DESIGN PROTECTION ACT
(Act No 1970:485 of June 29, 1970, as last amended by Act No 1994:235, of April 14, 1994).
General Provisions
As "known" shall be considered everything that has been made generally available, regardless of whether this has occurred through a reproduction, exhibition, putting on sale or in any other manner. Also a design which has not been made generally available shall be considered as known if the design appears in an application in this country for a patent or if an application for the registration of a trademark or a design, which is, or, according to what is prescribed in the relevant provisions, shall be considered to have been made before the date indicated in the first paragraph, and the design thereafter is made generally available in the course of the examination of the application.
The right in a design applies only to the goods for which the design has been registreed, or for similar goods.
The right in a design does not apply to the use of a goods which have been put on the market within the European Economic Area by the design holder or with his consent.
The right under the first paragraph may be transferred to another person only together with the business activity in which the right came into existence or where the exploitation was intended to take place.
The Application and its Examination
The application shall contain an indication of the goods for which the registration of the design is sought. The application shall indicate the creator of the design. Where registration if sought for a person other than the one who created the design, the applicant shall prove his right in that design.
To the application shall be attached a picture showing the design. Where the applicant, before the publication of the application, files also a model, that model shall be considered as showing the design. To the application shall furthermore be attached a declaration signed by the applicant himself, on his faith and honor, to the effect that the design, to the best knowledge of the applicant, has not before the date of the filing of the application or the date when the application, under Article 8, shall be considered as having been made, been made known in such a way which under Articles 2 and 3 would prevent the registration.
The applicant shall pay the application fees and the additional fees prescribed in Article 48.
The application may not be altered so as to refer to another design or another goods than contained in the original application.
Where the applicant does not, within the prescribed period of time, submit a statement or take measures to remedy the deficiency indicated, the application shall be removed from the files. This possibility shall be indicated in the invitation.
An application which has been removed from the files may be reinstated where the applicant, within two months, submits a statement or takes measures to remedy the deficiency and within the same period of time pays the prescribed reinstatement fee. A reinstatement may be made only once.
Where a dispute concerning a better title to the design is under consideration by a Court, the application for registration may be declared suspended pending a final decision in the case.
If a transfer is requested, the application may not be altered, removed from the files, rejected or accepted until the claim has been finally considered.
Any opposition shall be filed in writing with the Registration Authority within two months from the publication.
The applicant shall be notified about any opposition filed. Where the opposition is not obviously groundless, the applicant shall be given an opportunity to make observations.
A decision whereby a request for reinstatement as prescribed in Article 14, third paragraph, has been rejected or a request for a transfer as prescribed in Article 17 has been accepted, may be appealed by applicant. Any person who has filed a request for a transfer may appeal a decision under which the request has been rejected.
A final decision by the Court of Patent Appeals may be appealed to the Supreme Administrative Court (Regeringsrätten) within two months from the date of the decision. As regards such appeals the provisions of Articles 35 to 37 of the Act on Administrative Proceedings (Act 1971:291) on appeal against decisions by the Court of Administrative Appeals shall apply. The decision of the Court of Patent Appeals shall contain an indiction of the fact that a special permission has to be obtained in order for the case to be brought to the Supreme Administrative Court and of the grounds on which such permission may be granted.
The Term of Validity of A Design Registration
A notice of the renewal of a registration shall be published.
On Assignments and Licenses, Etc.
Where the license forms part of a business activity, it may, however, be transferred together with the activity, unless there is an agreement to the contrary. In such a case the transferor remains liable for the fulfilment of the license agreement.
The provisions of the first paragraph apply correspondingly also in relation to a compulsory license and in relation to a right as prescribed in Article 32, second paragraph.
Where a joint registration has been effected, a transfer of a design right may be recorded only in relation to all the designs.
As the design holder shall, for the purpose of lawsuits or other legal cases relating to the design, be considered the person who has last been entered into the register in this capacity.
Where a public interest of an extraordinary character calls for it, a person who wants to exploit, in the course of business activities, a design registered for another person, may be granted a compulsory license for such exploitation.
A compulsory license does not prevent the design holder from exploiting the design himself or granting a license in this respect. A compulsory license may be transferred to another person only together with the business activity in which it is exploited or intended to be exploited.
