关于知识产权 知识产权培训 树立尊重知识产权的风尚 知识产权外联 部门知识产权 知识产权和热点议题 特定领域知识产权 专利和技术信息 商标信息 工业品外观设计信息 地理标志信息 植物品种信息(UPOV) 知识产权法律、条约和判决 知识产权资源 知识产权报告 专利保护 商标保护 工业品外观设计保护 地理标志保护 植物品种保护(UPOV) 知识产权争议解决 知识产权局业务解决方案 知识产权服务缴费 谈判与决策 发展合作 创新支持 公私伙伴关系 人工智能工具和服务 组织简介 与产权组织合作 问责制 专利 商标 工业品外观设计 地理标志 版权 商业秘密 WIPO学院 讲习班和研讨会 知识产权执法 WIPO ALERT 宣传 世界知识产权日 WIPO杂志 案例研究和成功故事 知识产权新闻 产权组织奖 企业 高校 土著人民 司法机构 遗传资源、传统知识和传统文化表现形式 经济学 金融 无形资产 性别平等 全球卫生 气候变化 竞争政策 可持续发展目标 前沿技术 移动应用 体育 旅游 PATENTSCOPE 专利分析 国际专利分类 ARDI - 研究促进创新 ASPI - 专业化专利信息 全球品牌数据库 马德里监视器 Article 6ter Express数据库 尼斯分类 维也纳分类 全球外观设计数据库 国际外观设计公报 Hague Express数据库 洛迦诺分类 Lisbon Express数据库 全球品牌数据库地理标志信息 PLUTO植物品种数据库 GENIE数据库 产权组织管理的条约 WIPO Lex - 知识产权法律、条约和判决 产权组织标准 知识产权统计 WIPO Pearl(术语) 产权组织出版物 国家知识产权概况 产权组织知识中心 产权组织技术趋势 全球创新指数 世界知识产权报告 PCT - 国际专利体系 ePCT 布达佩斯 - 国际微生物保藏体系 马德里 - 国际商标体系 eMadrid 第六条之三(徽章、旗帜、国徽) 海牙 - 国际外观设计体系 eHague 里斯本 - 国际地理标志体系 eLisbon UPOV PRISMA UPOV e-PVP Administration UPOV e-PVP DUS Exchange 调解 仲裁 专家裁决 域名争议 检索和审查集中式接入(CASE) 数字查询服务(DAS) WIPO Pay 产权组织往来账户 产权组织各大会 常设委员会 会议日历 WIPO Webcast 产权组织正式文件 发展议程 技术援助 知识产权培训机构 COVID-19支持 国家知识产权战略 政策和立法咨询 合作枢纽 技术与创新支持中心(TISC) 技术转移 发明人援助计划(IAP) WIPO GREEN 产权组织的PAT-INFORMED 无障碍图书联合会 产权组织服务创作者 WIPO Translate 语音转文字 分类助手 成员国 观察员 总干事 部门活动 驻外办事处 职位空缺 采购 成果和预算 财务报告 监督
Arabic English Spanish French Russian Chinese
法律 条约 判决 按管辖区浏览

市场法(1995:450), 瑞典

返回
废止文本 
详情 详情 版本年份 1995 日期 生效: 1996年1月1日 议定: 1995年4月27日 文本类型 其他文本 主题 商标, 竞争

可用资料

主要文本 相关文本
主要文本 主要文本 英语 The Marketing Act (1995:450)         瑞典语 Marknadsföringslag (1995:450)        
 
下载PDF open_in_new
SE031: Marks (Marketing), Act, 27/04/1995, No. 450

The Marketing Act
(SFS 1995:450)1

Promulgated on 27 April 1995

In accordance with a decision of the Riksdag (Swedish Parliament) the following is enacted.

Object of the Act

Section 1
The object of this Act is to promote the interests of consumers and of trade and industry in connection with the marketing of products and to counteract marketing which is unfair to consumers and businessmen.

Scope of the Act

Section 2
The Act applies when a businessman markets or is himself seeking to acquire products as part of his business.

The Act also applies to those television transmission falling within the scope of the Act concerning the Satellite Transmission of Television Programmes to the General Public (SFS 1992:1356) which can only be received in another country bound by the European Economic Area agreement (EEA agreement).

