earlier title to his claim shall prevail unless otherwise follows from Article 7. Article 7. The right in a commercial symbol established on the market shall coexist with an earlier right in a commercial symbol which is identical or
3
confusingly similar in the way provided for in Article 4, if the holder of the earlier right has not, within a reasonable time, taken measures to prevent the use of the later symbol. In these situations, the right in the later commercial symbol does not prevent the use of the earlier one.
Upon a claim by one of the parties, a Court may, in the cases referred to in the first Paragraph, decide, if this is reasonable, that one of the symbols, or both, may be used only in a specific manner, such as in a certain styling or with the addition of an indication of a place or of the name of the holder.
Chapter 2. Registration of trade names
General requirements for registration
Article 1. A trade name may be registered only if it is capable of distinguishing the activity of its holder from those of others.
For the purposes of assessing whether a trade name is distinctive, consideration shall be given to the time and the scope of the use of the trade name. If the trade name consists only of a general denomination of the character of the activity or of a product or service offered in the activity, or if the trade name consists only of a generally used name of a place or something similar, the trade name shall not in itself be considered to be distinctive. If a denomination like a limited company, partnership or economic association, or an abbreviation of such a denomination, constitutes a part of the trade name, this denomination shall be disregarded in the assessment.
Public interests as obstacles to registration
Article 2. A trade name must not be registered if the trade name 1. is contrary to law or other statutes or to morality or public order, 2. includes, without permission, such a state or international designation that
by law or other statute must not be used without permission as a trade name, or anything that may easily be mistaken for such a designation,
3. includes, without permission, a designation that under the Act (2014:812) on protection of designations in international humanitarian law must not, without permission, be used as a trade name or anything that may be mistaken for such a designation,
4. contains or reproduces in its essential parts an earlier plant variety denomination relating to a plant variety of the same or closely related plant variety to the extent that the plant variety is protected under the Act on the Protection of Plant Breeders Rights (1997:306) or Union law, or
5. is otherwise likely to mislead the public.
4
Other rights as obstacle to registration
Article 3. A trade name must not be registered if the trade name 1. is identical with an earlier commercial symbol for activities of the same kind, 2. is identical with, or similar to, an earlier commercial symbol for activities of
the same or similar kind, if there is a risk for confusion, including the risk that the use of the trade name leads to the impression that a link exists between the user of the trade name and the holder of the commercial symbol,
3. is identical with or similar to an earlier commercial symbol that is known within a substantial part of the turnover sphere, and the use of the trade name would, without any reasonable cause, constitute an improper advantage from, or would create a damage to, the distinctiveness or reputation of the commercial symbol, regardless of whether the use relates to the same, similar or other kind of activities,
4. may be mistaken for a symbol which was, in this country or abroad, used by someone else at the time of the application and is still in use, if the applicant was in bad faith at the time of the application.
Article 4. The obstacles to registration of a trade name referred to in Article 3, items 1 to 3, apply in the same way to
1. a trademark registered pursuant to Chapter 2. of the Trademark Act (2010:1877) or an international trademark registration with effect in Sweden,
2. a trademark registered pursuant to the Regulation (EU) 2017/1001 of 14 June 2017 by the European Parliament and of the Council on European Union trademarks, or an international trademark registration with effect in the European Union, and
3. a trade symbol established on the market.
Article 5. If the trade name to which an application for registration refers shall have effect in the entire country and an earlier right relating to a commercial symbol established on the market or to a personal name or trade symbol established on the market protected pursuant to Chapter 1, Article 3, the obstacle to registration pursuant to Articles 3 and 4 exists only if the protection for the earlier right has effect in a substantial part of the country.
Article 6. A trade name must not be registered if it contains, or consists of 1. someone else´s family name enjoying specific protection, or someone
else´s commonly known artistic name or similar name, if the use of the trade name would cause a disadvantage to the holder of the name and if the name obviously does not refer to a person long diseased,
2. something that violates another party´s copyright in a literary or artistic work, or
3. something that is likely to give the impression of being the denomination of a foundation, a not-for-profit association or similar association.
5
Article 7. The provisions in Articles 3, 4 and 6 do not constitute an obstacle to registration if the holder of the earlier right consents to the registration.
Registration in several languages
Article 8. A trade name may be registered in two or more languages on condition that the language versions correspond as to their content. What is said in this Act on trade names shall apply to each one of the language versions.
Term of validity of the registration
Article 9. The registration has effect from the date when the application for registration was filed at the Registration Authority.
Chapter 3. Revocation of a registration
Grounds for revocation
General grounds
Article 1. A registration of a trade name may be revoked, if 1. the trade name has been registered in violation of this Act or of another
statute, 2. the registration still conflicts with the Act or statute, 3. the right in the trade name may anyhow not persist pursuant to Chapter 1,
Article 7, and 4. otherwise do not follow from Article 2 of this Chapter.
A registration may also be revoked if 1. the holder has ceased to be a trader, 2. the trade name has lost its distinctiveness, 3. the trade name has come in conflict with law or other statutes or morality or
public order, or 4. the trade name has become misleading.
In the assessment of whether the registration of a trade name should be revoked due to lack of distinctiveness only such distinctiveness shall be taken into account which the trade name has acquired through use before the application for revocation.
Article 2. If a claim for revocation of the registration of a trade name has as its ground that an earlier registered trade name pursuant to Chapter 2, Article 3, constitutes an obstacle and if, at the time of application for revocation, more than five years had passed after the issue of registration of the earlier trade name was finally decided, the following applies. The registration of the later trade name may be revoked only if the earlier trade name has, within the latest five years before the
6
application for revocation, been put to genuine use in the way provided for in Article 3 for the activity constituting the ground for the claim.
If at the time of registration of the later trade name more than five years had passed after the issue of the registration of the earlier trade name was finally decided, the earlier trade name shall, furthermore, have been put to genuine use within the latest five years before the application for registration of the later trade name.
If the earlier trade name has not been used to the extent provided for in the first and second Paragraphs the registration of the later trade name may nevertheless be revoked if proper reasons exist why the earlier trade name has not been used to that extent.
Failure to use
Article 3. A registration of a trade name may be revoked, if the holder has not made genuine use of the trade name in Sweden for the activity for which it has been registered within five years from the date when the issue of registration has been finally decided or within a period of five consecutive years. The registration must, however, not be revoked on grounds of failure to use, if there are proper reasons why the trade name has not been used.
