Об интеллектуальной собственности Обучение в области ИС Обеспечение уважения интеллектуальной собственности Информационно-просветительская работа в области ИС ИС для ИС и ИС в области Информация о патентах и технологиях Информация о товарных знаках Информация о промышленных образцах Информация о географических указаниях Информация о новых сортах растений (UPOV) Законы, договоры и судебные решения в области ИС Ресурсы в области ИС Отчеты в области ИС Патентная охрана Охрана товарных знаков Охрана промышленных образцов Охрана географических указаний Охрана новых сортов растений (UPOV) Разрешение споров в области ИС Деловые решения для ведомств ИС Оплата услуг в области ИС Органы по ведению переговоров и директивные органы Сотрудничество в целях развития Поддержка инновационной деятельности Государственно-частные партнерства Инструменты и сервисы на базе ИИ Организация Работа с ВОИС Подотчетность Патенты Товарные знаки Промышленные образцы Географические указания Авторское право Коммерческая тайна Академия ВОИС Практикумы и семинары Защита прав ИС WIPO ALERT Информационно-просветительская работа Международный день ИС Журнал ВОИС Тематические исследования и истории успеха Новости ИС Премии ВОИС Бизнеса Университетов Коренных народов Судебных органов Генетические ресурсы, традиционные знания и традиционные выражения культуры Экономика Гендерное равенство Глобальное здравоохранение Изменение климата Политика в области конкуренции Цели в области устойчивого развития Передовых технологий Мобильных приложений Спорта Туризма PATENTSCOPE Патентная аналитика Международная патентная классификация ARDI – исследования в интересах инноваций ASPI – специализированная патентная информация Глобальная база данных по брендам Madrid Monitor База данных Article 6ter Express Ниццкая классификация Венская классификация Глобальная база данных по образцам Бюллетень международных образцов База данных Hague Express Локарнская классификация База данных Lisbon Express Глобальная база данных по ГУ База данных о сортах растений PLUTO База данных GENIE Договоры, административные функции которых выполняет ВОИС WIPO Lex – законы, договоры и судебные решения в области ИС Стандарты ВОИС Статистика в области ИС WIPO Pearl (терминология) Публикации ВОИС Страновые справки по ИС Центр знаний ВОИС Серия публикаций ВОИС «Тенденции в области технологий» Глобальный инновационный индекс Доклад о положении в области интеллектуальной собственности в мире PCT – международная патентная система Портал ePCT Будапештская система – международная система депонирования микроорганизмов Мадридская система – международная система товарных знаков Портал eMadrid Cтатья 6ter (гербы, флаги, эмблемы) Гаагская система – система международной регистрации образцов Портал eHague Лиссабонская система – международная система географических указаний Портал eLisbon UPOV PRISMA UPOV e-PVP Administration UPOV e-PVP DUS Exchange Посредничество Арбитраж Вынесение экспертных заключений Споры по доменным именам Система централизованного доступа к результатам поиска и экспертизы (CASE) Служба цифрового доступа (DAS) WIPO Pay Текущий счет в ВОИС Ассамблеи ВОИС Постоянные комитеты График заседаний WIPO Webcast Официальные документы ВОИС Повестка дня в области развития Техническая помощь Учебные заведения в области ИС Поддержка в связи с COVID-19 Национальные стратегии в области ИС Помощь в вопросах политики и законодательной деятельности Центр сотрудничества Центры поддержки технологий и инноваций (ЦПТИ) Передача технологий Программа содействия изобретателям (IAP) WIPO GREEN PAT-INFORMED ВОИС Консорциум доступных книг Консорциум «ВОИС для авторов» WIPO Translate для перевода Система для распознавания речи Помощник по классификации Государства-члены Наблюдатели Генеральный директор Деятельность в разбивке по подразделениям Внешние бюро Вакансии Закупки Результаты и бюджет Финансовая отчетность Надзор
Arabic English Spanish French Russian Chinese
Законы Договоры Решения Просмотреть по юрисдикции

Закон «О правах работников на служебные изобретения» от 29.12.1967 г. № 1967/656, Финляндия

Назад
Предшествующая редакция  Перейти к последней редакции на WIPO Lex
Подробности Подробности Год версии 1968 Даты вступление в силу: 1 января 1968 г. Принят: 29 декабря 1967 г. Тип текста Основное законодательство по ИС Предмет Патенты (изобретения) Примечания В уведомлении, адресованном ВТО Финляндской Республикой в соответствии со ст.63.2 Соглашения ТРИПС, говорится:
«Закон содержит положения об исключительных правах работника и работодателя в отношении изобретений, созданных работников в связи с выполнением служебных обязанностей. Кроме того, Закон содержит положения о Совете по вопросам изобретений работников».