Definitions

Section 3
In this Act:

products: means goods, services, real property, job opportunities and other utilities,

marketing: means advertisements and other measures taken in the course of business intended to promote sales and availability of products.

good marketing practice: means good commercial practice or other established standards aimed at protecting consumers and businessmen when marketing products.

Requirements concerning marketing

General requirements

Section 4
Marketing must be compatible with good marketing practice and also in other respects be fair towards consumers and businessmen.

When marketing businessmen must provide such information as is of particular importance from the consumer perspective.

Advertising identification

Section 5
All marketing shall be designed and presented so that it is clearly indicated to be a matter of marketing.

It shall also be clearly indicated who is responsible for the marketing.

Misleading advertising

Section 6
When marketing a businessman may not make claims or other statements which are misleading as regards the businessman's own or another businessman's business operations.

This applies especially to statements relating to:

1. the nature, quantity, quality or other properties of the product
2. the origin, use and environmental and health effect of the product
3. the product's price, basis of pricing and conditions for payment
4. the businessman's own or another businessman's qualifications, market position, distinguishing marks and other rights
5. prizes and awards given to the businessman.

Misleading packaging sizes

Section 7
When marketing a businessman may not use packages which by reason of their size or external design generally are misleading as regards the quantity, size or form of the product.

Misleading imitations

Section 8
When marketing a businessman may not use imitations which are misleading as they can easily be confused for another businessman's known and characteristic products. However, this does not apply to imitations the design of which primarily serve to make the product functional.

Bankruptcy sales

Section 9
When marketing a businessman may only use the expression "bankruptcy", whether alone or in association with another expression, if the product is offered for sale by a bankruptcy estate or for its account.

Clearance sales

Section 10
When marketing a businessman may only use the expression "final sale", "clearance sale" or "closing" or another expression with a corresponding implication, if
1. it relates to a final sale of the whole of the businessman's stocks or a clearly defined part of them
2. the sale takes place during a limited period of time, and
3. the prices are significantly lower than the businessman's usual prices for corresponding products.

Bargain sales

Section 11
When marketing products a businessman may only use the expression "sale" or another expression with a corresponding implication, if
1. the sale relates to products included in the businessman's usual trade lines
2. the sale takes place during a limited period of time, and
3. the prices are significantly lower than the businessman's usual prices for corresponding products.

Unsolicited products etc.

Section 12
When marketing products a businessman may not deliver products to anyone who has not expressly ordered them and, in connection with this, mislead the recipient concerning his obligation for payment.

Nor may a businessman in other cases when marketing products present a person with invoices, paying-in slips or similar documents relating to products which have not been expressly ordered and, in connection with this, mislead the recipient concerning his obligation for payment (SFS 1995:1472).

Sales Promotion Offers

Section 13
When marketing products a salesman who offers purchasers the acquisition of further products without payment or to an especially low price or offers the purchaser other special benefits, must provide clear information concerning the
1. conditions for utilization of the offer,
2. the nature and value of the offer, and
3. the time limitations and other restrictions applicable to the offer.

Prohibitions and orders

Prohibitions against continuing certain kinds of marketing

Section 14
A businessman whose marketing violates good market practice or is in another way unfair to consumers or businessmen, may be prohibited from continuing with the marketing or taking any similar measure.

A prohibition under the first paragraph may also be issued to

1. an employee of the businessman
2. another person acting on behalf of the businessman, and
3. any person who otherwise has materially contributed to the marketing.

Orders to provide information

Section 15
A businessman who in his marketing omits to provide such information which is especially important from the consumer perspective, may be ordered to provide such information.

Such an order may also be issued to

1. an employee of the businessman, and
2. another person acting on behalf of the businessman.
Section 16
An order under Section 15 may impose an obligation to provide information
1. in advertisements or other statements used by the businessman when marketing
2. by labelling on the goods or in another form at the sales point, or
3. in certain form to consumers who request it.

Unfit products

Section 17
A businessman who markets products which are intended to be used by consumers for private use and which are manifestly unfit for their primary purpose, may be prohibited from continuing with it.

If necessary in order to counteract a market practice referred to in the first paragraph, a businessman who manufactures, imports or otherwise markets the product to other businessmen may also be prohibited from continuing with it.

A prohibition under the first and second paragraphs may also be issued

1. to an employee of the businessman, and
2. another person acting on behalf of the businessman.
Section 18
A prohibition under Section 17 may not be issued, if by an enactment or other decision made by a public authority, special regulations have been issued concerning the product having the same objective as the prohibition would meet.