As use referred to in the first Paragraph, shall be considered also use of the trade name
1. in a form different from the registered one, if the difference relates only to details that do not change the distinctiveness of the trade name,
2. by someone else with the consent of the holder.
The registration must not be revoked if the trade name has been used during the interval between the expiry of the five-year period and the filing of the application for revocation of the registration. Use that is commenced or resumed after the expiry of the five-year period and within three months before the filing of the application for revocation shall, however, be disregarded, if the preparations for the commencement or resumption occurred after the time when the holder became aware of the fact that an application for revocation might be filed.
Procedure
The party wishing to initiate a proceeding for the revocation of a registration may bring an action before a Court or apply for the revocation of the registration at the appropriate Registration Authority pursuant to Articles 5 to 19 (administrative revocation).
An action for revocation of a registration pursuant to Article 1, second Paragraph, or Article 3, or Chapter 2, Article 1 or 2, may also be brought by a Public Authority. The Government may, pursuant to Chapter 8, Article 7, of the Instrument of
7
Government, issue regulations concerning which Authority shall be competent to do that.
Administrative Revocation
Content of the application
An application for administrative revocation shall contain 1. information about the parties to the extent prescribed in Chapter 33, Article
1, of the Code of Judicial Procedure, 2. a claim for revocation and information about the registration to which the
claim refers, and 3. an account of the facts invoked as a ground for the claim for revocation.
The applicant shall pay the prescribed application fee.
The Government or the Public Authority appointed by the Government may, pursuant to Chapter 8, Article 7, of the Instrument of Government, issue regulations about what the application shall otherwise contain.
Deficiencies in the application
Article 6. If the application is so defective that it cannot form the basis for a processing of the matter, the Registration Authority shall invite the applicant to remedy the deficiencies within a specified time. The same applies if the applicant has not paid the application fee.
If the applicant fails to comply with the invitation, the application shall be dismissed. The applicant shall be informed about this in the invitation.
The application shall also be dismissed if it aims at a measure other than revocation of a registration or if another obstacle exists to its processing.
Removal following withdrawal
Article 7. If the applicant withdraws the application, the matter shall be removed from the files.
Unfounded application
Article 8. If it can be assumed that the application is unfounded, it shall be treated as if the holder has opposed it. In such a case, Article 12 applies.
8
Invitation to the holder to respond
Article 9. If the Authority accepts the application for processing, the Authority shall invite the holder of the registration to respond within a specified time after the serving of the application to the holder.
In the invitation, the holder shall be requested to 1. indicate whether the application is admitted or contested, and, if the
application is contested, the reasons for the contestation, 2. provide information about himself or herself as indicated in Chapter 33,
Article 1, first to third Paragraphs, of the Code of Judicial Procedure, to the extent that the information in the application is insufficient or incorrect.
Information shall be given in the invitation that the matter may be decided even if the holder fails to respond.
The Government or the Public Authority appointed by the Government may, pursuant to Chapter 8, Article 7, of the Instrument of Government, issue more detailed regulations concerning any further content of the invitation.
Serving of the invitation
Article 10. The invitation referred to in Article 9 shall be served upon the holder. The serving shall be carried out in the way prescribed in the Code of Judicial Procedure for the serving of summons in a civil case.
A copy of the application documents shall be attached to the invitation when the documents contain something in addition to what is indicated in the invitation.
If the applicant shall see to it that the serving is carried out, Chapter 32, Article 2, of the Code of Judicial Procedure applies.
Article 11. If the Registration Authority has not been able to serve the invitation, the Authority shall consider whether the efforts to carry out the serving shall continue or if the applicant shall be offered the opportunity to carry out the serving himself or herself. Consideration shell be given to the work and the cost that have so far been put into the serving, the chances that further efforts will succeed and to other circumstances. If the applicant does not accept the offer, the application shall be dismissed.
If the applicant shall take care of the serving, Chapter 32, Article 2, of the Code of Judicial Procedure applies.
9
Transfer to a Court
Article 12. If the holder in due time contests the application, the Registration Authority shall inform the applicant about this. If the applicant wishes to maintain the claim, he or she may request the matter to be transferred to the Court.
A request for a transfer shall have been filed at the Registration Authority within one month from the date when the information about the contestation was transmitted to the applicant. In the request, the applicant shall indicate the circumstances and the pieces of evidence invoked and what shall be proved by each piece of evidence. The applicant shall at the same time file the written evidence and other documents invoked.
If the applicant has requested a transfer in due time, the Registration Authority shall transmit the matter to the Court. If the applicant has not requested transfer in due time, the matter shall be removed from the files.
Article 13. A notification of the holder´s contestation of the application pursuant to Article 12, first Paragraph, shall contain information concerning
1. that the applicant may request a transfer to the Court, 2. the time within which such a request shall be filed, 3. the content of such a request, and 4. what else is laid down in Article 12.
Revocation of the registration
Article 14. If the holder has not contested the application in due time, the Registration Authority shall revoke the registration in accordance with the application.
Reopening
Article 15. The holder of a registration which has been revoked pursuant to Article 14, may apply for reopening of the matter. Such an application shall be filed at the Registration Authority within one month from the date of the decision.
If the holder has applied for reopening in due time, the Registration Authority shall transfer the matter to the Court. In other cases, the Authority shall dismiss the application.
Notifications
Article 16. A notification of revocation shall be sent to the applicant and to the holder.
If an application for revocation is dismissed, the Registration Authority shall inform the applicant about this. If an application for reopening is dismissed, the Authority
10
shall inform the holder about this. If the Authority takes any other decision to the effect that the matter is concluded, both the applicant and the holder shall be informed about the decision unless this is obviously unnecessary.
Legal force
Article 17. After the time for an application for reopening has expired, a decision on revocation pursuant to Article 14 has legal force in accordance with what applies to a judgment in a civil case which has obtained legal force.
Further processing at the Court
Article 18. If a matter has been transferred to the Court, the claim shall be deemed to have been filed when the application for administrative revocation was filed at the Registration Authority. The documents filed by the applicant shall be deemed to constitute an application for a summons. A summons is deemed to be issued when the Court takes a decision on the processing of the case.
Article 19. If a matter has been transferred to the Court, the plaintiff shall pay the prescribed supplementary fee. In such a case, the provisions on application fees in Chapter 42, Articles 3 and 4, of the Code of Judicial Procedure apply to the supplementary fee.
If a case where the Registration Authority has decided on revocation is being dismissed by the Court because the supplementary fee has not been paid, the Court shall at the same time set aside the decision by the Registration Authority.