On the Termination of A Registration
An action based on the fact that a registration has been effected for a person other than the one who is entitled to it under Article 1 may be filed only by the person who claims to be the holder of the right in the design. The action shall be brought within one year from the date on which the plaintiff became aware of the registration and of the other circumstances on which the action is based. If the design holder was in good faith when the design was registered or when the right in the design was transferred to him, the action may not be brought later than three years from the registration.
In other cases an action may be brought by anyone who suffers an injury from the registration. An action based on the provisions of Article 4, 1) or 2.a) may be brought also by a Public Authority as decided by the Government.
If a person from which a registration has thus been transferred, has commenced, in good faith, the exploitation of the design in the course of business activities in this country, or has taken significant measures in this respect, he may, against the payment of an equitable remuneration and on other conditions considered reasonable continue the exploitation or commence the intended exploitation, while maintaining its essential features. The same right shall, under the same conditions, be granted to a licensee recorded in the register.
A right as provided for in the second paragraph may be transferred to another person only in connection with the business activity in which it is exploited or the exploitation was intended to take place.
If the right in a design is sequestered for debt, seized or kept for securing the payment of a debt or if there is a dispute concerning the transfer or a registration, the design may not, upon request by the owner of the design, be removed from the register as long as the sequestering, seizure or the keeping for the payment of a debt is still valid or the dispute has not been finally decided.
On the Obligation to Furnish Information
A person who directly in relation to another person, in an advertisement or through the publication of a notice on a goods or its packaging or in any other manner, states that the registration of a design has been applied for, or effected, without, however, at the same time informing about the number of the application or the registration, is obliged to furnish, upon request and without delay, information in this respect. If it is not explicitly claimed that a registration has been applied for, or effected, but what has occurred gives the impression that this is the case, information shall, upon request and without delay, be furnished concerning whether a registration has been applied for or effected.
On Sanctions and Damages, Etc.
Attempts to commit an infringement under the first paragraph as well as the preparation of such acts shall be punishable according to the provisions of Chapter 23 of the Criminal Code.
A public prosecutor is entitled to bring an action for a violation as mentioned in the first and second paragraphs only if there is a complaint from the injured party and such an action is called for in the public interest.
Anyone who without intention or negligence commits a design infringement shall pay a compensation for the exploitation of the design, if and to the extent that this is considered reasonable.
The right to compensation for a design infringement is lost where the action is not brought within five years from the date of the injury.
The provision of Article 36, third paragraph, does not apply where the action for compensation is brought no later than one year from the registration of the design.
Where an action is brought for a design infringement and the person against whom the action is brought claims that the registration be invalidated, the Court shall, upon his request, order the proceedings to be suspended until the question of the invalidation of the registration has been finally decided. Where the action in this respect has not been brought, the Court shall, in connection with the order for suspension, prescribe a certain time for him within which such an action shall be brought.
1. does not meet his obligations under Article 34,
2. in cases prescribed in that Article provides information which is incorrect, where a penal sanction is not provided for in the Criminal Code.
Provisions on Proceedings
Under the same conditions, a person who is engaged in, or intends to engage in, a business activity may bring an action against the design holder to resolve the question whether an obstacle against the activity would exist on the basis of a certain design registration.
The provisions of Article 39, second paragraph, apply accordingly where it is claimed, in a case referred to in the first paragraph, that the design registration be invalidated.
The obligation to furnish information referred to in the first paragraph shall be considered to have been met when a notice has been sent in registered, pre-paid mail to the address recorded in the Design Register.
Where it is not shown, at the time when the action is brought, that a notification or a notice has been furnished under the provisions in the first paragraph, the plaintiff shall be given sufficient time for this purpose. If he fails in this respect, his action shall not be taken up for consideration.
Special Provisions
Where a design holder has not notified a representative according to the first paragraph, a summon may instead be served through the transmission of the document in a pre-paid letter to the address recorded in the Design Register. Where a complete address is not recorded in the Register, the summon may, instead, be effected through the making available of the document at the Registration Authority and through the entry of a notice about this fact and about the essential contents of the document in a publication as decided by the Government. A summon shall be considered as effected when the actions now mentioned have been carried out.
A final decision by the Court of Patent Appeals (Patentbesvärsrätten) may be appealed to the Supreme Administrative Court (Regeringsrätten) within two months from the date of the decision. As regards such appeals the provisions of Articles 35 to 37 of the Act on Administrative Proceedings (Act 1971:291) on appeal against decisions by the Court of Administrative Appeals. The decision of the Court of Patent Appeals shall contain an indication of the fact that a special permission has to be obtained in order for the case to be brought to the Supreme Administrative Court and of the grounds on which such permission may be granted.