Default fines

Section 19
A prohibition under Sections 14 or 17 or order under Section 15 shall be made subject to a default fine unless special reasons render this unnecessary.

Interim Decisions

Section 20
The court may issue a prohibition under Sections 14 or 17 or order under Section 15 to apply until otherwise decided, if
1. the applicant shows probable cause for his action, and
2. it may reasonably be expected that the defendant, by taking or omitting to take a certain act reduces the importance of a prohibition or order.

In relation to decisions under the first paragraph. Chapter 15, Section 5, second and fourth paragraphs, Section 6 and Section 8 of the Swedish Code of Judicial Procedure apply. The decisions may be enforced immediately.

Prohibition and information orders

Section 21
In cases which are not of great importance the Consumer Ombudsman may issue an order concerning
1. prohibition referred to in Sections 14 or 17 (prohibition orders), or
2. order referred to in Section 15 (information orders).

The order shall be issued subject to a default fine.

In order to be valid the businessman shall approve the order immediately or within a certain period. If the order has been approved it applies as a judgment of the court which has entered into final force.

An approval made after the prescribed time does not apply.

Market disruption fee

Prerequisites for the fee

Section 22
A businessman may be ordered to pay a special fee (market disruption fee), if the businessman or a person acting on his behalf intentionally or by carelessness violates any of the provisions of Sections 5 to 13.

This also applies to a businessman who intentionally or carelessly contributes to the violation.

The fee belongs to the State.

Section 23
A market disruption fee may not be imposed on a person in respect of a violation of a prohibition or an omission to observe an order issued subject to a default fine under this Act.

The Amount of the Fee

Section 24
The market disruption fee shall be determined to be at least five thousand crowns and at most five million crowns.

The fee may not exceed ten percent of the businessman's annual turnover. Annual turnover shall relate to the turnover of the immediately preceding financial year. If the violation has occurred during the businessman's first year of operations or if information concerning annual turnover is otherwise not available or inadequate, the annual turnover may be estimated.

If an action is directed towards several businessmen, the fee shall be determined specifically for each and every one of them.

Section 25
When determining the market disruption fee special regard shall be taken to the seriousness of the violation and its duration.

In petty cases a fee shall not be imposed. The fee may be remitted if there are extraordinary reasons.

Limitations of time

Section 26
A market disruption fee may only be imposed if the summons application has been served on the person against whom the claim is directed within five years after the cessation of the violation.
Section 27
A market disruption fee lapses if the judgment has not been enforced within five years from the time when it entered into final legal force.

Provisional attachment

Section 28
In order to provide security for a claim for a market disruption fee, the court may decide on provisional attachment. In that event the provisions of Chapter 15 of the Code of Judicial Procedure relating to provisional attachment for debts apply.

Damages

Section 29
A person who intentionally or by carelessness violates a prohibition or an order issued under Section 14 or 15 or violates a provision in Sections 5 to 13, shall pay compensation for the damage thereby arising to a consumer or another businessman.

When determining the compensation to businessmen regard may also be taken to circumstances other than those of an economic nature.

Section 30
An entitlement to damages lapses if the action is not instituted within five years of the damages being incurred.

Elimination of misleading statements

Section 31
If a prohibition subject to a default fine under Section 14 or a provision of Sections 5 to 13 is violated, the court may according to what is reasonable decide that a misleading statement found on goods, packages, printed matter, commercial documents or the like shall be eliminated or changed so that it is not longer misleading. If this objective cannot be achieved by other means the court may order destruction of the property.

Measures for Security

Section 32
If the applicant shows probable cause for the approval of his claim in accordance with Section 31 and it may reasonably be expected that the defendant by taking or by omitting to take a certain act reduces the importance of a decision for elimination, the court may decide on appropriate measures to apply until otherwise decided. Chapter 15, Section 3 second paragraph, Section 5 second and fifth paragraphs, Section 6 and Section 8 of the Code of Judicial Procedure apply in relation to such measures. Decisions may be enforced immediately.

If a claim is presented under Section 31 in a case concerning the judicial confirmation of a default fines prescribed pursuant to this Act, instead of the provisions in the first paragraph applying, the property may be seized. In that event the provisions of Chapter 27 of the Code of Judicial Procedure concerning seizure in criminal cases apply. Decisions may be enforced immediately.