Appeal
Article 20. A decision under Article 14 on administrative revocation of a registration of a trade name must not be appealed. The same applies to a decision on the transfer to a Court or a decision on removal from the files pursuant to Article 12, third Paragraph. Other decisions on administrative revocation may be appealed to the Patent and Market Court within three weeks from the date of the decision. A decision during the processing of such a matter must not be appealed separately.
Enabling clause
Article 21. The Government is authorized to issue provisions on fees in matters relating to administrative revocation of a registration under this Act.
Removal after revocation
Article 22. If the registration of a trade name has been revoked by the Registration Authority pursuant to Article 14 or by the Court, the Registration Authority shall remove the registration of the trade name when the decision has obtained legal force. The decision on removal shall be announced.
11
In connection with the revocation of the registration of a trade name, the Registration Authority or the Court may decide that the trade name may remain in the register for a certain time, if this is reasonably necessary for the holder to be able to find a new trade name and apply for its registration.
Effect of a revocation
Article 23. If a registration of a trade name has been revoked pursuant to Article 1, first Paragraph, the registration shall be deemed to never have had any legal effect.
If a registration has been revoked pursuant to Article 1, second Paragraph, or Article 3 the registration shall be deemed to have lost its effect from the date of the application for revocation. Upon a claim by a party, the Court or, in the case of administrative revocation, the Registration Authority, may decide that the registration shall instead be deemed to have lost its effect on the date when the circumstances constituting the ground for revocation came into existence.
Chapter 4. Transfer and prohibition against attachment and sale
Article 1. A trade name may be transferred only together with a transfer of the commercial activity where it is being used.
A transfer of the commercial activity includes also the trade name, unless otherwise agreed. This does, however, not apply if the trade name includes the family name of the transfer or, in the case of a transfer of a partnership, of a partner.
If a trade name which includes the family name of the deceased forms part of an estate, the estate administrator must not transfer the trade name without consent of the parties to the estate.
Article 2. A trade name must not be attached and sold. If the holder enters into bankruptcy, the right to the trade name forms part of the bankruptcy estate, unless the trade name includes the family name of the debtor or, in the case of bankruptcy of a partnership, one of the partners. A trade name which does not form part of a bankruptcy estate may nevertheless be used during the time the activity continues on behalf of the estate.
Chapter 5. Criminal liability, prohibition on penalty of a fine, damages, etc.
Criminal liability
Article 1. A person who wilfully or by gross negligence infringes the right in a commercial symbol (trade name infringement) shall be punished by fines or imprisonment for not more than two years. A party that has violated a prohibition on penalty of a fine pursuant to Article 3, must not be held liable for infringements covered by the prohibition.
12
Attempts, or preparatory acts, to commit offences under the first Paragraph are punished pursuant to Chapter 23 of the Penal Code.
The Public Prosecutor may bring a prosecution for an offence only if the injured party reports it for prosecution of the offence and a prosecution is, for special reasons, called for in the public interest.
Forfeiture
Article 2. The property to which an offence pursuant to Article 1 relates, shall be declared forfeited if this is not obviously unreasonable. Instead of the property its value may be declared forfeited. Also profits from such an offence shall be declared forfeited unless this is obviously unreasonable. The same applies to what someone has received as a compensation for costs related to such an offence, or the value of what has been received, if the act of receiving constitutes an offence under Article 1.
Property which has been used as an implement in an offence under Article 1 may be declared forfeited if this is necessary for the prevention of offences or if otherwise special reasons exist. The same applies to property that has been intended to be used as an implement in an offence under Article 1, if the offence has been completed or if the act has constituted a punishable attempt or a punishable preparation. Instead of the property its value may be declared forfeited.
Prohibition on penalty of a fine
Article 3. Upon a claim by a party that has suffered a trade name infringement, the Court may issue an injunction prohibiting, on penalty of a fine, the party that commits, or contributes to, the infringement to continue that act.
The Court may issue an injunction under penalty of a fine for the time until the case has been finally adjudicated or otherwise has been decided if
1. the plaintiff shows a probable cause that a trade name infringement or a contribution to an infringement, takes place, and
2. it may reasonably be expected that the defendant, through the continuation of the act, or the contribution thereto, diminishes the value of the exclusive right in the trade name.
Before such an injunction pursuant to the second Paragraph is issued, the defendant shall be given an opportunity to respond, unless a delay would entail a risk for damage.
The first to third Paragraphs also apply to acts involving attempts to, or preparations of, infringements.
Article 4. A prohibition pursuant to Article 3, second Paragraph, may be issued only if the plaintiff deposits a security at the Court for the damage that may be
13
caused to the defendant. If the plaintiff is not capable of depositing such a security, the Court may liberate him or her from it.
The provisions in Chapter 2, Article 25, of the Enforcement Code shall apply as regards the type of security to be deposited. The security shall be examined by the Court unless it has been approved by the defendant.
Article 5. If a prohibition has been issued pursuant to Article 3, second Paragraph, the Court shall, when the case is adjudicated, consider whether the prohibition shall continue to apply.
As regards appeal against decisions pursuant to Article 3, second Paragraph, and Article 4, and as regards proceedings in higher Courts, the provisions on appeals against decisions in Chapter 15 of the Code of Judicial Procedure apply.
Article 6. A claim for the imposition of a fine may be brought by the party that has requested the prohibition.
Damages
Article 7. Anyone who wilfully or by negligence commits a trade name infringement shall pay a reasonable compensation for the exploitation of the commercial symbol and compensation for the further damage caused by the infringement. When the amount of the compensation for the further damage is decided special consideration shall be given to
1. lost profit 2. profit made by the party committing the infringement 3. damage caused to the reputation of the commercial symbol, 4. moral damage, and 5. the interest of the right-holder that infringements are not committed.
Anyone who without intent or negligence commits a trade name infringement shall pay a compensation for the exploitation of the commercial symbol to the extent reasonable.
Limitation of criminal liability, liability to pay damages and possibility of forfeiture
Article 8. If a trade name infringement is related to a trade name protected solely on the basis of a registration,
1. no criminal liability pursuant to Article 1 shall be adjudicated for the infringement committed before the date of the registration,
2. forfeiture pursuant to Article 2 must not relate to the infringement committed before the date of the registration, and
3. compensation pursuant to Article 7 shall be paid for the infringement committed before the date of the registration only if the infringement has been committed wilfully.