Further provisions on the application of this Act are issued by the Government or, as decided by the Government, by the Registration Authority.
This Act enters into force on July 1, 1970.
, ': '.1·
Svensk författningssamling SFS_1970:485 SFS i senaste lydelse Utfärdad: 1970-06-29
Mönsterskyddslag (1970:485);
Justitiedepartementet L3 _
Ändringar införda t.o.m. SFS 1994:235
Allmänna bestämmelser
1 § Med mönster förstås i denna lag förebilden för en varas utseende eller för ett ornament.
Den som skapat ett mönster eller hans rättsinnehavare kan genom registrering få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret enligt denna lag (mönsterrätt).
2 § Mönster registreras endast om det väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen för registreringsansökningen.
Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom avbildande, utställande, saluhållande eller på annat sätt. Även ett icke allmänt tillgängligt mönster anses som känt, ifall mönstret framgår aven ansökan här i riket om patent eller om varumärkes- eller mönsterregistrering, vilken är eller enligt vad därom är föreskrivet skall anses gjord före den dag som anges i första stycket, och mönstret sedermera i samband med ansökningens handläggning göres allmänt tillgängligt.
3 § Mönster kan registreras utan hinder av att det inom sex månader innan registreringsansökningen gjordes blivit allmänt tillgängligt
1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt eller
2. genom att sökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt förevisat mönstret på officiell eller officiellt erkänd, internationell utställning.
4 § Mönster registreras icke
1. om mönstret eller dess utnyttjande strider mot goda seder eller allmän ordning,
2. om i mönstret utan tillstånd intagits
a) statsvapen, .statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som åtnjuter skydd enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu nämnts,
b) något som kan uppfattas som beteckning för stiftelse, ideell förening
,.-..! ) 'r
eller liknande sammanslutning eller som annans här i riket skyddade firma eller varukännetecken eller som annat kännetecken, vilket i näringsverksamhet inarbetats här i riket för annan,
c) annans porträtt eller något som kan uppfattas som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, om icke porträttet eller namnet uppenbart åsyftar någon sedan länge avliden person,
d) något som kan uppfattas som titel på annans här i riket skyddade litterära eller konstnärliga verk i fall då titeln är egenartad eller något som kränker annans upphovsrätt till sådapt verk eller annans rätt till fotografisk bild som åtnjuter skydd här i riket,
e) något som icke väsentligen skiljer sig från mönster som är registrerat här i riket för annan.
5 § Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges nedan, att ingen får utan samtycke av den som är innehavare av mönsterrätten (mönsterhavaren) utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till Sverige, bjuda ut, saluhålla, överlåta eller hyra ut vara, vars utseende inte väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har upptagit något som inte väsentligen skiljer sig från detta.
Mönsterrätten omfattar endast de varor för vilka mönstret registrerats och därmed likartade varor.
Mönsterrätten omfattar inte utnyttjande aven vara, om den har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke. Lag (1992:1689).
6 § Den som utnyttjade mönster yrkesmässigt här i riket, när ansökan om registrering av mönstret gjordes, får utan hinder av mönsterrätten fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet ej innefattade uppenbart missbruk i förhållande till registreringssökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt. Sådan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt första stycket kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
7 § Regeringen kan förordna, att reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av mönsterrätt får införas till riket för att användas vid reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande stat, i vilken motsvarande förmåner medges för svenskt luftfartyg. Lag (1977:731).
8 § Regeringen kan förordna, att ansökan om registrering av mönster, vilket tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 2 och 6 §§anses gjord samtidigt med ansökningen utpm riket, om sökanden yrkar det.
I förordnande skall anges de närmare villkor under vilka sådan prioritet får åtnjutas. Lag (1977:731).
Registreringsansökan och dess handläggning
9 § Registreringsmyndighet är patent- och registreringsverket.
10 § Ansökan om registrering av mönster göres skriftligen hos registreringsmyndigheten.
Ansökningen skall innehålla uppgift om vara för vilken mönstret sökes registrerat. I ansökningen skall anges vem som skapat mönstret. Sökes registrering av annan än den som skapat mönstret, skall sökanden styrka sin rätt till detta.