Section 33
A decision to eliminate misleading statements under section 31 and decisions for measures to provide security under Section 32 are issued on the application of a party by the court where proceedings concerning a prohibition under Section 14, a market disruption fee under Section 22 or damages under Section 29 are pending.

Decisions to eliminate statements on account of violations of a prohibition subject to a default fine under Sections 14 and 19 may be issued on the application of a party by the court where the proceedings concerning the confirmation of the default fine are pending.

Duty to provide information etc.

Section 34
A businessman is obliged, on the direction of the Consumer Ombudsman, to
1. express his views and provide the information necessary in a case concerning application of this Act,
2. make available those documents, samples of goods and the like which may be of importance to the investigation in a matter where a decision concerning a prohibition or order under Sections 14, 15 or 17 may be assumed to arise.
Section 35
A person who has been issued with a prohibition or order under Sections 14, 15 or 17 is obliged, on the direction of the Consumer Ombudsman, to make available the information, documents, samples of goods and the like which are necessary to supervise compliance with the prohibition or order.
Section 36
If a direction under Section 34 or 35 is not observed, the Consumer Ombudsman may prescribe a default fine for the person concerned to satisfy his obligations.
Section 37
The Consumer Ombudsman may pay compensation for such samples of goods and the like referred in Sections 3 and 35, if there is special reason for so doing.

The Government or the authority designated by the Government may prescribe rules concerning the duty of a businessman to pay the Consumer Ombudsman's expenses for taking samples and examination of samples in cases referred to in Section 35.

Where and by whom may proceedings be instituted

Prohibitions and Orders

Section 38
Actions concerning prohibition or orders under Sections 14, 15 or 17 are instituted in the Stockholm City Court2.
Such an action may be instituted by
1. the Consumer Ombudsman
2. a businessman affected by the marketing, and
3. an association of consumers, businessmen, wage or salary earners.
An interim decision under Section 20 is issued by the court where proceedings under the first paragraph are pending.

Market disruption fee

Section 39
An action concerning a market disruption fee under Section 22 is instituted in the Stockholm City Court by the Consumer Ombudsman.

If, in a particular case, the Consumer Ombudsman decides not to present an application for a market disruption fee a private businessman affected by the marketing and an association of businessmen may institute such an action.

A decision for provisional attachment under Section 28 is issued by the court where proceedings concerning a market disruption fee are pending. If the action has not yet been commenced, the provisions of the first paragraph apply to the issue of competent court.

Confirmation of default fine

Section 40
Actions concerning the confirmation of default fines prescribed pursuant to this Act are instituted at a district court which is competent in accordance with Chapter 10 of the Code of Judicial Procedure. Such an action may always be instituted at Stockholm City Court.

The action may be instituted by a person who has requested the imposition of a default fine and by the Consumer Ombudsman.

Damages

Section 41
Actions for damages under Section 29 are instituted at Stockholm City Court. Such an action may also be commenced at a district court competent in accordance with Chapter 10 of the Code of Judicial Procedure.

Appeals

Section 42
The Consumer Ombudsman's decisions under Section 34, item 1 and concerning orders subject to default fines following such a direction may not be appealed against.

The Consumer Ombudsman's decisions under Section 34, item 2 and Section 35 and also concerning orders subject to default fines following such a direction may be appealed against to Stockholm City Court. This also applies to compensation under Section 37 or under provisions issued pursuant to the said section.

Section 43
Judgments and decisions of the district court in cases and matters under this Act are appealed against to the Market Court. Judgments and decisions in cases concerning the confirmation of default fines prescribed pursuant to this Act are, however, appealed against to a Court of Appeal in accordance with the provisions of the Act concerning Default Fines (SFS 1985:206).

Decisions in the course of proceedings or matters referred to in Section 20 and Section 32, first paragraph, may be appealed against independently. When being dealt with in the Market Court, decisions shall be considered to relate to measures in accordance with Chapter 15 of the Code of Judicial Procedure.

Legal Force

Section 44
A judgment dealing with matters concerning prohibition under Section 14 or 17 or orders under Section 15, prevents a new action under Section 14, 15 or 17 being instituted by reason of the marketing. However, such a judgment does not prevent a new determination of the same issue when changed circumstances give cause for so doing.

Composition of the Court etc.

Section 45
At the main hearing of matters under this Act the Stockholm City Court shall be constituted by four members, of which two shall be legally qualified judges and two financial experts. One of the legally qualified judges shall be the chairman of the court.