14
Statutory limitation of the right to damages
Article 9. The right to compensation for damages shall be statute-barred if an action has not been brought within five years from the time when the damage occurred. The right to compensation for an infringement of a trade name protected solely on the basis of a registration is, however, in no case statute-barred earlier than one year from the registration date.
Measures relating to property and implements
Article 10. Upon a claim by a party suffering a trade name infringement, the Court may, in so far as is reasonable, decide that property on which commercial symbols appears without permission shall be recalled from the market, be altered or destroyed or some other measure be taken in respect of it. The same applies to implements that have been, or have been intended to be, used for the infringement.
Property referred to in the first Paragraph may be seized if it can reasonably be assumed that an offence pursuant to Article 1 has been committed. In respect of such seizures, the provisions on seizure in criminal cases in general apply.
The first and second Paragraphs apply also to attempts and preparations to commit an infringement.
Article 11. A decision on a measure referred to in Article 10, first Paragraph, must not imply that the party suffering a trade name infringement will be obliged to pay a compensation to the party against which the measure is directed.
The measures shall be paid for by the defendant where there are no specific reasons against it.
A decision referred to in Article 10 shall not be issued if forfeiture or a measure for the prevention of wrongful acts shall be decided pursuant to Article 2 or the Penal Code.
Dissemination of information about a judgment
Article 12. In a case relating to a trade name infringement the Court may, upon a claim by the plaintiff, decide that the party having committed, or contributed to, the infringement shall defray appropriate measures to disseminate information about the judgment in the case.
The first Paragraph applies also to attempts and preparations to commit an infringement.
15
Chapter 6. Orders to provide information and infringement investigations.
Order to provide information
Basic provisions
Article 1. If an applicant shows a probable cause that someone has committed a trade name infringement, the Court may order, on penalty of a fine, that one or several of the parties referred to in the second Paragraph shall provide information to the applicant concerning the origin and distribution networks of the goods or services in respect of which the infringement has been committed (order to provide information). Such an order may be issued upon a claim by the party suffering the infringement. It may be issued only if the information can be assumed to facilitate the inquiry into an infringement relating to the goods or services.
An order to provide information may be directed against any party that 1. has committed, or contributed to, the infringement, 2. has on a commercial scale exploited the goods that the infringement
concerns, 3. has on a commercial scale exploited the service that the infringement
concerns, 4. has on a commercial scale made available an electronic communication
service or another service that has been used in the infringement, or 5. has been identified by a party referred to in items 2 to 4 as being involved in
the production or distribution of the goods, or the making available of the service, that the infringement concerns.
The information about the origin or distribution network of goods or services may, in particular, include
1. the names and addresses of producers, distributors, suppliers and others who have previously held the goods or made available the services,
2. the names and addresses of intended wholesalers and retailers, and 3. information about how much has been produced, delivered, received or
ordered and about the price fixed for the goods or services.
The first to third Paragraphs apply also to attempts and preparations to commit an infringement.
Article 2. An order to provide information may be issued only if the reasons speaking in favour of the measure outweigh the inconvenience or other harm that the measure would cause to the party against which it is directed or to any other opposite interest.
The obligation to provide information under Article 1 does not include information the revelation of which would disclose that the provider of the information or any person closely related to him or her as referred to in Chapter 36, Article 3, of the Code of Judicial Procedure has committed a criminal offence.
16
The Regulation (EU) 2016/679 of the European Parliament and of the Council of 27 April 2016 on the protection of natural persons with regard to the processing of personal data and on the free movement of such data and repealing Directive 95/46/EC (General Data Protection Regulation) contains provisions limiting the use that may be made of personal data received.
Processing of matters relating to orders to provide information
Article 3. If the claim for an order to provide information is directed against the applicant´s opposing party in a case relating to an infringement, the provisions on court procedures for that case apply. A decision on an order to provide information may be appealed separately.
If the claim for an order to provide information is directed against a party other than the one referred to in the first Paragraph, the provisions in the Act (1996:242) on Court Matters apply. The Court may decide that each party shall bear its own litigation costs.
An action for the imposition of a fine may be brought by the party that applied for the order.
Right to compensation
Article 4. Anyone who under Article 1, second Paragraph, items 2 to 5, has been ordered to provide information under the first Paragraph of the same Article, has a right to a reasonable compensation for the costs and inconvenience caused. The compensation shall be paid by the party applying for the order to provide information.
Obligation to notify in certain cases
Article 5. A party that makes available an electronic information service and who has, pursuant to an order to provide information, delivered information referred to in Chapter 6, Article 20, of the Act (2003:389) on Electronic Communication, shall send a written notification concerning this fact to the party whom the information concerns not earlier than one month and not later than three months from the delivery of the information. Costs for the notification shall be compensated in accordance with Article 4.
17
Infringement investigation
Basic provisions
Article 6. If it can reasonably be assumed that someone has committed, or contributed to, a trade name infringement, the Court may, for the preservation of evidence relating to the infringement, order that an investigation be undertaken in respect of that party to search for objects or documents that may be assumed to be important for the inquiry into the infringement (infringement investigation). Such an order may be issued upon a claim by the party suffering the infringement. If legal proceedings have not been initiated, the claim shall be submitted in writing.
The first Paragraph applies also to attempts and preparations to commit an infringement.
Article 7. An order for an infringement investigation may be issued only if the reasons speaking in favour of the measure outweigh the inconvenience or other harm that the measure would cause to the party against which it is directed or to any other opposite interest.
Processing of matters relating to an infringement investigation
Article 8. Before an order for an investigation is issued, the opposite party shall be given an opportunity to respond. If a delay would entail a risk that objects or documents of importance for the inquiry into the infringement would be removed, destroyed or distorted, the Court may, however, immediately issue an order to be valid until otherwise decided.
In other respects, any issue relating to an infringement investigation which arises before legal proceedings have been initiated shall be processed in the same way as if the issue had arisen during a legal proceeding.
Posting of a security
Article 7. An order for an infringement investigation may be issued only if the applicant posts a security at the Court for the damage which may be caused to the opposite party. If the applicant is not able to post such a security, the Court may liberate him or her from it.
The provisions of Chapter 2, Article 25, of the Enforcement Code shall apply in respect of the security to be posted. The security shall be examined by the Court unless the opposite party has approved it.
18
The decision on an infringement investigation
Article 10. An order for an infringement investigation shall include information about 1. the purpose of the investigation, 2. the objects and documents that may be searched for, and 3. the premises that may be searched.
If necessary, the Court shall set also other conditions for the execution of the order.