Vid ansökningshandlingen skall fogas bild, som visar mönstret. Om sökanden innan ansökningen kungöres enligt 18 § inger även en modell, skall modellen anses visa mönstret. Vid ansökningshandlingen skall vidare fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran på heder och samvete, att mönstret, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då ansökningen göres eller enligt 8 § skall anses gjord blivit känt på sätt som enligt 2 och 3 §§ hindrar registrering av mönstret.
Sökanden skall erlägga i 48 § angivna ansöknings,:, och tilläggsavgifter.
11 § En ansökan får omfatta flera mönster, om de varor för vilka mönstren sökes registrerade hör samman med avseende på tillverkning och bruk. Ansökan om sådan samregistrering får omfatta högst 20 mönster och får ej avse ornament.
12 § Sökande,. som icke har hemvist i Sverige, skall ha ett här bosatt ombud, som äger företräda honom i allt som rör ansökningen.
13 § Ansökan om registrering av mönster anses icke gjord förrän sökanden givit in bild eller modell som visar mönstret.
Ansökan får ej ändras till att avse annat mönster eller annan vara än som angivits i ansökningen.
14 § Vid prövning av ansökan om mönsterregistrering skall registreringsmyndigheten i den utsträckning regeringen bestämmer undersöka, om förutsättningarna för registrering av mönstret är uppfyllda. Har sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner myndigheten annat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Erinran härom skall tagas in i föreläggandet.
Avskriven ansökan återupptages, om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtager åtgärd för att avhjälpa bristen och inom samma tid erlägger fastställd återupptagningsavgift. Återupptagning får ske endast en gång. Lag (1977:731).
15 § Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
16 § Påstår någon inför registreringsmyndigheten att han äger bättre
rätt till mönstret än sökanden och finnes saken tveksam, kan myndigheten förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning.
Är tvist om bättre rätt till mönstret anhängig vid domstol, kan registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.
17 § Visar någon inför registreringsmyndigheten, att han äger bättre rätt till mönstret än sökanden, skall myndigheten överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgifl.
Om överföring yrkas, får ansökningen ej ändras, avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.
18 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger ej hinder för registrering, skall registreringsmyndigheten kungöra ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen. Om handling i ärendet skall hållas hemlig enligt vad som sägs i 19 §, skall dock kungörandet anstå till dess handlingen skall hållas allmänt tillgänglig.
Invändning göres skriftligen hos registreringsmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen.
19 § Skall i ärende angående ansökan om registrering av mönster handling som visar mönstret hållas hemlig enligt vad som är särskilt föreskrivet därom, får handlingen ej utlämnas utan sökandens samtycke, förrän den av honom begärda fristen löpt ut eller sex månader förflutit från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet som avses i 8 § .första stycket yrkas, från den dag från vilken prioritet begäres. Har registreringsmyndigheten beslutat avskriva eller avslå ansökningen, innan tiden för hemlighållande gått ut, får handlingen utlämnas endast om sökanden begär att ansökningen återupptages eller anför besvär.
20 § Efter utgången av den i 18 § andra stycket föreskrivna tiden upptages ansökningen till fortsatt prövning. Vid denna prövning äger 14-17 §§ tillämpning.
Har invändning gjorts, skall sökanden underrättas därom. Är invändningen ej uppenbart obefogad, skall sökanden beredas tillfälle att yttra sig över den.
21 § Talan mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ärende angående ansökan om registrering av mönster får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots att invändning framställts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar invändaren sin talan, får denna likväl prövas, om särskilda skäl föreligger.
Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 14 § tredje stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.
22 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får
överklagas till patentbesvärsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten får överklagas till regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35--37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971 :291) om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas. Lag (1986: 1159).
23 § Bifalles ansökan om mönsterregistrering och vinner beslutet härom laga kraft, skall mönstret tagas in i mönsterregistret och registreringen kungöras.
Beslut att avskriva eller avslå ansökan som kungjorts enligt 18 § skall kungöras, sedan beslutet vunnit laga kraft.
Mönsterregistrerings giltighetstid
24 § Mönsterregistrering gäller under fem år, räknat från den dag då ansökan om registrering gjordes, och kan på begäran förnyas för ytterligare två femårsperioder. Vatje sådan period löper från utgången av föregående period.