If after the main hearing has commenced, legal excuse for absence of one of the members arises, the court is nevertheless competent.

At the main hearing of cases referred to in Chapter 1, Section 3a second and third paragraphs of the Code of Judicial Procedure and on determination of cases without a main hearing, and similarly with procedures not conducted by a main hearing, the district court shall be constituted by one legally qualified judge, unless otherwise provided by Section 46. However, in such cases a financial expert may also participate in the court.

Section 46
When determining cases without a main hearing and when considering issues which are part of the proceedings, the Stockholm City Court may be composed as stated in Section 45, first paragraph, if these is special cause for so doing having regard to the nature of the case or issue.
Section 47
In cases only relating to damages under Section 29, Stockholm City Court may be composed as provided by Chapter 1, Sections 3a, 3c and 3d of the Code of Judicial Procedure.
Section 48
When dealing with matters referred to in Section 42 second paragraph, Stockholm City Court shall be composed as stated in Section 45, first paragraph. Procedures referred to in Section 3 and 4 or the Act concerning Procedures in Judicial Matters (SFS 1946:807), the district court shall be constituted by one legally qualified judge. In such cases a financial expert may participate in the district court.
Section 49
The Government shall appoint for a certain time persons to serve as financial experts under Section 45. Notwithstanding that while a financial expert is participating in a case or matter, circumstances arise whereby the appointment must cease to apply, the appointment shall be considered valid as regards the case or matter pending.

A person serving as a financial expert must be a Swedish national and may not be a minor, in a state of bankruptcy or have an administrator under Chapter 11, Section 7 of the Code on Parents Guardians and Children.

Regulations concerning litigation

Procedure in the Stockholm City Court and the Market Court

Section 50
Unless otherwise provided by this Act, the provisions of the Code of Judicial Procedure concerning civil disputes where settlement is not permitted apply to cases concerning prohibitions or orders under Sections 14, 15 and 17 and cases concerning market disruption fees under Section 22.

In cases concerning damages under Section 29, the provisions laid down in the Code of Judicial Procedure concerning civil disputes where settlement of the matter is permitted apply.

In the Stockholm City Court the Act concerning Procedure in Judicial Matters (SFS 1946:807) apply in matters referred to in Section 42, second paragraph, unless otherwise provided by this Act.

Section 51
The provisions of Chapters 49, 50 and 52 of the Code of Judicial Procedure concerning courts of appeal shall, in cases and matters under this Act apply instead to the Market Court.
Section 52
If an action under this Act has been instituted by someone other than the Consumer Ombudsman, the district court shall notify the Consumer Ombudsman about the proceedings.

Joinder

Section 53
In the district court, cases concerning damages under Section 29 may only be amalgamated with other cases under this Act.

Intervention

Section 54
In cases concerning prohibitions or orders under Section 14, 15 or 17 the person entitled to sue in accordance with Section 38, second paragraph, is entitled to participate in the litigation as intervenor under Section 14 of the Code of Judicial Procedure.

Litigation Costs

Section 55
In cases under this Act the provisions of Chapter 18 of the Code of Judicial Procedure apply to issues concerning litigation costs. However, the regulations in Chapter 18, Section 16 of the Code of Judicial Procedure shall not be applied in cases concerning prohibitions or orders under Section 14, 15 and 17. In such cases the court may decide that each party bears their own litigation costs.

Non-attendance

Section 56
The provisions laid down in the Code of Judicial Procedure concerning public prosecutions apply in respect of the Consumer Ombudsman as a party to a case or matter under this Act, in issues concerning orders for parties and the non-attendance of parties.

Other Provisions

Section 57
The Government may with reference to a foreign State decide that the following shall apply.

As regards goods provided with an incorrect or misleading indication of origin, by which the goods are directly or indirectly indicated to be produced or manufactured in the foreign State or in a region or district of the foreign State, measures under Section 31 may also be decided in cases other than those referred to there. However, this does not apply if the designation, in accordance with trade custom, only serves to denote the kind of goods or if it is accompanied by information clearly stating that the goods have not been produced or manufactured in the State or district mentioned.

Actions concerning measures under the second paragraph are instituted in the Stockholm City Court by the Consumer Ombudsman or, if he has decided not to issue proceedings, by a person conducting business in goods of the same nature as the goods to which the action relates.