Appeal against the decision
Article 11. In respect of appeals against the decision by the Court for an infringement investigation and in respect of the proceedings in higher Courts the provisions on appeal against decisions in Chapter 15 of the Code of Judicial Procedure apply.
Execution of an order for an infringement investigation.
Article 12. A decision on an order for an infringement investigation is immediately enforceable. If an application for its execution has not been filed within one month from the decision, the order becomes invalid.
Article 13. An order for an infringement investigation is executed through the Enforcement Authority in accordance with the conditions prescribed by the Court and in applying Chapters 1 to 3, Chapter 17, Articles 1 to 5, and Chapter 18, of the Enforcement Code. The applicant´s opposite party shall be informed about the execution only if the decision on an infringement investigation has been issued after hearing the opposite party. The Authority has the right to take photographs and to make video and sound recordings of such objects for which it is authorised to search. The Authority also has the right to make copies of, and extracts from, such documents for which it is authorised to search.
An infringement investigation must not concern written documents referred to in Chapter 27, Article 2, of the Code of Judicial Procedure.
Legal assistance and right to attend the infringement investigation
Article 14. The opposite party has the right to summon an attorney when a decision on an infringement investigation shall be executed. The execution must not begin before the attorney has arrived. This does, however, not apply if
1. the investigation is thereby unnecessarily delayed, or 2. there is otherwise a risk that the purpose of the measure will not be achieved.
During the execution the Enforcement Authority is authorised to engage, if necessary, the services of an expert.
The Authority may permit the applicant or a representative of the applicant to attend the investigation in order to provide information. If such a permission is granted, the
19
Authority shall see to it that the applicant or the representative is not informed about the findings more than can be justified by the execution.
Invalidation of a measure taken at an infringement investigation
Article 15. If the applicant does not, within one month from the conclusion of the execution, file an action or in some other manner initiates a proceeding relating to the matter, any measure undertaken in the context of the execution shall immediately be invalidated to the extent possible. The same applies if a decision on an infringement investigation is invalidated after the execution has been concluded.
Processing of material from the infringement investigation
Article 16. The Enforcement Authority shall list photographs and video and sound recordings of objects as well as copies of, and extracts from, documents from the Infringement investigation. The material shall be held available for the applicant and the opposite party.
Chapter 7. Other provisions
Competent Court
Article 1. The Patent and Market Court is the competent Court in matters pursuant to this Act if they are not to be processed under the Act (1974:371) on Litigation in Labour Disputes.
The provisions in the Code of Legal Procedure about limitation of the competence of a Court in cases which shall be processed otherwise than by a Court shall not apply to claims for an order to provide information or for an infringement investigation.
Notification of judgments
Article 2. The Court shall inform the Registration Authority about any judgment relating to
1. revocation of the registration of a trade name, or 2. infringement of a registered trade name.
The Court shall also inform the Registration Authority about any judgment in cases where an action has been brought for a declaratory judgment relating to a registered trade name.
Objection related to invalidity
Article 3. If an action for infringement of a registered trade name is brought and the party against which the action is brought asserts that the registration is not valid, the issue of invalidity may be considered only after an action for revocation has been brought. The Court may invite the party claiming that the registration is
20
not valid, to bring such an action before a Court within a specified period of time. Has no action for invalidation been brought, the issue of invalidity may nevertheless be adjudicated in a criminal case and in a case referred to in Article 4.
The first Paragraph applies also if, in a case concerning a declaratory judgment relating to a registered trade name, it is asserted that the registration in invalid.
Specific requirements for approval of an action relating to an infringement
Article 4. If an action is brought relating to infringement of a registered trade name and if, at the time of the filing of the action, more than five years had lapsed after the issue of the registration of the trade name was finally decided, the following applies. The action may be approved only if the trade name has, within the five latest years before the filing of the action, been put to genuine use in the manner prescribed in Chapter 3, Article 3, for the activity constituting the basis for the claim.
If a claim pursuant to the first Paragraph relates to an infringement through the use of a later registered trade name and at the time for the application for registration of the later trade name more than five years had lapsed after the matter of the registration of the earlier trade name was finally decided, the earlier trade name shall, furthermore, have been put to genuine use within the five latest years before the registration of the later trade name.
If the earlier trade name has not been used to the extent provided for in the first and second Paragraphs, the claim may nevertheless be approved if there are proper reasons why it has not been used to that extent.
The first to third Paragraphs shall be applied also when an action has been brought for a declaratory judgment on whether a certain activity constitutes an infringement of a registered trade name.
Obstacles to the adjudication of liability, etc.
Article 5. If a registration of a trade name has been revoked pursuant to Chapter 3, Article 1, first Paragraph, the Court must not adjudicate liability pursuant to Chapter 5, Article 1, or decide on damages or another measure pursuant to Chapters 5 or 6. If a registration has been revoked pursuant to Chapter 3, Article 1, second Paragraph, or Article 3, the Court must not adjudicate liability pursuant to Chapter 5, Article 1.
Processing of personal data
Article 6. In addition to what follows from Chapter 3, Articles 8 and 9, of the Act (2018:218) on Additional Provisions relating to the European Union Data Protection Regulation, personal data on violations of law constituting offences under Chapter 5, Article 1, may be processed if this is necessary in order for a legal claim to be established, asserted or defended.
-------------------------------------------------------
21
Signing of a trade name
Article 7. Signing of a trade name is done through a clear indication of the complete trade name and the signing of the name of the trade name signatory. At the signing of the trade name for a part of the activity carried out under a specific trade name, also the trade name for the entire activity shall be indicated.
In the case of liquidation or bankruptcy the signing of the trade name shall include an addition stating the modified situation.
In respect of the signing of a trade name, what is stated in other statutes also applies.
Trade names established in a specific way
Article 8. An authority or another institution or association for which the Government has established a trade name has an exclusive right to that name as if it had been registered under this Act.
1. This Act enters into force on January 1, 2019. 2. This Act repeals the Trade Names Act (1974:156) 3. The repealed Act still applies
a. to acts undertaken or rights acquired before the entry into force, and b. as regards the provisions on competent Courts and proceedings in
Courts, in respect of cases and matters initiated in ordinary Courts before September 1, 2016.
4. The new Act applies also to commercial symbols which have been established on the market, trade names which have been registered and applications for registration which have been filed before the entry into force, unless otherwise follows from item 3.
5. National and international trademarks which have, through registration, been granted protection in Sweden pursuant to earlier regulations shall be deemed to be trademarks referred to in Chapter 2, Article 4, item 1.