25 § Ansökan om förnyelse av registrering göres skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader efter utgången av löpande registreringsperiod. Inom samma tid skall i 48 § angivna förnyelse- och tilläggsavgifter erläggas vid påföljd att ansökningen annars avslås.
Förnyelse av registrering skall kungöras.
Licens, överlåtelse m.m.
26 § Har mönsterhavare medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.
Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med överlåte~se av rörelsen, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet fullgöres.
27 § Har mönsterrätt övergått på annan eller har licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd avgift anteckning därom göras i mönsterregistret. Visas att licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om tvångslicens och rätt som avses i 32 § andra stycket.
Har samregistrering skett, kan övergång av mönsterrätt antecknas endast i fråga om samtliga mönster.
I mål eller ärende om mönsterrätt anses den som mönsterhavare, vilken senast blivit införd i mönsterregistret i denna egenskap.
28 § Den som här i riket yrkesmässigt utnyttjade mönster som avses med
ansökan om registrering, när handling som visar mönstret blev allmänt tillgänglig, kan, under förutsättning att ansökningen leder till registrering, få tvångslicens till utnyttjandet, om synnerliga skäl föreligger samt han saknade kännedom om ansökningen och ej heller skäligen kunnat skaffa sig k~nnedom om den. Rätt till sådan tvångslicens tillkommer under motsvarande förutsättningar den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket. Tvångslicens kan avse även tid innan mönstret registrerades.
Om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det, kan den som vill yrkesmässigt utnyttja mönster, vilket är registrerat för annan, få tvångslicens därtill.
29 § Tvångslicens får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förutsättningar att utnyttja mönstret på godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.
Tvångslicens utgör icke hinder för mönsterhavaren att själv utnyttja mönstret eller att upplåta licens. Tvångslicens kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.
3O§ Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning mönstret får utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, kan rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna.
Registrerings upphörande m.m.
31 § Har mönster registrerats i strid mot 1-4 §§ och föreligger alltjämt hindret mot registrering, skall rätten på talan därom häva registreringen. Registrering får dock icke hävas på den grund att den som fått registreringen varit berättigad till endast viss andel i mönsterrätten.
,,; Talan som grundas på att registrering meddelats för annan än den som är .i; berättigad därtill enligt 1 § får föras endast av den som påstår sig
vara berättigad till mönstret. Talan skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var mönsterhavaren i god tro när mönstret registrerades eller när mönsterrätten övergick på honom, får talan icke väckas senare än tre år efter registreringen.
I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av registreringen. Talan som grundas på bestämmelse i 4 § 1 eller 2a) får föras även av myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1977:731).
32 § Har mönster registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 31 § andra stycket.
Har den som frånkännes registrering av mönster i god tro böljat utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, får han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påböIjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under
motsvarande förutsättningar innehavare av licens som är antecknad i registret.
Rätt enligt andra stycket kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.
33 § Om mönsterhavare skriftligen hos registreringsmyndigheten avstår från mönsterrätten, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.
Är mönsterrätt utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring av registrering anhängig, får mönstret icke på begäran av mönsterhavaren avföras ur registret så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord. Lag (1981 :817).
Uppgiftsskyldighet
34 § Om den som sökt registrering av mönster åberopar ansökningen mot annan, innan handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, är han skyldig att lämna sitt samtycke till att den andre får taga del av handlingen.
Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom påskrift på vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger att registrering av mönster sökts eller meddelats, utan att samtidigt lämna upplysning om ansökningens eller registrering~ns nummer, är skyldig att på begäran lämna sådan upplysning utan dröjsmål. Anges ej uttryckligen att registrering sökts eller meddelats men är vad som förekommer ägnat att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall på begäran utan dröjsmål lämnas upplysning huruvida registrering sökts eller meddelats.
Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
35 § Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 35 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av . förbudet.
För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (1994:235).
35 a § På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång att fortsätta intrånget.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Förbud enligt !indra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden fönnåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan rar talan föras om nytt vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (1966:755). Lag (1994:235).
36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till mönsterhavarens intresse av att mönsterintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall betala ersättning för utnyttjande av mönstret, om och iden mån det är skäligt.
Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom. Lag (1994:235).
37 § På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att en vara som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot annans mönsterrätt eller ett föremål vars användande skulle innebära mönsterintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller, i fråga om olovligen tillverkad eller till Sverige införd vara, mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget. Detta gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har gjort mönsterintrång.
Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.
Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.
Bestämmelserna i första--tredje styckena tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse enligt 35 § andra stycket. Lag (1994:235).
38 § Utnyttjar någon yrkesmässigt mönster, som avses med ansökan om registrering, efter det att handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, äger vad som sägs om mönsterintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen leder till registrering. Till straff får dock icke dömas och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökningen kungjorts enligt 18 § får bestämp1as endast enligt 36 § andra stycket.
Bestämmelsen i 36 § tredje stycket äger icke tillämpning, om ersättrungstalan väckes senast ett år efter det mönstret registrerades.
39 § Har registrering av mönster hävts genom dom som vunnit laga kraft, får icke dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt 35-38 §§.
Föres talan om mönsterintrång och gör den mot vilken talan föres gällande att mönsterregistreringen bör hävas, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
40 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är nnga,
1. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 34 §,
2. i fall som avses i nämnda paragraflämnar felaktig upplysning, om straffför gärningen ej är föreskrivet i brottsbalken.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till underlåtenhet eller förfarande som avses i första stycket skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa, kan ersättningen jämkas.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat från allmän synpunkt.
Rättegångsbestämmelser
41 § Mönsterhavare eller den som på grund av licens får utnyttja mönster kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.
Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet föra talan mot mönsterhavare om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av viss mönsterregistrering.
Göres i mål som avses i första stycket gällande att mönsterregistreringen bör hävas, äger 39 § andra stycket motsvarande tillämpning.
42 § Den som vill väcka talan om hävande av mönsterregistrering, om överföring av registrering eller om meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till registreringsmyndigheten samt underrätta var och en
som enligt mönsterregistret innehar licens att utnyttja mönstret. Vill licenstagare väcka talan om mönsterintrång eller om fastställelse enligt 41 § första stycket, skall han underrätta mönsterhavaren därom.
Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i mönsterregistret.
Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försitter han denna tid, får hans talan icke upptagas till prövning.
43 § Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om bättre rätt till mönster, om hävande av mönsterregistrering, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller rätt som avses i 32 § andra stycket, om ersättning enligt 40 § andra stycket eller om fastställelse enligt 41 §, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.
44 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 16, 30--32, 35--38 eller 41 § sändes till registreringsmyndigheten.
45 § Mönsterhavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om mönsterrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till mönsterregistret och antecknas i detta.
Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos registreringsmyndigheten och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivning anses ha skett, när vad nu sagts blivit fullgjort. Lag (1977:702).
46 § Regeringen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller mönsterhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud som anmälts hos registreringsmyndigheten här i riket och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer. Lag (1977:731).
47 § Andra slutliga beslut av registreringsmyndigheten än som avses i 21 § får överklagas till patentbesvärsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten får överklagas till regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35--37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas. Lag (1986:1159).
48 § I ärende rörande ansökan om registrering av mönster eller om förnyelse av mönsterregistrering skall sökanden erlägga ansöknings
eller förnyelseavgift samt, i förekommande fall, följande tilläggsavgifter, nämligen klassavgift för valje varuklass utöver den första, samregistreringsavgift för valje mönster utöver det första, förvaringsavgift för förvaring av modell och kungörelseavgift för kungörande av valje bild utöver den första. Förnyelseavgift som erlägges efter utgången av löpande registreringsperiod utgår med förhöjt belopp.
49 § Regeringen fastställer avgifter enligt denna lag.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av registreringsmyndigheten. Lag (1977:731).
Övergångsbestämmelser
1970:485
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970, då lagen (1899:59) om skydd för vissa mönster och modeller upphör att gälla.
Har mönster registrerats före den nya lagens ikraftträdande, gäller äldre lag fortfarande i fråga om mönstret. Är vid ikraftträdandet ansökan om registrering enligt äldre lag alltjämt beroende på prövning, gäller äldre lag angående den fortsatta handläggningen av ansökningen och, vid bifall till denna, i fråga om mönstret. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ nya lagen gäller dock i fråga om mönsterregistrering, som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande eller som sker efter ikraftträdandet på grund av ansökan som gjorts dessförinnan.
1977:702
Denna lag träder i kraft den 1januari 1978.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller böljat verkställas före ikraftträdandet.
1981:817
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
Vad som sägs om kvarstad i 33 § i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.
1986:235
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.
1986:1159
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.