1. This Act enters into force on 1 January 1996, at which time the Marketing Act (1975:1418) shall cease to apply.

2. The provisions of Sections 4 to 13 also apply to marketing conducted before the entry into force, unless the measure was permitted according to previously applicable provisions. However, in relation to such marketing the market disruption fee under Section 22 may not be imposed and the issue of damages shall be determined in accordance with previously applicable provisions.

3. Prohibitions and orders and also prohibition and information orders issued under previously applicable provisions still apply.

4. Cases concerning damages, prohibitions or orders where the action was commenced before the entry into force are dealt with in accordance with previously applicable provisions.

On behalf of the Government

LENA HIELM-WALLÉN

MARITA ULVSKOG
(Ministry of Public Administration)

Translator
JAMES HURST
ENGLISH LAW TRANSLATIONS

1 With amendment (SFS 1995:1472).

2 The Stockholm City Court is the district court of Stockholm.

 
下载PDF open_in_new
 Marknadsföringslag (1995:450)

Svensk författningssamling SFS_1995:450 SFSJsenaste lydelse Utfärdad: 1995-04-27 Marknadsföringslag (1995:450)

Civildepartementet KONS

Ändringar,'införda<t.o.m. SFS 1995:1472

Lagens syfte

1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Lagens tillämpningsområde

2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet.

Lagen tillämpas också på sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992: 1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (BES-avtalet) .

Definitioner

3 § I denna lag avses med

produkter:varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter,

marknadsföring:reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter,

god marknadsföringssed:god affårssed eller andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter.

Krav på marknadsföringen

Allmänna krav

4 § Marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådan inforInation som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

Reklamidentifiering

5 § All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.

J i

Det skall också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen.

Vilseledande reklam

6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet.

Detta gäller särskilt framställningar som avser

1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper,

2. produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa eller miljö,

3. produktens pris, grunderna för prissättningen och betalningsvillkoren,

4. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, kännetecken och andra rättigheter,

5. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren.

Vilseledande förpackningsstorlekar

7 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda förpackningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt är vilseledande i fråga om produktens mängd, storlek eller form.

Vilseledande efterbildningar

8 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta gäller dock inte efterbildningar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra produkten funktionell.

lConkursutförsäljningar

9 § En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket "konkurs", ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om produkterna bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.

Utförsäljningar

10 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda uttrycken "slutförsäljning", "utförsäljning" eller "upphör" eller något annat uttryck med motsvarande innebörd, bara om

1. det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela varulager eller en klart avgränsad del av det,

2. försäljningen sker under en begränsad tid, och

3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för motsvarande produkter.

Realisationer

Il § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda uttrycket ErealisationE eller något annat uttryck med motsvarande innebörd, bara om

l. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens ordinarie sortiment,

2. försäljningen sker under en begränsad tid, och

3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för motsvarande produkter.

Obeställda 'produkter m. m.

12 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera produkter till någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet.

En näringsidkare får vid marknadsföringen inte heller i annat fall tillställa någon fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden avseende produkter som inte uttryckligen har beställts och därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet. Lag (1995:1472).

Förmånserbjudanden

13 § En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder köparen att förvärva ytterligare produkter utan ersättning eller till ett särskilt lågt pris eller erbjuder köparen andra särskilda förmåner, skall lämna tydlig information om

l. villkoren för att utnyttja erbjudandet,

2. erbjudandets beskaffenhet och värde, samt

3. de tidsgränser och andra begränsningar som gäller för erbjudandet.

Förbud och ålägganden

Förbud mot fortsatt marknadsföring av ett visst slag

14 § En näringsidkare vars marknadsföring strider mot god marknadsfåringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare får förbjudas att fortsätta med den marknadsföringen eller att vidta någon annan liknande åtgärd.

Ett förbud enligt första stycket får meddelas också

1. en anställd hos näringsidkaren,

2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och

3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsföringen.

Åläggande att lämna information

15 § En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt får åläggas att lämna sådan information.

Ett sådant åläggande får meddelas också

1. en anställd hos näringsidkaren, och

2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

16 § Ett åläggande enligt 15 § rar innehålla en skyldighet att lämna informationen

1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder vid marknadsföringen,

2. genom märkiung på varan eller i annan form på säljstället, eller

3. i viss form till konsumenter som begär det.

Otjänliga produkter

17 § En näringsidkare som marknadsför sådana produkter som är avsedda att användas av konsumenter för privat bruk och som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål, får förbjudas att fortsätta med det.