6. The Swedish Central Bank and “Svenska Skeppshypotekskassan” and any other institution or association which has been granted an exclusive right to its trade name in accordance with the Trade Names Act (1974:156), Article 27, shall continue to enjoy an exclusive right in the trade name as if it had been registered as a trade name under this Act.
1
Svensk författningssamling
Lag om företagsnamn
Utfärdad den 15 november 2018
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 följande.
1 kap. Grundläggande bestämmelser
Företagsnamn och andra näringskännetecken
1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en näringsidkare driver
sin verksamhet. Om en del av verksamheten drivs under en särskild
benämning, utgör denna ett särskilt företagsnamn. Det som sägs om
företagsnamn i denna lag gäller även för ett särskilt företagsnamn.
Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid
sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.
Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära
kännetecken är näringskännetecken.
Förvärv av ensamrätt
Ensamrätt genom registrering eller inarbetning
2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett företagsnamn genom regi-
strering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken förvärvas
genom inarbetning.
Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad
som föreskrivs i annan författning om registrering av visst slags företags-
namn. Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn gäller inom det område
som registreringen omfattar.
Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en
betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är
känt som beteckning för den verksamhet som bedrivs under kännetecknet.
Om näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller
ensamrätten endast inom det området.
Ensamrätt till varukännetecken och personnamn som näringskännetecken
3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har
ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken. Om varukännetecknet
är skyddat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det
området.
1 Prop. 2017/18:267, bet. 2018/19:NU5, rskr. 2018/19:14. 2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, i den ursprungliga lydelsen.
SFS 2018:1653 Publicerad
den 20 november 2018
2
SFSDen som använder sitt personnamn som näringskännetecken har
ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har
särskiljningsförmåga för den verksamhet som det används för. Om namnet
används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det
området.
Ensamrättens innebörd
4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att
ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får
använda ett tecken som är
1. identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av
samma slag,
2. identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används för verk-
samhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling,
inbegripet risken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att
det finns ett samband mellan den som använder tecknet och innehavaren av
näringskännetecknet, eller
3. identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här i landet är
känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan
skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för närings-
kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om använd-
ningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.
Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte att någon annan
i näringsverksamhet använder ett tecken som avses i första stycket inom det
område där företagsnamnet är skyddat, om det visas att innehavaren av
företagsnamnet inte kan lida skada av detta.
Begränsning av ensamrätten
5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt
skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.
Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när
det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder
1. sitt personnamn eller sin adress,
2. uppgifter om verksamhetens art eller uppgifter om en i verksamheten
utbjuden varas eller tjänsts art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning,
värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när
varan är framställd eller tjänsten är utförd, eller
3. ett allmänt använt ortsnamn.
Kolliderande rättigheter
6 § Gör flera anspråk på ensamrätt till näringskännetecken som är
identiska eller liknar varandra på det sätt som anges i 4 §, ska den ha
företräde som har tidigaste grund för sitt anspråk, om inte något annat följer
av 7 §.
7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla vid sidan av en
äldre rätt till ett näringskännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt
som anges i 4 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har
vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet. I
dessa fall hindrar inte rätten till det yngre näringskännetecknet använd-
ningen av det äldre.
På yrkande av någon av parterna får en domstol i de fall som avses i första
stycket om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast
2018:1653
3
SFSfår användas på ett särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg
av ortsangivelse eller innehavarens namn.
2 kap. Registrering av företagsnamn
Allmänna registreringsvillkor
1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja inne-
havarens verksamhet från andras.
Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska
hänsyn tas till den tid och omfattning som företagsnamnet har använts. Om
företagsnamnet består enbart av en allmän benämning på verksamhetens art
eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om företagsnamnet
utgörs enbart av ett allmänt använt ortsnamn eller liknande, ska företags-
namnet i och för sig inte anses ha särskiljningsförmåga. Om en sådan
beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller
förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet, ska det vid
bedömningen bortses från denna beteckning.
Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen
2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet
1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän
ordning,
2. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning
som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som
företagsnamn, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning,
3. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt lagen
(2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten
inte får användas obehörigen som företagsnamn, eller något som kan för-
växlas med ett sådant kännetecken,
4. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning
som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträckning
växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unions-
rätten, eller
5. i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.
Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter
3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet
1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma
slag,
2. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken för verk-
samhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling,
inbegripet risken för att användningen av företagsnamnet leder till upp-
fattningen att det finns ett samband mellan den som använder företags-
namnet och innehavaren av näringskännetecknet,
3. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken som är känt
inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av
företagsnamnet utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller
vara till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende,
oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat
slag, eller
4. kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i
utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande
används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.
2018:1653
4
SFS4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § 1–3
gäller på motsvarande sätt i fråga om
1. ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen
(2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige,
2. ett varumärke som är registrerat enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken eller en
internationell varumärkesregistrering som gäller i Europeiska unionen, och
3. ett inarbetat varukännetecken.
5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla
i hela landet och det finns en äldre rättighet som utgörs av ett inarbetat
näringskännetecken eller av ett sådant personnamn eller inarbetat varu-
kännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot
registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet för den äldre rättigheten
gäller inom en väsentlig del av landet.
6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av
1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har
särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett
likartat namn, om användningen av företagsnamnet skulle medföra en
nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på
någon sedan länge avliden,
2. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller
konstnärligt verk, eller
3. något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell
förening eller liknande sammanslutning.
7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om
den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.
Registrering på flera språk
8 § Ett företagsnamn får registreras på två eller flera språk, under förutsätt-
ning att språkversionerna stämmer överens till sitt innehåll. Det som sägs
om företagsnamn i denna lag ska gälla för var och en av språkversionerna.
Registreringens giltighet
9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in
till registreringsmyndigheten.
3 kap. Hävning av registrering
Grunder för hävning
Allmänna grunder
1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om
1. företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag eller mot annan
författning,
2. registreringen fortfarande strider mot lagen,
3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och
4. annat inte följer av 2 § i detta kapitel.
En registrering får vidare hävas om
1. innehavaren har upphört att vara näringsidkare,
2. företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,
2018:1653
5
SFS3. företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning
eller mot goda seder eller allmän ordning, eller
4. företagsnamnet har blivit vilseledande.
Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av bristande
särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som
företagsnamnet har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.