Имеющиеся тексты

Основной текст(-ы) Смежный текст(ы)
Основной(ые) текст(ы) Основной(ые) текст(ы) Финский Laki oikeudesta työntekijän tekemiin keksintöihin 29.12.1967/656         Шведский Lag om rätt till arbetstagares uppfinningrar 29.12.1967/656        

Annettu Helsingissä 29. päivänä joulukuuta 1967

Laki

oikeudesta työntekijän tekemiin keksintöihin

Eduskunnan päätöksen mukaisesti säädetään:

Toisen työssä olevan henkilön, työntekijän, tekemästä Suomessa patentilla suojattavissa

olevasta keksinnöstä on voimassa, mitä tässä laissa säädetään. Tätä lakia on vastaavasti

sovellettava myös virkasuhteessa olevaan henkilöön.

Yliopiston, korkeakoulun tai vastaavanlaisen tieteellisen opetuslaitoksen opettajaa ja tutkijaa

ei tässä ominaisuudessaan ole pidettävä laissa tarkoitettuna työntekijänä. Lakia on kuitenkin

sovellettava sellaiseen sotilasopetuslaitoksen opettajaan, joka on puolustuslaitoksen viran tai

toimen haltija.

Tämä laki ei koske asevelvollisuuslain nojalla puolustuslaitoksen palveluksessa olevaa

henkilöä.

Tämän lain säännöksiä on noudatettava, mikäli muuta ei ole sovittu tai voida katsoa

ilmenevän työsuhteesta tahi muista seikoista. Kuitenkin on 7 §:n 1 momentin,8 §:n 2

momentin ja 9 §:n vastainen sopimusehto mitätön.

Työntekijällä on keksintöönsä sama oikeus kuin muulla keksijällä, jollei tässä tai muussa

laissa olevista säännöksistä muuta johdu.

Jos keksintö on syntynyt työntekijälle kuuluvien työtehtävien täyttämiseksi tapahtuvan

toiminnan tuloksena tai olennaisesti käyttämällä hyväksi työnantajan liikkeessä tai laitoksessa

saavutettuja kokemuksia, työnantajalla on oikeus, mikäli keksinnön hyväksikäyttö kuuluu

hänen toiminta­alaansa, saada kokonaan tai osittain oikeus keksintöön. Jos keksintö on

syntynyt työntekijälle työssä annetun tarkemmin määrätyn tehtävän tuloksena, työnantajalla

on sanotunlainen oikeus, vaikkei keksinnön hyväksikäyttö kuulu työnantajan toiminta­alan.

Jos kysymyksessä on keksintö, jonka hyväksikäyttö kuuluu työnantajan toimintaalaan, mutta

joka on syntynyt muussa yhteydessä työsuhteeseen kuin mitä 1 momentissa, tarkoitetaan,

työnantaja on oikeutettu saamaan käyttöoikeuden keksintöön.

Mikäli työnantaja haluaa saada 2 momentissa tarkoitettuun keksintöön laajemman oikeuden

kuin siinä säädetään tai oikeuden keksintöön, joka on syntynyt yhteydettä työ― suhteeseen,

mutta jonka hyväksikäyttö kuitenkin kuuluu työnantajan toiminta­alaan, työnantajalla on

etuoikeus työntekijän kanssa siitä sopimalla saada sanottu oikeus.

Jos työntekijä tekee 4 §:ssä tarkoitetun keksinnön, hänen tulee tästä viipymättä kirjallisesti

ilmoittaa työnantajalle ja samalla antaa sen sisällöstä sellainen tieto, että työnantaja sen

perusteella voi ymmärtää keksinnön, sekä myös ilmoitus siitä, millaisessa yhteydessä

työsuhteeseen hän katsoo keksinnön syntyneen.

Työnantajan, joka haluaa saada itselleen 4 §:n 1 momentin tai 2 momentin mukaan hänelle

kuuluvan oikeuden keksintöön, tulee viimeistään neljän kuukauden kuluessa siitä, kun

työnantaja sai 5 §:ssä tarkoitetun ilmoituksen, kirjallisesti ilmoittaa työntekijälle, että hän

ottaa itselleen tietyn oikeuden keksintöön. Mainitun ajan kuluessa tulee työnantajan myös

käyttää hänelle 4 §:n 3 momentin mukaan kuuluvaa etuoikeutta.