Om det behövs för att motverka en marknadsföring som avses i första stycket, får också en näringsidkare som tillverkar, importerar eller annars marknadsför produkten till andra näringsidkare förbjudas att fortsätta med det.

Ett förbud enligt första och andra styckena får meddelas också

l. en anställd hos näringsidkaren, och

2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

18 § Förbud enligt 17 § får inte meddelas, om det i författning eller i beslut aven myndighet har meddelats särskilda föreskrifter om produkten med samma syfte som förbudet skulle fylla.

Vite

19 § Ett förbud enligt 14 eller 17 §och ett åläggande enligt 15 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Interimistiska beslut

20 § Rätten får meddela förbud enligt 14 eller 17 § eller åläggande enligt 15 § att gälla tills vidare, om

1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och

2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller

åläggande.

I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 § andra -- fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.

Förbuds- och informationsförelägganden

21 § I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen meddela föreläggande om

1. förbud som avses i 14 eller 17 § (förbudsföreläggande), eller

2. åläggande som avses i 15 § (informationsföreläggande).

Föreläggandet skall förenas med vite.

För att bli gällande skall näringsidkaren godkänna föreläggandet omedelbart eller inom en viss tid. Om föreläggandet har godkänts, gäller det som en lagakraftvunnen dom. .

Ett godkännande som sker efter den utsatta tiden gäller inte.

Marknadsstörningsavgift

Förutsättningar för avgift

22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon bestämmelse i 5--13 §§.

Detsamma gäller en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.

23 § Marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett åläggande som har meddelats vid vite enligt denn~ lag.

Avgiftens storlek

24 § Marknadsstörningsavgiften skall fastställas tilllägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning. Årsomsättningen skall avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är bristfålliga, får årsomsättningen uppskattas.

Riktas talan mot flera näringsidkare, skall avgiften fastställas särskilt för var och en av dem.

25 § När marknadsstörningsavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.

I ringa fall skall någon avgift inte dömas ut. Avgiften får efterges, om det finrls synnerliga skäl för det.

Preskription

26 § Marknadsstörningsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att överträdelsen upphörde.

27 § En marknadsstörningsavgift faller bort, om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.

Kvarstad

28 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller föreskrifterna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Skadestånd

29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 14 eller 15 § eller mot en föreskrift i 5--13 §§, skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för en konsument eller någon annan näringsidkare.

Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hänsyn tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.

3O§ Rätten till skadestånd faller bort, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom.

Utplånande m. m. av vilseledande framställningar

31 § Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 14 § eller aven föreskrift i 5--13 §§ får rätten efter vad som är skäligt besluta att vilseledande framställning som finns på vara, förpackning, trycksak, affårshandling eller liknande skall utplånas eller ändras så att den inte längre är vilseledande. Om detta syfte inte kan uppnås på något annat sätt, får rätten besluta att egendomen skall förstöras.

Säkerhetsåtgärder

32 § Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande enligt 31 § och det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller att låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett beslut om utplånande, får rätten besluta om lämplig åtgärd att gälla tills vidare. I fråga om en sådan åtgärd gäller 15 kap. 3 § andra stycket, 5 § andra -- fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. B eslutet får verkställas genast.

Framställs ett yrkande enligt 31 § i ett mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för bestämmelserna i första stycket att egendomen får tas i beslag. Därvid tillämpas föreskrifterna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag i brottmål. Beslutet får verkställas genast.

33 § Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 31 § och

beslut om säkerhetsåtgärd enligt 32 § meddelas på yrkande av part av den domstol där en rättegång om förbud enligt 14 §, marknadsstörningsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § pågår.

Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett vitesförbud enligt 14 och 19 §§ får meddelas på yrkande av part av den domstol där en rättegång om utdömande av vitet pågår.

Upplysningsskyldighet m. m.

34 § En näringsidkare är skyldig att på uppmaning av Konsumentombudsmannen

1. yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett ärende om tillämpningen av denna lag,

2. tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § kan antas komma i fråga.

35 § Den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § är skyldig att på uppmaning av Konsumentombudsmannen tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följ s.

36 § Om en uppmaning enligt 34 eller 35 § inte följs, får Konsumentombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid vite.

37 § Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana varuprover och liknande som avses i 34 och 35 §§, om det finns särskilda skäl för det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsumentombudsmannens kostnader för provtagning och undersökning av prov i fall som avses i 35 §.