2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett företagsnamn
grundas på att ett äldre registrerat företagsnamn enligt 2 kap. 3 § utgör
hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem
år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt
avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre företagsnamnet får
hävas endast om det äldre företagsnamnet, inom de fem senaste åren före
ansökan om hävning, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 § för
den verksamhet som ligger till grund för yrkandet.
Om det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade
gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet
blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i
verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det
yngre företagsnamnet.
Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som
anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre företags-
namnet ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre företagsnamnet
inte har använts i den utsträckningen.
Underlåten användning
3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om innehavaren inte har
gjort verkligt bruk av företagsnamnet i Sverige för den verksamhet som det
har registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering
slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får
dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl
till att företagsnamnet inte har använts.
Med sådan användning som avses i första stycket likställs att företags-
namnet används
1. i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer
som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och
2. av någon annan med innehavarens samtycke.
Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts under tiden
mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning
av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårs-
periodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om
hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja
eller återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått kännedom
om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.
Tillvägagångssätt
4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra
talan vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos berörd
registreringsmyndighet enligt 5–19 §§ (administrativ hävning).
Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket
eller 3 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också inledas av en myndighet.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrift-
er om vilken myndighet som får göra detta.
2018:1653
6
SFSAdministrativ hävning
Ansökans innehåll
5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla
1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 §
rättegångsbalken,
2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet
avser, och
3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för
yrkandet om hävning.
Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd
av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad ansökan
i övrigt ska innehålla.
Brister i ansökan
6 § Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för hand-
läggning av ärendet, ska registreringsmyndigheten förelägga sökanden att
avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har
betalat ansökningsavgiften.
Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden
ska upplysas om detta i föreläggandet.
Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning
av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp
till prövning.
Avskrivning vid återkallelse
7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas av.
Ogrundad ansökan
8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som
om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 12 § tillämpas.
Föreläggande för innehavaren att yttra sig
9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myndig-
heten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid
från det att ansökan delgavs innehavaren.
I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att
1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids,
skälen för bestridandet, och
2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje
styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är
ofullständiga eller felaktiga.
I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras
även om innehavaren inte svarar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd
av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad före-
läggandet i övrigt ska innehålla.
Delgivning av föreläggandet
10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska
ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning
i tvistemål.
2018:1653
7
SFSEn kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när
handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.
Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs-
balken tillämpas.
11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge föreläggandet, ska
myndigheten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om
sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till
det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen,
förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i
övrigt. Om sökanden inte antar erbjudandet, ska ansökan avvisas.
Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs-
balken tillämpas.
Överlämnande till domstol
12 § Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndig-
heten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan
han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till domstol.
En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyn-
digheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet
sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och
de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden
ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.
Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registrerings-
myndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt
överlämnande i rätt tid, ska ärendet skrivas av.
13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit ansökan enligt 12 §
första stycket ska innehålla en upplysning om
1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,
2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,
3. vad en sådan begäran ska innehålla, och
4. det som i övrigt anges i 12 §.
Hävning av registreringen
14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid, ska registrerings-
myndigheten häva registreringen i enlighet med ansökan.
Återvinning
15 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 14 § får ansöka om
återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registrerings-
myndigheten inom en månad från dagen för beslutet.
Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registrerings-
myndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndigheten
avvisa ansökan.
Underrättelser
16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och inne-
havaren.
Om en ansökan om hävning avvisas, ska registreringsmyndigheten under-
rätta sökanden om detta. Om en ansökan om återvinning avvisas, ska
myndigheten underrätta innehavaren om detta. Meddelar myndigheten något
2018:1653
8
SFSannat beslut som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och
innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.
Rättskraft
17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om
hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett
tvistemål som har fått laga kraft.
Den fortsatta handläggningen i domstolen
18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt
när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten.
De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan.
Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handlägg-
ning.
19 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska käranden betala
föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och
4 §§ rättegångsbalken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.
Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning avvisas
av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen
samtidigt undanröja myndighetens beslut.
Överklagande
20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en registrering av
ett företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om över-
lämnande till domstol eller avskrivning enligt 12 § tredje stycket. Andra
beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och
marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under
handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
Bemyndigande
21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om
administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.
Avregistrering efter hävning
22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registrerings-
myndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska registreringsmyndigheten
avregistrera företagsnamnet när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet om
avregistrering ska kungöras.
I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs, får
registreringsmyndigheten eller domstolen besluta att företagsnamnet ska få
stå kvar i registret under en viss tid, om det skäligen behövs för att
innehavaren ska kunna anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess
registrering.
Verkan av en hävning
23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 1 §
första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.
Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 3 §, ska
registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om
hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ
hävning, registreringsmyndigheten bestämma att registreringen i stället ska
2018:1653
9
SFSanses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för
hävningen uppkom.
4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning
1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av
den näringsverksamhet där det används.
En överlåtelse av näringsverksamheten omfattar även företagsnamnet, om
inte något annat har avtalats. Detta gäller dock inte om företagsnamnet
innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksam-
het, en bolagsmans efternamn.
Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den avlidnes
efternamn, får en boutredningsman inte överlåta företagsnamnet utan
samtycke av dödsbodelägarna.
2 § Ett företagsnamn får inte utmätas. Försätts innehavaren i konkurs,
ingår dock rätten till företagsnamnet i konkursboet, om inte företagsnamnet
innehåller gäldenärens eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans
efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i ett konkursbo får likväl
användas under den tid verksamheten fortsätter för boets räkning.
5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.
Straffansvar
1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i rätten till
ett näringskännetecken (företagsnamnsintrång) ska dömas till böter eller
fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får
inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet
till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.
Förverkande
2 § Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska förklaras förverkad,
om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde
förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om
det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot
som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av
det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får
förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars
finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att an-
vändas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om
förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.
I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
Vitesförbud
3 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen
vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med
det.
Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har
avgjorts eller något annat har beslutats, om
2018:1653
10
SFS1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer företagsnamns-
intrång eller medverkan till intrång, och
2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta intrånget eller
medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet.
Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för-
beredelse till intrång.
4 § Ett förbud enligt 3 § andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.
Om käranden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller
henne från detta.
Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om
vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av svaranden.
5 § Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket, ska domstolen
när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § andra stycket och 4 § och
i fråga om handläggningen i högre domstol tillämpas rättegångsbalkens
bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
6 § En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Skadestånd
7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör företagsnamnsintrång
ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt
ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken
på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på näringskännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska
betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet i den utsträckning
det är skäligt.
Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande
8 § Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som är skyddat
enbart på grund av registrering,
1. ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång som har gjorts
före registreringsdagen,
2. får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har gjorts före
registreringsdagen, och
3. ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har skett före
registreringsdagen endast om intrånget har gjorts uppsåtligen.
2018:1653
11
SFSPreskription av rätten till skadestånd
9 § Rätten till ersättning för skada preskriberas om talan inte väcks inom
fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av
intrång i ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering
preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.
Åtgärder med egendom och hjälpmedel
10 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen,
efter vad som är skäligt, besluta att egendom som det olovligen förekommer
näringskännetecken på ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras
eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om
hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.
Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen
kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag
tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller för-
beredelse till intrång.
11 § Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får inte innebära att den
som har lidit företagsnamnsintrång ska betala ersättning till den som
åtgärden riktas mot.
Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot
detta.
Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande eller någon
åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt
brottsbalken.
Spridning av information om dom
12 § I ett mål om företagsnamnsintrång får domstolen på yrkande av
käranden besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska
bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.
Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till
intrång.
6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning
Informationsföreläggande
Grundläggande bestämmelser
1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett
företagsnamnsintrång, får domstolen vid vite besluta att någon eller några
av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung
och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av
den som har lidit intrånget. Det får meddelas bara om informationen kan
antas underlätta utredningen av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.
Ett informationsföreläggande får riktas mot den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunika-
tionstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller
2018:1653
12
SFS5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverk-
ningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst
som intrånget gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan
särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och
andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits
eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänst-
erna.
Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för-
beredelse till intrång.
2 § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för
åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars
yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon till honom eller henne
närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig
gärning.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) finns
bestämmelser som begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Handläggningen av frågor om informationsföreläggande
3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som
är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska de bestämmelser om rättegång
som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande
får överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än
den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden
tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om före-
läggandet.
Rätt till ersättning
4 § Den som på grund av 1 § andra stycket 2–5 har förelagts att enligt
första stycket samma paragraf lämna information, har rätt till skälig ersätt-
ning för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har fram-
ställt yrkandet om informationsföreläggande.
Underrättelseskyldighet i vissa fall
5 § Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som
till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som
avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, ska
sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidi-
gast efter en månad och senast tre månader från det att informationen
lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt 4 §.
2018:1653
13
SFSIntrångsundersökning
Grundläggande bestämmelser
6 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett
företagsnamnsintrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om
intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter
föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om
intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande
av den som har lidit intrånget. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet
framställas skriftligen.
Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till
intrång.
7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för
åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.
Handläggningen av frågor om intrångsundersökning
8 § Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut
som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra
risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredningen om
intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en
rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har upp-
kommit under en rättegång.
Ställande av säkerhet
9 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten.
Om sökanden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller
henne från detta.
Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om
vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om
den inte har godkänts av motparten.
Beslut om intrångsundersökning
10 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen ska ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verk-
ställandet.
Överklagande av beslut
11 § I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersök-
ning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före-
skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rätte-
gångsbalken.
2018:1653
14
SFSVerkställighet av ett beslut om intrångsundersökning
12 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan
om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att
gälla.
13 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndig-
heten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av
1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ och 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart
ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsunder-
sökning har tillkommit efter det att motparten hörts. Myndigheten har rätt
att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som
den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra
utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses
i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen
14 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas, har motparten
rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. Verkställigheten får inte påbörjas innan
biträdet har inställt sig. Detta gäller dock inte om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov anlita en sak-
kunnig som biträde.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är
närvarande vid undersökningen för att kunna lämna upplysningar. Om ett
sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte
i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom
om förhållanden som kommer fram.
Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning
15 § Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om
saken, ska en åtgärd som vidtagits vid verkställigheten av intrångsunder-
sökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma
gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts.
Hantering av material från intrångsundersökningen
16 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och
ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från
intrångsundersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och
motparten.
7 kap. Övriga bestämmelser
Behörig domstol
1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden
enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rätte-
gången i arbetstvister.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet
i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte
2018:1653
15
SFStillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller
intrångsundersökning.
Underrättelse om dom
2 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som
gäller
1. hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller
2. intrång i ett registrerat företagsnamn.
Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett
mål där det förts en fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn.
Invändning om ogiltighet
3 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och den
som talan förs mot gör gällande att registreringen är ogiltig, får frågan om
ogiltighet prövas endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen
får förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom en
viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan om hävning har väckts får
dock frågan om ogiltighet prövas i ett brottmål och i ett fall som avses i 4 §.
Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fast-
ställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att
registreringen är ogiltig.
Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång
4 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och det
vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om
registrering av företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Talan
får bifallas endast om företagsnamnet, inom de fem senaste åren före talans
väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 3 § för den
verksamhet som ligger till grund för talan.
Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett
yngre registrerat företagsnamn och det vid ansökan om registrering av det
yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering
av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företags-
namnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före
ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.
Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som
anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns giltiga
skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.
Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse-
talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företagsnamn.
Hinder mot att döma till ansvar m.m.
5 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 3 kap.
1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 § eller
besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en
registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 §, får
domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.
Behandling av personuppgifter
6 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person-
uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap. 1 §
2018:1653
16
SFSbehandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna
fastställas, göras gällande eller försvaras.
Firmateckning
7 § Firmateckning görs genom ett tydligt angivande av det fullständiga
företagsnamnet och underskrift med namn av firmatecknare. Vid firma-
teckning för en sådan del av verksamheten som drivs under ett särskilt
företagsnamn, ska även företagsnamnet för hela verksamheten anges.
Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med ett tillägg
som anger det ändrade förhållandet.
I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i
andra författningar.
Företagsnamn som fastställs i särskild ordning
8 § En myndighet eller en annan inrättning eller sammanslutning för
vilken regeringen har fastställt ett företagsnamn har ensamrätt till detta som
om företagsnamnet hade blivit registrerat enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande
a) för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet, och
b) i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och handläggning i
domstol, för mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före den
1 september 2016.
4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har
inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om registreringar
som har gjorts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.
5. Nationella och internationella varumärken som genom registrering har
beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana
varumärken som avses i 2 kap. 4 § 1.
6. Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan
inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt till sin firma enligt
27 § firmalagen ska fortfarande ha ensamrätt till firman som om denna hade
blivit registrerad som ett företagsnamn enligt denna lag.
På regeringens vägnar
STEFAN LÖFVEN
HELÉNE FRITZON
(Justitiedepartementet)
2018:1653