Ennen kuin neljä kuukautta on kulunut 5 §:ssä tarkoitetun ilmoituksen vastaanottamisesta,

työntekijä ei saa ilman työnantajan kirjallista suostumusta määrätä 4 §:ssä tarkoitetusta

keksinnöstä tai ilmaista mitään sitä koskevaa siten, että siitä voi olla seurauksena keksinnön

julkiseksi tuleminen tai hyväksikäyttö toisen lukuun. Työntekijällä on kuitenkin oikeus,

tehtyään 5 §:n mukaisen ilmoituksen, hakea keksinnölleen patenttia Suomessa, mutta on

hänen tällöin viikon kuluessa hakemuksen antamisesta patenttiviranomaiselle kirjallisesti

ilmoitettava siitä työnantajalle.

Milloin työnantaja 4 §:n mukaan tai muulla perusteella saa oikeuden työntekijän tekemään

keksintöön, työntekijällä on, vaikka ennen keksinnön syntymistä olisi toisin sovittu, oikeus

saada siitä työnantajalta kohtuullinen korvaus.

Korvausta määrättäessä on erityisesti otettava huomioon keksinnön arvo ja työnantajan

saaman oikeuden laajuus samoin kuin työsopimuksen ehdot sekä työsuhteeseen liittyvien

muiden seikkojen merkitys keksinnön syntymiselle.

Jollei korvauskannetta ole pantu vireille viiden vuoden kuluessa siitä, kun työnantaja on

ilmoittanut ottavansa oikeuden keksintöön, kanneoikeus on menetetty. Milloin keksintöön on

haettu patenttia, kanne voidaan kuitenkin aina panna vireille vuoden kuluessa patentin

myöntämisestä.

Milloin patenttia on haettu kuuden kuukauden kuluessa työsuhteen päättymisestä sellaiseen

keksintöön,.johon olisi sovellettava 4 §:n säännöksiä, mikäli keksintö olisi tehty työsuhteen

kestäessä, keksintöä on pidettävä sen aikana tehtynä, jollei keksijä esitä todennäköisiä syitä

sen syntymisestä työsuhteen päättymisen jälkeen.

Työnantajan ja työntekijän välinen sopimus, joka rajoittaa viimeksi mainitun oikeutta määrätä

keksinnöstä, joka tehdään enemmän kuin vuosi työsuhteen päättymisen jälkeen, on mitätön.

Sen estämättä, mitä tuomiolla tai sopimuksella on määrätty 7 §:ssä tarkoitetusta korvauksesta,

oikeus voi määrätä siitä toisin, mikäli olennaisesti muuttuneet olosuhteet antavat siihen aihetta.

Työntekijää ei kuitenkaan voida velvoittaa palauttamaan jo suoritettua korvausta.

Jos työntekijän tekemään keksintöön perustuvasta oikeudesta tehdyn sopimuksen ehdon

soveltaminen ilmeisesti on hyvän tavan vastaista tai muutoin kohtuutonta, voidaan myös

sellaista ehtoa sovitella tai jättää se huomioon ottamatta.

10§

Joka tämän lain säännösten nojalla saa tiedon keksinnöstä, ei saa käyttää tätä tietoaan hyväksi

eikä ilman laillista syytä ilmaista mitään sitä koskevaa.

11§

Lausunnon antamista varten tämän lain soveltamista koskevissa asioissa on

keksintölautakunta, jossa on puheenjohtaja ja kuusi jäsentä.

Lausunnon voivat pyytää työnantaja ja työntekijä sekä tuomioistuin, milloin riita keksinnöstä

on saatettu sen ratkaistavaksi. Sama oikeus on myös patentti­ ja rekisterihallituksella, mikäli

keksintöä koskeva patenttihakemus on sen käsiteltävänä.

Puheenjohtajan ja kaksi jäsentä nimittää valtioneuvosto määräajaksi henkilöistä, joiden ei

voida katsoa edustavan työnantajain eikä työntekijäin etuja. Puheenjohtajan ja toisen näistä

jäsenistä, joka samalla toimii varapuheenjohtajana, tulee olla tuomarin virkaan vaadittavan

tutkinnon suorittaneita ja tuomarin toimiin perehtyneitä. Toisen jäsenen tulee olla teknillisen

koulutuksen saanut ja perehtynyt patenttialan asioihin.