Var och av vem talan får väckas

Förbud och ålägganden

38 § Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid Stockholms tingsrätt.

En sådan talan får väckas av

1. Konsumentombudsmannen,

2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en rättegång enligt första stycket pågår.

Marknadsstörningsavgift

39 § Talan om marknadsstörningsavgift enligt 22 § väcks vid Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen och en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.

Beslut om kvarstad enligt' 28 § meddelas av den domstol där en rättegång om marknadsstörningsavgift pågår. Om talan ännu inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första stycket.

Utdömande av vite

40 § Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.

Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.

Skadestånd

41 § Talan om skadestånd enligt 29 § väcks vid Stockholms tingsrätt. En sådan talan får även väckas vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken.

Överklagande

42 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 1 och om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning får inte överklagas.

Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 2 och 35 § samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas hos Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 37 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf

43 § Tingsrätts domar och beslut i mål och ärenden enligt denna lag överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985 :206) om viten.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 20 § och 32 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten skall vid handläggningen i Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Rättskraft

44 § En dom i vilken frågan om förbud enligt 14 eller 17 § eller åläggande enligt 15 § har prövats, hindrar att en ny talan enligt 14, 15 eller 17 § väcks med anledning av marknadsföringen. En sådan dom hindrar dock inte att samma fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det.

Rättens sammansättning m. m.

45 § Vid huvudförhandling i mål enligt denna lag skall Stockholms tingsrätt bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna domare och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall vara rättens ordförande.·

Om det sedan huvudförhandlingen har påbötjats inträffar förfall för en av ledamöterna, är rätten ändå domför.

Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling skall tingsrätten bestå aven lagfaren domare, om inte annat följer av 46 §. I sådana fall får dock även en ekonomisk expert delta i tingsrätten.

46 § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången får Stockholms tingsrätt ha den sammansättning som anges i 45 § första stycket, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.

47 § I mål som bara rör skadestånd enligt 29 § får Stockholms tingsrätt ha den sammansättning som följer av 1 kap. 3 a,3 c och 3 d §§ rättegångsbalken.

48 § Vid handläggning av ärenden som avses i 42 § andra stycket skall Stockholms tingsrätt ha den sammansättning som anges i 45 § första stycket. Vid handläggning som avses i 3 och 4 §§ lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall tingsrätten dock bestå aven lagfaren domare. I sådana fall får även en ekonomisk expert delta i tingsrätten.

49 § Regeringen förordnar för viss tid dem som skall tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 45 §. Inträffar medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende en omständighet som medför att förordnandet skall upphöra att gälla, skall förordnandet oberoende därav anses ha fortsatt giltighet såvitt avser det pågående målet eller ärendet.

Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Rättegångsbestämmelser

Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen

50 § Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifterna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 22 §.

I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.

Vid Stockholms tingsrätt skall lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden tillämpas i ärenden som avses i 42 § andra stycket,

om något annat inte följer av denna lag.

51 § Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om hovrätten skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Marknadsdomstolen.

52 § Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

Kumulation

53 § Mål om skadestånd enligt 29 § får i tingsrätt endast förenas med annat mål enligt denna lag.

Intervention

54 § I mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § har den som har talerätt enligt 38 § andra stycket rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.

Rättegångskostnader

55 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18 kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken skall dock inte tillämpas i mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 §. I sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna skall svara för sina rättegångskostnader.

Utevaro

56 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.

Övriga bestämmelser

57 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att följ ande skall gälla.

Beträffande en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 31 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att märka ut varans art eller om den åtföljs aven uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara som talan avser.

Övergångsbestämmelser

1995:450

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då marknadsföringslagen (1975:1418) skall upphöra att gälla.

2. Bestämmelserna i 4--13 §§ tillämpas också på marknadsföring som har vidtagits före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten enligt äldre föreskrifter. För sådan marknadsföring gäller dock att

. marknadsstörningsavgift enligt 22 § inte rar dömas tJt och att frågan om skadestånd skall bedömas enligt äldre föreskrifter.

3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsförelägganden somhar meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande.

4. Mål om skadestånd, förbud eller ålägganden där talan har väckts före ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.


立法 被以下文本废止 (1 文本) 被以下文本废止 (1 文本) 世贸组织文件号
IP/N/1/SWE/O/1
无可用数据。

WIPO Lex编号 SE031