Muut jäsenet, joiden tulee olla työoloihin perehtyneitä ja joista kaksi edustaa työnantajapuolta

ja kaksi työntekijäpuolta, nimittää valtioneuvosto kahdeksi vuodeksi kerrallaan asianomaisten

järjestöjen ehdotuksesta.

Kullekin lautakunnan jäsenelle valtioneuvosto nimittää yhden varajäsenen, joka täyttää

jäsenestä säädetyt edellytykset.

Lautakunnan toiminnasta aiheutuvat kustannukset suoritetaan yleisistä varoista. Tarkemmat

määräykset lautakunnasta ja sen toiminnasta antaa valtioneuvosto.

12§

Työnantajalle tai työntekijälle tämän lain mukaan kuuluvia oikeuksia koskevat riitaasiat

käsitellään Helsingin raastuvanoikeudessa. Tällöin on soveltuvin osin noudatettava, mitä

oikeudenkäynnistä patenttiasioissa on säädetty.

13§

Tarkempia määräyksiä tämän lain soveltamisesta annetaan asetuksella.

14§

Tämä laki tulee voimaan 1 päivänä tammikuuta 1968.

Tätä lakia ei sovelleta ennen 1. 1. 1968 tehtyihin keksintöihin.

Helsingissä 29. päivänä joulukuuta 1967

Tasavallan Presidentti � Urho Kekkonen

Kauppa­ ja teollisuusministeri

Olavi Salonen

656/1967 Given i Helsingfors den 29 december 1967.

Lag om rätt till arbetstagares uppfinningrar.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §.

Beträffande uppfinning, som gjorts av person i annans tjänst, arbetstagare, och som är patenterbar i Finland, gäller vad i denna lag stadgas. Lagen äger motsvarande tillämpning jämväl på person i offentligträttsligt tjänsteförhållande.

Lärare och forskare vid universitet, annan högskola eller motsvarande vetenskaplig undervisningsanstalt skola icke i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag. Lagen äger dock tillämpning på sådan lärare vid militär undervisningsanstalt, som är innehavare av tjänst eller befattning inom försvarsväsendet.

Denna lag gäller ej den som med stöd av värnpliktslagen är i försvarsmaktens tjänst.

2 §.

Stadgandena i denna lag skola lända till efterrättelse, försåvitt annat ej avtalats eller kan anses framgå av anställningen eller av andra omständigheter. Avtalsvillkor, som strider mot 7 § 1 mom., 8 § 2 mom. och 9 §, är dock ogiltigt.

3 §.

Arbetstagare har till sin uppfinning samma rätt som annan uppfinnare, om ej annat följer av stadgandena i denna eller annan lag.

4 §.

Har en uppfinning tillkommit såsom resultat av arbetstagarens verksamhet för att fullgöra honom åvilande arbetsuppgifter eller väsentligen genom utnyttjande av erfarenheter i arbetsgivarens rörelse eller inrättning, äger arbetsgivaren, om uppfinningens utnyttjande faller inom hans verksamhetsområde, rätt att helt eller delvis förvärva rätten till uppfinningen. Utgör uppfinningen resultat av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift, äger arbetsgivaren sådan rätt även om uppfinningens utnyttjande icke faller inom hans verksamhetsområde.

Är fråga om uppfinning, vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde, men som tillkommit i annat samband med anställningen än i 1 mom. avses, äger arbetsgivaren förvärva rätt att utöva uppfinningen.

Önskar arbetsgivaren till i 2 mom. avsedd uppfinning förvärva en mera omfattande rätt, än vad där sägs, eller rätt till uppfinning, som tillkommit utan samband med anställningen, men vars utnyttjande dock faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde, har arbetsgivaren företrädesrätt att förvärva sagda rätt genom att därom överenskomma med arbetstagaren.

5 §.

Gör arbetstagare uppfinning, som avses i 4 §, skall han utan dröjsmål skriftligen underrätta arbetsgivaren därom och samtidigt angiva uppfinningens innebörd så, att arbetsgivaren på grundval därav kan förstå uppfinningen, samt tillika meddela i hurudant samband med anställningen han anser att uppfinningen tillkommit.

6 §.

Arbetsgivare, som vill förvärva honom enligt 4 § 1 eller 2 mom. tillkommande rätt till uppfinning, skall senast inom fyra månader från det arbetsgivaren mottog i 5 § avsedd underrättelse skriftligen meddela arbetstagaren, att han övertager viss rätt till uppfinningen. Inom samma tid skall arbetsgivaren även göra bruk av honom enligt 4 § 3 mom. tillkommande företrädesrätt.

Innan fyra månader förflutit från det meddelande enligt 5 § mottagits, äger arbetstagaren ej utan arbetsgivarens skriftliga samtycke förfoga över uppfinning, som avses i 4 §, eller yppa något så, att därav kan följa uppfinningens offentliggörande eller utnyttjande för annans räkning. Arbetstagaren är dock berättigad att, sedan underrättelse skett enligt 5 §, söka patent på uppfinningen i Finland, men det åligger honom i sådant fall att inom en vecka från det ansökningen ingavs till patentmyndigheten, skriftligen underrätta arbetsgivaren därom.

7 §.

Förvärvar arbetsgivare enligt 4 § eller på annan grund rätt till uppfinning som arbetstagare gjort, är arbetstagaren, även om annat avtalats före uppfinningens tillkomst, berättigad att för denna av arbetsgivaren erhålla skälig ersättning.

Vid ersättningens bestämmande skall särskild hänsyn tagas till uppfinningens värde och till omfattningen av den rätt arbetsgivaren förvärvat samt till arbetstagarens anställningsvillkor ävensom den betydelse i Övrigt anställningen må ha haft för uppfinningens tillkomst.

Har talan om utfående av ersättning icke väckts inom fem år från det arbetsgivaren meddelat, att han övertager rätt till uppfinningen, vare rätten till talan förverkad. Har patent på uppfinningen sökts, må talan dock alltid väckas inom ett år från det patent blivit meddelat.

8 §.

Har patent sökts inom sex månader efter anställningens upphörande på sådan uppfinning, varpå stadgandena i 4 § skulle tillämpas, om uppfinningen tillkommit medan anställningen varade, skall uppfinningen anses gjord under anställningen, såframt uppfinnaren icke anför sannolika skäl för att den tillkommit efter det anställningen upphört.

Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, som inskränker den sistnämndes rätt att förfoga över uppfinning, vilken göres mer än ett år efter anställningens upphörande, är ogiltig.

9 §.

Utan hinder av vad genom dom eller avtal blivit bestämt om ersättning enligt. 7 §, må rätten annorlunda förordna därom, såframt väsentligen ändrade förhållanden påkalla det. Arbetstagare må dock icke förpliktas att återbära redan erlagd ersättning.

Är tillämpning av villkor, som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning, uppenbarligen stridande mot god sed eller eljest otillbörlig, må ock sådant villkor jämkas eller lämnas utan avseende.

10 §.

Den som till följd av stadgandena i denna lag vinner kännedom om uppfinning må ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller utan laga skäl yppa något därom.

11 §.

För avgivande av utlåtanden i frågor, som avse tillämpning av denna lag, inrättas en uppfinningsnämnd bestående av ordförande och sex ledamöter.

Sådant utlåtande må inhämtas av arbetsgivare och arbetstagare, så ock av domstol när tvisten hänskjutits till dess avgörande. Samma rätt tillkommer även patent- och registerstyrelsen, när denna behandlar ansökan om patent på uppfinningen.

Ordföranden och två ledamöter utnämnas av statsrådet för viss tid bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Ordföranden och en av de nämnda ledamöterna, vilken tillika tjänstgör såsom viceordförande, skola ha avlagt för domartjänst erforderlig examen och vara förtrogna med domarvärv. Den andra ledamoten skall vara tekniskt utbildad samt äga insikt i patentfrågor.

De övriga ledamöterna, vilka skola vara förtrogna med arbetsförhållanden och av vilka två företräda arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan, utnämnas av statsrådet för två år i sänder på förslag av vederbörande organisationer.

För varje ledamot i nämnden utnämner statsrådet en suppleant, som uppfyller de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av allmänna medel. Närmare föreskrifter angående nämnden och dess verksamhet meddelas av statsrådet.

12 §.

Tvistemål angående arbetsgivare eller arbetstagare tillkommande rätt enligt denna lag handlägges av Helsingfors rådstuvurätt Härvid skola stadgandena angående rättegången i patentmål i tillämpliga delar iakttagas.

13 §.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

14 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968.

Denna lag äger icke tillämpning på uppfinningar, som tillkommit före den 1.1.1968.

Helsingfors den 29 december 1967.

Republikens President Urho Kekkonen.

Handels- och industriminister Olavi Solonen.


Законодательство Заменено следующим актом (4 текст(ов)) Заменено следующим актом (4 текст(ов))
Данные недоступны.

№ в WIPO Lex FI018